Endast tio procent av SD-väljarna betraktar sig som anhängare



Foto: Louise Erixon

I höstas kom den hittills mest omfattande kartläggningen av de svenska väljarna 2006 ut, "Regeringsskifte. Väljarna och valet 2006". Det är Henrik Oscarsson och Sören Holmberg vid Göteborgs Universitet som har gjort den.

Kartläggningen visade på att SD-väljaren skiljer sig rejält från övriga partiers väljare i intresse, kunskap, politiskt förtroende och utbildning.

  • Andelen politiskt intresserade: 45 procent (snittet i valmanskåren: 55 procent)
  • Andel som har mycket eller ganska stort förtroende för politiker: 11 procent (snittet i valmanskåren: 46 procent)
  • Politiskt intresserade: 45 procent (snittet i valmanskåren 55 procent)
  • Genomsnittlig politisk kunskapsnivå: 5,7 poäng jämfört med 7,3 (baserat på 16 kunskapsfrågor)
  • Väljare med högskoleutbildning: 9 procent (snittet i valmanskåren: 22 procent)

Kanske är det mest oroväckande i studien att endast 10 procent av väljarna betraktar sig som anhängare av Sverigedemokraterna (snittet är 31 procent). Vad är det som gör att partiets väljare inte kan stå för partiet utåt? Kanske har det att göra med att deras väljare definierar sig själva att stå i mitten på den ideologiska vänster-högerskalan medan de placerar partiet långt till höger. Det verkar som om partiets väljare ser sig som någon annan än den deras åsikter visar på.

Hur man än vänder sig...



Källa: SVT Rapport

I ovanstående klipp förklarar Elena Yurkowskaya sina uttalanden för SVT:s Rapport. Det är alltså Elena som i Kalibers reportage hävdar att personer från Afrika och Afghanistan kommer hit med fler parasiter än hundar, men ändå får komma "direkt fram", medan hundarna åtminstone får sitta i karantän.

Och just det ja, Elena kandiderar alltså till Europaparlamentet för Sverigedemokraterna. Så återigen, gå och rösta den 7 juni!

I efterspelet av Kalibers reportage bör det också noteras att dessa avslöjanden inte nödvändigtvis är negativa för SD ur ett strategiskt perspektiv. Det är nämligen så att många av SD:s väljare och medlemmar vill se en mer explicit och extrem form av främlingsfientlighet än den SD:s ledning ger uttryck för. Detta var till exempel en av anledningarna till att en grupp bröt sig ur SD och startade Nationaldemokraterna. SD går därmed en ständig balansgång mellan att försöka attrahera bredare grupper å ena sidan och å andra sidan försöka behålla sina kärnväljare.

På grund av denna typ av avslöjanden behöver inte Jimmie oroa sig för att skrämma bort de väljare och medlemmar som vill att partiet ska driva en mer extrem linje när han hävdar att SD inte är ett främlingsfientligt parti.

Men detta kan naturligtvis aldrig vara ett argument för att inte granska SD eller offentliggöra liknande avslöjanden i framtiden. Det är genom mer information som SD ska bemötas och inte mindre...oavsett om SD:s partistrateger i vissa fall kommer att profitera på uppmärksamheten.

Välj ditt sammanhang



Foto: Nyheter24

Som vi skrivit om innan finns Kalibers wallraffande och mycket intresseväckande reportage ute på P1:s hemsida. I denna hör vi alla möjliga kommentarer kläckas av diverse Sverigedemokrater, allt från liknelser till hundar och kossor, somalier som smutsar ner golv och invandrare som är barbarer. Mikael Jansson kommunfullmäktige i Göteborg ber inte om ursäkt för dessa uttalanden eller medger dess felaktigheter. Utan istället berättar han att de är "ryckta ur sitt sammanhang" och ger en bild av Sverigedemokratin som rasistisk.

Min fråga blir då till Mikael - I vilket sammanhang menar han att uttalanden egentligen hör hemma i? När ska de inte anses rasistiska?

Även Jimmie Åkesson förnekar att det skulle vara representativt för partiet och menar att SD har en "sund och icke-rasistisk värdegrund", personerna i repotaget är endast en handfull människor. Givetvis drar Jimmie även fram martyrkortet och säger att det endast är Sverigedemokraterna som drabbas av sådan här granskning. Det är givetvis inte sant, vi minns alla Valstugerepotaget exempelvis.

SD inifrån



Foto: SR/Kaliber

Kalibers program om Sverigedemokraterna finns nu upplagt på P1:s hemsida.

En person på ett internt möte med kommunpolitiska gruppen förfasas över att hans son ville ta hem en somalisk kompis: om han hade gjort det hade han fått byta ut hela golvet. En annan på mötet hävdar att de som kommer hit är råa och riktiga barbarer.

Uttalandena är ryckta ur sitt sammanhang säger Mikael Jansson som sitter i kommunfullmäktige för SD i Göteborg. Han menar att han har tagit upp dessa uttalanden med personerna i efterhand även om han inte protesterade direkt under mötena.

På ett SD-möte i Lidingö kläcks exempelvis följande hån mot vissa muslimers sedvänjor: Burka används för att dölja blåtiror och fläskläppar när männen slått  "kärringarna" och gris äter man inte eftersom man inte kan äta upp dem när man haft dem som älskarinnor.

Ett par gånger under programmet menar SD-företrädare att kriminalitet ligger i blodet hos invandrare. Exempelvis drar en kvinna i "Lidingögruppen" parallellen till kamphundar:

"En kamphund kan man aldrig ta med sig i sängen som en pudel, det går aldrig, det ligger i blodet."

Det blir nästan komiskt när gruppen på Lidingö sedan sårat frågar sig själva:

"Vilka är det som har rätt att bestämma vad som är främlingsfientligt och rasistiskt eller inte?"

Katarina Bengtsdotter, SD-veteran i Stockholm, får lyssna på inspelningarna och är förfärad. Hon insinuerar dock att det kan ha att göra med alkoholen som serverades på middagen som hölls i samband med mötet. På frågan om hon är förvånad över dessa uttalanden, svarar hon:

"Förvånad och förvånad..."

Programmen är alltså inspelade med dold mikrofon för att undersöka hur Sverigedemokraternas putsade yttre stämmer överens med det inre. Det andra programmet i serien sänds nästa söndag kl. 13.00

P1 kl. 13.00




Äntligen börjar fynden från P1 Kalibers reportage om Sverigedemokraterna offentliggöras och spridas.

I reportaget yttrar en SD-medlem bland annat följande kommentar...följd av skrattsalvor från sina meningsfränder:

"Visste ni att en immigrant, eller invandrare som kommer till Sverige från sådana länder som Afghanistan och Afrika kommer ibland med 2 000 parasiter i sin kropp. Våra hundar har inte så många, men de sitter i karantän..."

Klockan 13.00 idag (söndag) kan ni höra mer på P1

SD själva kallar reportaget för "statsstödd infiltration" i ett pressmeddelande från 17 februari i år. Valstugedebatten som följde SVT:s dolda-kamera-reportage ignoreras av SD som i traditionellt martyrskap hävdar att ingen annan blivit utsatt för något liknande tidigare.

Din bostad, ditt land

Sverigedemokraterna i Sollentuna skickade 1990 ut följande brev till vad man ansåg var diskriminerade svenskar:

"22 svenskar nekades förtur medan 25 utlänningar/flyktingar fått Din bostad. ...Kontakta oss! Vi kan informera Dig och, om Du vill, tala om namnen på de utlänningar/flyktingar som fått Din bostad."

Källa: Hans Andersson, 2007. Från Bevara Sverige Svenskt BSS 1979 till Sverigdemokraterna 2006.

SD dumförklarar sina väljare

Det är tydligt att Sverigedemokraternas företrädare inte känner sig särskilt stressade när deras förslag och åsikter ifrågasätts med fakta, rationalitet eller intellektuella resonemang. Begreppsförvirringen kring svenskhet, relativiseringen av Genèvekonventionens betydelse eller nonchalans inför en åldrande befolkning. Hur pinsamt det än kan kännas när Jimmie och de andra tas med byxorna nere i dessa debatter verkar de själva helt oberörda så länge de får fram sitt budskap om "den andres" ondska. Anledningen till detta måste vara att de ser ner på sina potentiella väljare så till den milda grad att de känner sig trygga i att framstå som dumma inför dem.

Vi vet att vi har en del mer eller mindre övertygade sverigedemokratiska läsare. Hur känner ni inför detta?

Det gäller att prioritera



Foto: Scanpix

Ingen utrikespolitik och total initiativfattigdom när det gäller ekonomin. Men! SD vet hur man prioriterar och har därför nu valt att lägga en motion om att införa dialekten Göingemål på schemat i Hässleholms skolor...trots att dialekter redan tas upp inom ramen för svenskundervisningen.

Låt mig gissa. Nästa hjärtefråga för SD:

Bevara 50-öringen! "Öringarna" har funnits som en naturlig del av vårt samhälle sedan Gustav Vasas tid. Att den sista "öringen" nu utrotas måste ju onekligen ses som ytterligare ett tecken på hur den svenska kulturen suddas ut till förmån för mångkulturen.

Bara för att de inte syns, slutar de inte att finnas

I gårdagens Sydsvenska Dagbladet gick det att läsa en artikel med Håkan A Bengtsson – ”Ta debatten med högerpopulisterna”. Bengtsson menar att Sverigedemokraterna måste bemötas i en öppen debatt för att inte tillåtas framstå som martyrer. Även Gudrun Schyman tycker det samma och skriver på Politikerbloggen att SVT och SR måste ta sitt ansvar genom att granska Sverigedemokraterna.

Banjo håller med och det är just därför vi driver den här bloggen. Vi tror inte på strategin att tysta ner eller ignorera Sverigedemokraterna. Det är en politik som gror i mörker och vi har därför valt att sätta ljuset på den. Deras politik måste belysas, analyseras och dekonstrueras. Nedan kan du läsa om oss.

"Vi granskar Sverigedemokraternas politik och ideologi inför riksdagsvalet 2010 och det är ett på samma gång cyniskt och ängsligt parti som växer fram. Banjo är ett projekt som belyser partiets lik i garderoben och dess spöken under sängen.
 
Banjo är en reaktion mot den nuvarande representationen av Sverigedemokraterna. Vi är sedan länge förbi den punkt då det blev irrelevant att diskutera uppmärksamhetens effekt på partiets storlek och styrka. Kanske ligger det något i vildvittrornas logik, men Sverigedemokraterna kommer inte att sluta synas förrän de slutar finnas. Detta ställer dock höga krav på synligheten. Idag behöver varken motståndare eller anhängare motivera sin ståndpunkt då inställningen till partiet baseras på instinkt snarare än kunskap. Banjo talar klarspråk och visar varför Sverigedemokraternas politik är farlig för Sverige.
 
Den 19 september 2010 stänger vi ner Banjo. Den 19 september 2010 går vi tillsammans till valurnorna för att hålla rasismen borta från vårt gemensamma parlament."

Visste du att...



Illustration: Expo

Sverigedemokraterna bytte partisymbol så sent som under valkampanjen 2006? Den tidigare symbolen var en brinnande fackla, som i stort sett var identisk med den som brittiska National Front har använt sig av. Enda skillnaden var att den brittiska facklan var färglagd med brittiska flaggans färger (blått, vitt och rött) medan Sverigedemokraternas fackla var gul och blå.

Facklan eller eldflamman som politisk symbol har använts av många partier som grundar sin ideologi på de fascistiska idéerna. Det första europeiska parti efter andra världskriget som använde sig av flamman var det italienska Movimiento Sociale Italiano som bildades 1946. Partiet förvaltade det facistiska arvet i efterkrigstidens Italien efter att det italienska facistpartiet förbjudits i landet.

Källa: Gestrin, Håkan, 2007. Högerextrema rörelser och deras symboler.

Fear leads to anger, anger leads to hate, hate leads to the dark side



Foto: Life

"Islam bygger helt och hållet på falska grunder. Därför vill jag helt och hållet stoppa all islamisk verksamhet."

Samuel Älgemalm Sverigedemokrat

Det finns en grundläggande sanning i rubriken från George Lucas värld. En liten man med skrynklig hud och en retorik baserad på plattityder och märkliga ordföljder var något på spåret när han sa detta. Vad driver människor att göra ogenomtänkta och i grunden ondskefulla saker mot andra? Vad ger en rätten att säga att någon annan är farlig, en cancertumör som måste avlägsnas innan den sprider sig, som borgmästare Gentili i Treviso sa om islam. Svaret är allt som oftast människors rädsla. Rädslan är modern av ilska, hat och förbittring gentemot våra medmänniskor. Vi är rädda för det, därför hatar vi det.

Det finns ett politiskt parti i Sverige som mer än något annat göder sig på detta, nämligen Sverigedemokraterna. Jimmies vänner trycker ständigt på denna rädsla och använder den som den glödande kärnan i deras retorik på bloggar, i diskussioner och i policydokument.

 "Vi riskerar en framtid då Sverige omvandlas till en muslimsk stat; det otänkbara blir tänkbart." står det på en av partiets bloggar. Temat återkommer ständigt på deras partibloggar "Våra fiender gömmer sig helt öppet [sic] i vårt samhälle och tillåts utnyttja vårt demokratiska system mot oss utan att själva vara trogna det. De gömmer sig i ett Europa helt paralyserat av den stora och ökande invandringen." 

Sverigedemokraternas retorik bygger på en okunskap om sakens verkliga natur. En okunskap som späs på av Jimmie och partiets propagandabombande av antiislamska nyheter och rapporter. Enligt Sverigedemokraterna är ju nämligen Sverige på god väg att anamma Sharialagar.

Missförstå mig rätt, mycket ont händer i religionens namn överallt runtom och för mig tycks religion oftast vara en bra täckmantel för mycket felaktigheter. Det finns i kristendomen, katolismen och det finns även inom islam. Dåliga människor är dåliga människor oavsett religion och devothet.  

Men frågan består, hur kan vi stödja ett parti vars grundsten bygger på okunskap. Inte på en ideologi som bygger på frihet, rättvisa, solidaritet, likhet, jämställdhet eller välfärd utan istället grundas på rädsla. Är det vart vi vill lägga vår röst! De vill piska upp en rädsla och därmed också ett hat mot en grupp och en religion för det hatet har bara ett spår att vandra. Den vandringen leder oss till + 4 % och slutligen till "the dark side".

Varför bry sig?



Foto: AFP

"SD har i princip ingen utrikespolitik", säger Jimmie Åkesson i en intervju med Anna-Lena Lodenius.

Kent Ekeroth instämmer: "Det finns ingen poäng att diskutera det nu". Just det, ni minns rätt. Kent Ekeroth är en av Sverigedemokraternas kandidater i Europaparlamentsvalet.

Jimmie gör ett försök att förklara partiets passivitet inför världens olika utmaningar: "Man hamnar inte i riksdagen på att ha en utrikespolitik, det är en nedprioriterad fråga för oss just nu".

Vad Sverigedemokraterna inte vill säga är att deras utrikespolitik inte alls är obefintlig, utan snarare likgiltig. Vad Jimmie och Kent egentligen säger är detsamma som fd sverigedemokraten Johan Rinderheim sa på riksårsmötet 2007:

"Det är inte våra konflikter. Det är inte våra krig".

Källa: Anna-Lena Lodenius & Mats Wingborg. Slaget om svenskheten - Ta debatten med Sverigedemokraterna.

Motvalls



Foto: Björn Bergman

Sverigedemokraternas valplattform till Europarlamentsvalet är nu officiell och finns att läsa om på deras kampanjsida. Som vanligt är partiet rädd för det mesta och skriver att ”Det övergripande målet med Sverigedemokraternas Europapolitik är att sätta stopp för denna farliga och destruktiva utveckling och istället främja en återgång till ett folkligt förankrat, mellanstatligt europeiskt samarbete byggt på demokrati, frivillighet, ömsesidig respekt och samförstånd.”. Den farliga och destruktiva utvecklingen som nämns är att EU arbetar mycket målmedvetet för att avskaffa nationalstaten, enligt Sverigedemokraterna.

Det tio huvudpunkterna i valplattformen är (alla rubriker och utropstecken är partiets egna):

•    Sverige ut ur EU!
•    Samarbete – JA, Union – Nej
•    Stoppa Lissabonfördraget!
•    Försvara den svenska modellen, nej till lönedumpning
•    En ansvarsfull invandringspolitik
•    Nej till Turkiet i EU!
•    Stärkt gränsskydd
•    Nej till en EU-armé
•    Behåll den svenska kronan
•    Ingen EU-byråkrati i svenska land och vatten!

Av tio punkter är åtta ett nej eller ett bevarande. 80 procent. De övriga punkterna är ”En ansvarsfull invandringspolitik” och ”Stärkt gränsskydd”. Det är en politik där man ständigt säger vad som är fel istället för att säga vad man borde göra. Det är ett parti som inte vågar säga ja, utan ständigt säger nej. Det är partimedlemmar som inte kan lägga fram bättre alternativa lösningar. Vi på Banjo vet i alla fall att Sverigedemokraterna inte är ett progressivt parti. Frågan är - hur progressiv är du?

"Gammal Goding" Visste du att...



Bild: Mad Comic

Sverigedemokraternas talesman för arbetsmarknadspolitiska frågor heter Per Björklund? Per sitter med i partistyrelsen, är partikassör och har varit aktiv i partiet sen 2002 vilket gör honom till vad man kan kalla en god representant för Sverigedemokraternas politik och idéer. Tyvärr för Jimmie tycks även Per vara en man som lider av tvångssanningsyndrom.

I en intervju fick Per nämligen frågan om han kan sammanfatta Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik och säger kort och koncist "Nja, det vet jag inte...". Inte det svar man kanske direkt väntar sig av en slipad politiker. Men Per slutar inte där utan fortsätter med att  säga några ord på hur han ser på den arbetsmarknadspolicy han företräder för Sverigedemokraterna "Nja. Vi la ner mycket jobb och tid på det här programmet för ett och ett halvt år sedan. Jag tycker att det blev ganska bra, men delvis finns det brister. Det är till viss del en kompromissprodukt, men jag står för helheten".

Låter ju perfekt. Det är tur att arbetsfrågor inte är särskilt aktuella nu i dagens Sverige, eller?

Den konstruerade otryggheten



Foto: Breakthrough Institute

Sverigedemokraternas politik bygger på att de vill stå för trygghet, omtänksamhet och stabilitet. Valmanifestet 2006 inleds med ”Trots många brister var det svenska folkhemmet länge ett samhälle präglat av framtidstro, trygghet och gemenskap. Denna tid är dock förbi och Sverige har blivit ett kallare land att leva i”.

För att partiet ska vara ett attraktivt alternativ krävs det att de sprider rädsla, otrygghet och misstro. De pratar om ”gruppmotsättningar, en eskalerande brottslighet, nedmonterad välfärd och en uppluckrad moral”. Det finns flera exempel på just den här taktiken och strategin om att konstruera otrygghet. Bland annat skickade Sverigedemokraterna i Helsingborg ut ett pressmeddelande idag om att de ska lägga en motion om att de utreda användandet av lögndetektorer för att komma åt misstänkta bidragsfuskare. Partiet vill att tekniken ska användas av telefonister för att kunna avgöra om den på andra sidan tråden ljuger.

Det här är ett sätt för partiet att skapa ett otryggt samhälle. Angivarsamhällen och samhällen där man misstänker sin granne för fusk skapar i bästa fall en falsk trygghet, i sämsta fall en instabil grund där irrationella beslut fattas lättare.

I osäkra tider har människor en tendens att gå tillbaka till det de tror är det gamla, det trygga och det oförändrade. Ett svenskt Sverige. Misstron som Sverigedemokraterna sprider är inte bara osann, den är farlig också.

Din röst gör (ovanligt stor) skillnad den 7 juni



Foto: www.europa.eu

Den 7 juni är det val till Europaparlamentet. I valet 2004 röstade endast 37,9 procent av de röstberättigade i Sverige. För SD är detta ett genrep inför riksdagsvalet 2010. De kommer att rösta. Kommer du?

Kolla in riksdagspartiernas europapolitik:

Centerpartiet
Folkpartiet
Kristdemokraterna
Miljöpartiet
Moderaterna
Socialdemokraterna
Vänsterpartiet

Vad vill du veta?

Den senaste tiden har Sverigedemokraterna granskats allt mer i pressen. Detta är positivt, men det är svår att läsa artiklarna och intervjuerna utan att grymta lite om uteblivna frågor eller bortglömda perspektiv. För att du inte ska grymta när du läser Banjo vill vi be dig om önskemål och tips på ämnen som du vill veta mer om. Skriv i kommentatorsfältet eller skicka ett mail till [email protected].

3



Illustration: www.regeringen.se

= antalet träffar på finanskris vid sök på Sverigdemokraternas hemsida. Denna enkla sökning gör inte anspråk på vetenskaplig tyngd, men är likväl en intressant indikation på partiets initiativfattigdom i viktiga ekonomiska frågor som påverkar vår vardag.

En av de tre träffarna är Jimmie Åkessons veckobrev från oktober där hans enda konkreta förslag är att höja reavinstskatten. Och nej, då har jag faktiskt inte räknat uttalanden som att vi behöver "skapa möjligheter för små och medelstora företag att blomstra", med följdkommentaren att detta "är en långsiktig, strukturell utgångspunkt".

Du som är intresserad av Sverigedemokraternas ekonomiska politik bör läsa deras förslag med frågan HUR? i bakhuvudet. Det är lätt att argumentera för en bättre värld, men svårare att komma med egna förslag om HUR denna värld ska realiseras.

Avslutningsvis kan det noteras att Jimmie i ovan nämnda veckobrev ger dansbandsdöden större utrymme än industri- och finanskrisen.

Apropå jämställdhet



Illustration: Jesper Waldesten

I ett tidigare inlägg här på Banjo skrev vi att Sverigdemokraterna inte är några vänner av jämställdheten och vi påminns än en gång om det i en av Zarembas artiklar DN.se. ”'Man skall ha svenska värderingar', säger Åkesson. 'Man skall ha vår syn på demokrati och på jämställdhet – nej, det blir fel – på förhållandet mellan man och kvinna. Samt på hur vi tar hand om djuren.'”

EU-parlamentet och det sympatiska partiet



Foto: Life

Det närmar sig val till EU-parlamentet och Sverigedemokraterna har laddat rejält med en imponerande lista av personligheter för dig att rösta på. Med lite mindre än 3 månader kvar tycker Banjo att det är dags att ni får träffa några av dessa kandidater.

Kent Ekeroth internationell sekreterare för Sverigedemokraterna Skåne.

Kent är en ung man med anor från Lunds Universitet och starka åsikter om internationella frågor. På hans blogg får vi läsa vitt och brett om alla möjliga problem med världen, en av dessa är debatten om ifall Sverige ska ta emot asylsökande där Kent skriver " Men, det är klart - längtar man efter ökad brottslighet, gängkrig, etniska motsättningar, enklaviseringar, "gated communities", våldsbrott, no-go zones, attacker mot ambulanser, polis och bussar och islamisering av samhället - då är Sverige på rätt väg." Kent är inte en man som skräder med orden och hans goda fingertoppkänsla kommer att vara honom till hands i det tuffa diplomatiska livet i Bryssel.
När det gäller frågan om invandringen har sympatiska Kent även en passande och medmänsklig metafor han delar med sig av på sin blogg "Problemet kan liknas vid hiv; det är inte hiv-viruset som dödar, utan förkylningen kroppen inte kan bekämpa. På samma sätt är det med Europa. Eftersom vi har blivit så svaga lyckas vi inte hindra mass-immigrationen som liksom förkylningen kommer att bryta sönder våra samhällen"


Anita Mattson förtidspensionär Dalarna

Anita har under sina år i kommunfullmäktige i Avesta gjort sig känd för en sak. På förslaget om att öppna ett kommunalt boende i Hede till föräldralösa barn mellan 13-18 som kommit till Sverige som flyktingar, röstade Anita nämligen som enda ledamot nej.  Enligt Anita hade hon pratat med flera Hedebor som berättat att de inte gillat idén på att ha föräldralösa flyktingbarn i kommunen.  Anita tyckte också man kunde använda pengarna som skulle gå till detta hem för andra ändamål. Vilka dessa ändamål är förblir oklara. Detta var första, och så vitt vi vet enda, gången Anita engagerade sig för en fråga i kommunfullmäktige där hon suttit 2 år. Anita lever tydligen efter Sun Tzus devis som säger "Det gäller att välja sina slag".


Banjo noterar



Foto: Teitur Jónasson

...att 74 procent av danskarna skuldbelägger invandrarna för det gängkrig som den senaste tiden rasat i Köpenhamn och som beskrivs som en kamp mellan mc-gäng och kriminella invandrargäng. Manu Sareen (konsulent i invandrarfrågor) kommenterar detta till DN:

"Den danska allmänheten har börjat dela in de kriminella gängen i goda och dåliga gäng."

Behovet av att dela upp världen i ont och gott diskuterades i vårt förra inlägg. Ovanstående är ett talande exempel på detta fenomen och synliggör människors oförmåga att se nyanser i verkligheten.

Djävular, finns de?



Foto: SF

Vem älskade inte sagor om kampen mellan det goda och onda när de var små? Dessa sagor lärde oss mycket om moral på ett sätt som ingen lärare eller förälder hade kunnat förmana. Men bieffekten blev en skev bild av ondska som lever kvar genom hela livet. Vi vill dela in världen i ont och gott och vi förväntar oss att de onda ska ha någon sorts kännetecken.

Detta har en stor betydelse för hur vi väljer att förstå konflikter i världen och - faktiskt - även för hur vi ser på Sverigedemokraterna. Jag hoppas därför innerligt att hela Sveriges journalist- och väljarkår läste Ronnie Sandahls kolumn i Aftonbladet igår. Han pekar där på hur förväntningarna om ondskans yttre ständigt visas bristfälliga. Det inledande exemplet är Kate Winslet som spelar en "vanlig" SS-vakt, vilket har fått Hollywood att häpna.

Sandahl jämför detta med "när svagt pålästa journalister närmar sig Sverigedemokraterna i tron om att de ska finna Lucifer och hans hantlangare om de bara skrapar lite med nageln. Men så står de där framför Jimmie Åkesson, nyper honom i kinden och inser att hans hud är ungefär som alla andras hud och hans huvud är funtat ungefär som alla andras huvuden. Inga horn där heller."

Sandahl fortsätter:

"I Tyskland glömmer man inte att det bor ett monster i varje människa. Skulden är konstant. Men i Sverige blir vi lika förvånade varje gång. Och det är den föreställningen om ondska, den förbannade blåögdheten, som Sverigedemokraterna går till val på. Bilden av att det okända är det farliga. Någon med albanskt pass. Någon som inte är din arbetskompis. I Sverigedemokraternas värld är hustrumisshandlare svartmuskiga män som slår sina fruar för att det tillhör deras kultur. I den verklighet som grundar sig på statistik och kunnande handlar det däremot oftast om en Larsa eller en Jocke, snubbar i rakt nedstigande led från Birger Jarl, som slår sina fruar för att de råkat salta för mycket på söndagskalopsen. Men den världen är mycket krångligare, den där ondskan kan se ut som Kate Winslet."

Det är denna krångliga värld som vi måste kämpa för att se. För poängen som Sandahl lyfter fram är långt viktigare än förståelsen av ett litet parti som Sverigedemokraterna. Den skapar insikt som förhoppningsvis påverkar våra förväntningar om hur ondska ska se ut. Låt oss sluta prata om ondska och monster helt och hållet och istället fokusera på vad människor säger och gör med den bittra vetskapen om vad "ordinary men" är kapabla till.

Vad får ett drägligare liv kosta?



Foto: Life

Vad invandringen kostar Sverige idag är höjt i dunkel. Vissa hävdar att det kostar oss skattebetalare enorma summor medan andra menar att Sverige får tillbaka två kronor för varje satsad krona. En rapport framtagen av det brittiska parlamentet i mars 2008 visar på att invandringen kostar mer än vad den genererar i England. Debattören Stig-Björn Ljunggren hävdar att invandringen kostar Sverige 40 miljarder kronor varje år (vilket är 20 miljarder mindre än vad vi lägger på julklappar varje år).

I Bromölla kommun lade Sverigedemokraterna fram en motion i januari 2008 om att man ville räkna på invandringens kostnader för kommunen. Alla de övriga partierna tyckte det var en bra idé, men Socialdemokraternas dåvarande partisekreterare Marita Ulvskog motsatte sig beslutet och menade att det inte går att räkna på lönsamhet eller icke lönsamhet när det gäller integration. Kommunalrådet backade men senare kom det fram att kommunen ändå hade räknat på kostnaden. Det visade sig att Bromölla låg på plus 1,5 miljoner på två år.

Det är svårt att räkna på kostnader och vinster med invandringen eftersom det kräver en mängd definieringar. När upphör en invandrare att vara invandrare exempelvis. När personen i fråga får jobb? När hon/han har bott här i fem år? När de får barn?

Frågan är om det ekonomiska ens ska vara med i kalkylen över vad ett drägligare liv får kosta.  Låt oss anta att invandringen kostar oss pengar som vi aldrig kommer få tillbaka igen – spelar det någon roll? Har vi inte ett moraliskt ansvar att ta emot människor som har det sämre än oss? Som är utsatta för krig, svält, förföljelse och förtryck?

Sverigedemokraterna låter ekonomiska luftkalkyler dölja en unken människosyn, för det är inte det ekonomiska som är problemet. Problemet är att partiet inte vill ta sitt ansvar som medmänniskor.

"Är jag svensk?"

Idag kunde man läsa sista delen av Maciej Zarembas välskrivna serie I väntan på Sverige om den svenska integrationen. Vi har skrivit om denna artikelserie förut och ifall ni inte läst denna ännu så gör det!

I den ena av hans sex artiklar ställer Maciej en fråga till Jimmie som vi här på Banjo frågar varje dag, nämligen den om svenskhet. Efter att ha blivit konfronterad med frågan ifall Maciej själv ska anses svensk svarar Jimmie med en sublim klarsynthet "Det skulle du kunna vara". Precis som om Maciej skulle kunnat vara en bra fotbollsspelare eller en eldslukare på fritiden så skulle han alltså även kunna vara svensk enligt Jimmie. Svaret är som ni hör ganska vagt så Maciej hjälper till och berättar att han bott i Sverige i snart 40 år och arbetar på den svenskaste av svenska redaktioner, nämligen DN:s kulturssida. Ställd inför dessa faktum säger då Jimmie "Jag kan inte avgöra det eftersom det inte är självskrivet vilken kultur du identifierar med. För jag antar att du kommer från ett annat land".

Jimmie kan alltså inte ge ett rakt svar på den grundläggande frågan som i stort genomsyrar hela hans partis politik, nämligen den om vem som ska anses svensk, och detta för att frågan i detta fall ställs av en man med tydlig invandrarbakgrund. Vem han är, vad han jobbar med, hur länge han bott i Sverige eller hur många snapsvisor han kan spelar tydligt ingen roll då det står och faller på hans utseende. Om Liza Marklund ställt samma fråga, vilket svar tror ni hon hade fått då?

Vem ska avgöra denna fråga om svenskhet undrar man när inte ens frågans frontman själv kan svara på den? Utifrån Jimmies egna ord blir det tydligt att frågan bara behöver ställas till alla som inte är blonda, blåögda och heter Karl eller Anna. Men även om svaret på frågan blir ja, jag är svensk, kan det ändå inte avgöras ifall detta stämmer då detta inte säkerställer att man faktiskt har den värdegemenskap som krävs för svenskhet. Man kan ju ändå identifiera sig med andra kulturer!

Men hur ska detta säkerställas, denna kulturella tilhörighet? Vem avgör vad denna gemenskap är och vem som har den? Men ännu viktigare är, varför måste vi ställa frågan?

Push och pull


I dagens DN läser jag om att Sida varnar för att miljoner barn kan dö i den ekonomiska krisen spår. Sidachefen Anders Nordström berättar: "Ett barn dör var tredje sekund. En miljon kvinnor dör på grund av komplikationer vid barnafödande varje år".

Nu räknas ju i regel inte fattigdom, svält och sjukdomar som asylskäl, men jag tycker ändå att det pekar på en ofta bortglömd aspekt av migration, dvs push-faktorer. Sverigedemokraterna är mycket förtjusta i att föra fram pull-faktorer, dvs hur Sverige och andra länder drar till sig migranter pga arbetstillfällen, sociala skyddsnät och bra sjukvård. Vad som glöms bort är de push-faktorer som tvingar bort människor från sina hem och familjer. Detta perspektiv är nödvändigt för att förstå migration och - framför allt - för att förstå det hänsynslösa i Sverigedemokraternas politik.

Klippen ovan (från Human Rights Watch) visar på ytterligare ett av många "push-exempel" i världen. Men Sverigedemokraterna behöver inte oroa sig för just de här människorna eftersom de med all säkerhet inte kommer att klara sig längre än till närmaste flyktingläger i Tchad.


Visste du att...

Sverigedemokraterna vill ha "särskilda förortspolisstyrkor" som ska inrättas med målsättningen att uppnå nolltolerans för brottslighet? Detta tillsammans med att polisen ska ha rätt att använda sig av brottsprovokation.

Vilket Sverige var din favorit?

Sverigedemokraterna älskar att prata om svensken, den genuina svenskheten och rädslan av att förlora det gamla Sverige till någonting nytt och skrämmande (läs invandring)

Vi har redan efterfrågat vad svenskhet verkligen är. Vi har har också pratat om vem som ska anses svensk. Men låt oss idag fråga oss vad som utgör det Sverige som Sverigedemokratin ständigt nämner. Den magiska tid som anses flytt och som Jimmie vill få tillbaks. När var det? Är det gamla 90-talet där Ny Demokrati regerade på gator och torg och vi fick veta att problemen i Afrika hade sin grund i att folk inte längre blev uppätna av lejon? Är det 80-talet som menas och hockeyfrillans gyllene tid? Början av 1900-talet då bara män hade möjlighet att få välja till Sveriges riksdag och vi fortfarande körde på vänster sida av vägen? Inte kan det iallafall vara  Vilhelm Mobergs Astrakandoftande 1800-tal när 1,3 miljoner svenskar lämnade svedala och invandrade till USA?

Jag tycker som Jan Malmsjö och säger att istället för att drömma oss tillbaks till forna dagar ska vi satsa på att göra nu till vår bästa tid.

Vad Jimmie tycker är dock fortfarande döljt i dunkel, men jag är nyfiken av vad du tycker, kära läsare? Vilken tid var din personliga favorit?

Europas ängsliga rörelse

Sverigedemokraternas förebilder (och samarbetspartners) i Europa samlas i rörelsen Euro-Nat. Denna samling av ultranationalistiska organisationer inser nog inte ironin när de för fram sin strategi. Enligt denna har inget land råd att vara isolerat och samarbete är nödvändigt för att uppnå frihet och gemensamma mål. Om vi för en kort sekund bortser från deras mörka gemensamma mål blir det nästan vackert när dessa annars så ängsliga och nationsfokuserade män för fram interkulturellt utbyte som den enda vägen framåt.

På det europeiska temat kan det vara på sin plats att påminna om att det är val till Europaparlamentet den 7 juni i år. Gå och rösta!

Not: Euronat bör inte förväxlas med det franska naturistresmålet med samma namn.


Ärlig populism

Sverigedemokraterna verkar inte skämmas för sin populism. I en intervju i Fokus pratar Jimmie Åkesson entusiastiskt om olika strategier för att komma in i riksdagen. Partiet funderar till exempel på att kopiera Junilistans taktik att ställa stad mot landsbygd i jaktfrågan. "Att junilistan tog upp jaktfrågan var ett genidrag. Det har vi också pratat om. Vi har stöd i glesbygden och jägare bland våra medlemmar", säger Jimmie.

Deras arbetsmarknadspolitiska svängningar är ytterligare ett exempel på samma fenomen. Tidigare har de propagerat för försvagad anställningstrygghet och en skrotning av Medbestämmandelagen (MBL). Men när detta synsätt på arbetsrätten började upplevas som "ute" valde de utan djupare resonemang att tycka tvärtom.

Det handlar om ett opålitligt parti som vänder kappan efter vinden och deras så kallade sanningssägande utgörs alltså endast av ett okritiskt antagande av åsikterna som tros dominera deras primära målgrupp.

En zebra gör ingen häst



Bild: Discovery

- En zebra som flyttar till Sverige blir ju inte en häst. Alltså kan en arab inte bli svensk, även om han blir svensk medborgare, säger Göran Nilsson styrelseledamot i Sverigedemokraterna i Landskrona, till Aftonbladet.

Vad Göran menar är att det sitter i generna huruvida man är svensk eller inte. Inte någon annanstans. Annars brukar ju Sverigedemokraterna vidhålla att man är svensk om man uppfattar sig som en svensk och om andra uppfattar en som svensk, enligt det egna principprogrammet. Så egentligen borde ju en zebra kunna bli en häst om han anser att han är en häst och om de andra hästarna anser att han är en häst. Frågan är om han måste tvätta bort ränderna för det.

Andra sidan vi och dem

Det är inte lätt att bli kallad för rasist när man är ung Sverigedemokrat idag. Tur att de har en egen stödgrupp som är ute och föreläser så de slipper känna sig utsatta. Så de slipper att känna sig som att de inte är välkomna här. Så att de slipper känns sig illa omtyckta. Så att de kan hantera att några går runt och sprider fördomar om dem. Så att de slipper fundera på hur det skulle kännas att stå på den andra sidan "vi och dem".

Stödgruppen har i och för sig inte haft någon aktivitet sen januari 2005 enligt hemsidan. Betyder det att (a) unga Sverigedemokrater inte finns längre eller att (b) de är så många så att de inte blir kallade rasister längre eller att (c) stödgruppen helt enkelt lades ner?

Kungligt

Med tanke på den status som monarkin och kungahuset har inom Sverigedemokraternas symbolpolitik är det mycket glädjande att H.M. Konung Carl XVI Gustaf slagit an en positiv och inkluderande ton gällande migration i svensk historia och samtid.

I sitt jultal 2006 säger Sveriges kung bland annat:


"Många har kommit från andra länder till Sverige för att bosätta sig och verka här för kortare eller längre tid. Jag önskar att ni ska känna er välkomna. Jag hoppas att min tillönskan om gemenskap och harmoni i helgtider också ska nå fram till Er. I såväl historisk som modern tid har invandrare från jordens olika hörn kommit till vårt land och i hög grad bidragit till att skapa ett bättre samhälle både materiellt och kulturellt."

I jultalet 2007 framhåller Kung Carl XVI Gustaf följande på samma tema:

"I alla århundraden har Sverige utvecklats genom invandring. Vallonerna, som på 1600-talet byggde upp många av våra bruk och därmed präglade vår tidiga industri är ett exempel. Ett annat är inflödet av konstnärliga talanger från framförallt Frankrike på 1700-talet. Ibland blir vi ängsliga av förändringar men jag ser förändringar som en spegling av den värld vi lever i. Att välkomna förändringen och låta blandningen av kulturer och erfarenheter berika våra liv och vår samhällsgemenskap är vår enda väg framåt."

Enda vägen framåt.


Inga vänner av jämställdhet



Bild: Nina Hemmingsson

Idag är det internationella kvinnodagen. Hundra år av kunskapsspridning och debatterande om kvinnors rättighet har gjort att vi kommit en bit på vägen men fortfarande har svenska kvinnor endast 84 procent av männens löner. De svenska börsbolagen har 2,4 procent kvinnliga vd:ar, män tar bara ut 21 procent av föräldraledigheten och våldet mot kvinnor ökar.

Moderaterna lanserade i fredags varannan damernas i valet 2010. Hälften av deras kandidater ska vara kvinnor.

Trots statistik som den ovan kommenterar Thoralf Alfsson, ledamot för Sverigedemokraterna i kommunfullmäktige i Kalmar, Moderaternas utspel med att de "inleder ett korståg mot män". I inlägget "Ropen skallar, partisekreterare utan ballar" får vi även veta att Thoralf anser att Moderaternas varannan damernas-politik påminner om första steget mot en diktatur.

Med tanke på vad Per Björklund, Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman och partikassör, anser om jämställdhet är det kanske inte så konstigt att det inte ligger högt upp på agendan. "Vi är inga vänner av det matematiska jämställdhetsarbete som Birgitta Olsson (FP) och sådana bedriver. Och feminismen, det är inget vi ställer upp på heller, inte på något sätt."

Same same, but different



Bild: Expo Arkiv

Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna skiljdes åt så sent som 2001. Tommy Funebo beskriver skilsmässan med Nationaldemokraterna som viktig för hans medlemskap i Sverigedemokraterna:

"Jag gjorde en åtskillnad mellan hur partiet varit tidigare och hur det var när jag gick med [...] Nu i efterhand kan jag känna att det var naivt att tro att det går att skilja mellan historia och nutid i Sverigedemokraterna."

Tommy Funebo gick ur Sverigedemokraterna i januari 2004.

Kolla gärna in Expos bildspel över Sverigedemokraternas "utveckling".

Källa: Slätt, Richard (red.), 2004. Sverigedemokraterna från insidan - Berättelsen om Sveriges största parti utanför riksdagen.


Visste du att...

Sverigedemokraterna tidigare var emot utomeuropeiska adoptioner?

Nu har partiet slopat kravet men kräver att det nuvarande statliga adoptionsstödet bör slopas vid utländska adoptioner. Istället ska stödet användas till att ge föräldralösa barn i utlandet en möjlighet att växa upp i sitt ”eget land eller kulturella närområde”, enligt Sverigedemokraternas handlingsprogram för familjepolitik.

En referens för vad som väntas komma

Sverigedemokraterna i Uppsala la 2008 fram ett förslag i kommunfullmäktige (KSN 2008 0419) om att börja ha folkomröstningar angående invandring samt att alla avtal som undertecknats med migrationsverket ska prompt rivas. Varför? Jo, svaret kan sammanfattas i två argument: mångkulturen är farlig då den underminerar den "svenska" identiteten och invandrare kostar för mycket i bidrag. Vilket i det sistnämnda fallet är ett lite smått ironiskt argument att använda då det konstaterades 2007 att en av fem folkvalda Sverigedemokrater var bidragstagare. Men det är ju skillnad på bidragstagare och bidragstagare tycker Jimmie.


Men men det är en annan fråga så vi återgår till motionen från Uppsala. För detta inläggs skull låt oss inte nu gå gräva ner oss på detalj över detta skrämmande synsätt på människovärden och låt oss också för den delen överse, i mitt tycke i alla fall, eventuella liknelser med andra partier och rörelser som genom åren velat besluta om vissa folkgruppers rätt att vara eller inte vara. Jag tror ni vet också vad Banjo tycker om hela diskussionen om "svenskhet" så även den passningen hoppar jag över nu.

Men det som man bör ta med sig av detta är att dessa motioner som presenteras i kommunerna är referenser för vad som väntar ifall detta parti skulle komma in i riksdagen, ett slags litmus test om man vill för vilka beslut och diskussioner som kan tas upp i plenisalen. Det bör vara värt en tankeställare hos oss alla.

Annars kanske det blir i Sveriges riksdag som i Karlshamns kommun där tid och energi ödslas på att diskutera Sverigedemokraternas motion om att återinskaffa dagmammor. Detta trots att dagmammor aldrig tagits bort...


Med rädsla som vapen

Foto: Linus Meyer

Foto: Linus Meyer

I en intervju med Sydsvenska Dagbladet ger Jimmie Åkesson sin syn på vad som är lämpliga inslag i den svenska stadsbilden.

"När jag ser statyn av Karl XII i Kungsträdgården som pekar österut...det känns. Det handlar om samhörighet med dem som kämpade i hans armé, som gett sitt blod och svett för Sverige", säger han.

Däremot finns det andra inslag i det offentliga rummet som inte väcker samma värme hos Sverigedemokraternas partiordförande.

"Jag är väldigt skeptisk till minareten. Den är främmande för svensk arkitekturtradition. För mig är den en symbol för mångkultur, för det främmande [...] Den får svenskar att känna sig osäkra, främmande i sitt eget land", säger Åkesson.

I ena andetaget idealiserar Åkesson Karl XII för mod och blod och i den andra så uttrycker han rädsla för en (!) minaret.

Detta är ett av många SD-exempel på ett fenomen som är grundläggande för nationalism, främlingsfientlighet och identitetsbaserade konflikter. Professorerna Russell Hardin, David Lake och Donald Rothchild är några av dem som pekat på hur osäkerhet kan leda till ett behov av en förstärkt gruppidentifikation.* De kollektiva identiteter som eftersträvas i rädslan för framtiden baseras inte sällan på just den typ av nationalnostalgi som hyllningen av Karl XII är ett exempel på.

Frågan är nu bara om Jimmie helt enkelt är rädd eller om han utnyttjar andra människors rädsla i strävan efter politisk makt.

*Russell Hardin, One for All. The Logic of Group Conflict; David Lake och Donald Rothchild, Containing Fear: The Origin and Management of Ethnic Conflict

Sverigedemokraternas alibi

I juli 2008 skrev Samuel Älgemalm om moskébygget i Växjö på Sverigedemokraternas lokala hemsida. Det stod då såhär: "ÖVER VÅRA HUVUDEN har politikerna, i största möjliga tysthet, beviljat bygganden av osvenska symboler i våra kommuner. Moskéer kommer inom kort att förfula allt fler av våra stadsbilder. Till Sverige pågår en invasion av främmande människor. På sikt hotas det svenska folket att utrotas till följd av rasblandning, lågt barnafödande, ökade aborter och andra inslag som drabbar vårt folk." Texten är ett utdrag från hela artikeln men kommer ursprungligen från Nationalsocialistisk fronts hemsida.

När Dagens Nyheter ringde upp Samuel och frågade honom hur det kunde komma sig att det samma text låg ute på Sverigedemokraternas hemsida som Nationalsocialistisk fronts hemsida svarade han:

"- Nej, jag har inte använt deras text, om det har skrivits av en slump är en helt annan sak. Jag har inte använt deras åsikter. De står för rasistiska åsikter, jag är emot det. Hur skulle jag kunna vara främlingsfientlig, när jag själv är invandrare? säger Älgemalm."

Det är smidigt att vara Sverigedemokrat när man själv har invandrarbakgrund.

Låt oss presentera Samuel Älgemalm

Samuel Älgemalm, 46, är ledamot i kommunfullmäktige i Växjö kommun för Sverigedemokraterna. Många av de motioner han har lämnat in handlar om hur invandrare ska assimileras in i det svenska samhället. Det är nämligen precis det han själv har gjort. För ca sex år sedan hette han Mohammad Ebrahim Garachorloo. Han kom från Iran till Sverige för 26 år sedan som politisk flykting. Att Samuel bytte namn till just Älgemalm förklarar han för Expressen den 9 augusti 2006, med att det är en "skön kombination av nordisk natur och kultur".

Sånt är livet, tack så mycket

I en intervju i Dagens Arbete den 11 november 2007 berättar Per Björklund, Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman och partikassör, om partiets syn på jämställdhet.

Ni har en familjepolitik som vissa skulle säga leder till ett mer ojämställt samhälle mellan kvinnor och män. Ni vill uppmuntra till att vara hemma med barnen i stället för dagis, och då blir det oftast kvinnorna som är hemma. Ni vill att kvinnor ska föda många barn. Ni är mot alla former av positiv särbehandling, ni vill förbjuda abort efter tolfte veckan, osv. Kan du resonera något kring det?
Nja. Jämställdhetspolitik har jag inga större synpunkter på. Men vad gäller familjepolitik ser jag för mig den politik där kristdemokraterna stod för tio år sedan. Jag var själv med i kristdemokraterna tidigare.

Kan en sådan politik leda till ett mindre jämställt samhälle?
Nej, jag tycker inte det. Jag känner inte det.

Vad svarar du den som säger det?
Jag har mycket stor respekt för kvinnor och kvinnors insatser. Men män och kvinnor är inte likadana. Vi har delvis olika förutsättningar, delvis olika roller.

Olika roller hur då?
Du föder barn, det gör inte jag. Du kanske föder sex barn, det gör inte jag. Du kanske kommer efter i någon sorts karriär när du föder sex barn. Ja, men då säger jag:  "sånt är livet". Man ska ge stöd åt män och kvinnor att verka, men komma ihåg att de är olika. Vi är inga vänner av det matematiska jämställdhetsarbete som Birgitta Olsson (FP) och sådana bedriver. Och feminismen, det är inget vi ställer upp på heller, inte på något sätt.



Visste du att...

Sverigedemokraterna anser att "svenskfientlighet" är ett större problem än främlingsfientlighet?


Vad som behövs nu är en ny blogg...

Man kan lätt undra ibland hur det kommer sig att det nya mediala fenomenet av blogg blir så stort. För att vara ärlig är inte många bloggar lidande av ett slags vida världens webb variant av Big brother och dess intensiva dramatik,"Här är min hund, här är mina kläder, här är mitt glas och det här är min t-shirt".

Alla och hans moster har numera en blogg som berättar om deras liv, deras mode och deras problem så frågan man kan ställa sig då är varför behövs det en ny blogg? Svaret är att för att vi inte har startat en blogg för att synas. Vi har startat en blogg för att påverka, för att förändra och för att via ord och kunskap kämpa mot en våg som vi tror förändrar Sverige till det sämre. 

Banjo är en idé och ett projekt som talar klarspråk om Sverigedemokraternas politik. Bloggen är en reaktion till dagens mediala oklarhet i hur man kan tackla partiet, ska vi tysta ner de eller debattera de? Idag behöver varken motståndare eller anhängare motivera sin ståndpunkt då inställningen till partiet baseras på instinkt snarare än kunskap. Banjo vill lyfta fram kunskap via fakta och med det i åtanke visa på ihåligheten i Sverigedemokraternas argument. 

Oavsett om ni älskar oss eller hatar oss finns vi bara här ett kort tag. Den 19 september 2010 stänger vi ner Banjo. Den 19 september 2010 går vi tillsammans till valurnorna för att hålla rasismen borta från vårt gemensamma parlament.   Under tiden lovar vi att aldrig ta bilder på våra kläder, eller våra glas. Men däremot kommer vi alltid att skriva om pudlar.

För dem som orkar tänka efter

Foto: Jesper Waldersten

Foto: Jesper Waldersten

Maciej Zaremba identifierar i Dagens Nyheter väsentliga hinder för en framgångsrik integration. Läsaren tas med på en konstruktiv rannsakan av det svenska systemet som snarare bromsar än underlättar integration.

Zaremba svartmålar inte utan hävdar tvärtom att invandringen till Sverige i huvudsak är en framgångssaga. Artikeln fokuserar istället på byråkratiska och attitydsmässiga murar som gör att många nyanlända hålls utanför arbetsmarknaden.

Zaremba tar bland annat upp exemplet med en narkosläkare från Bagdad som trots arbetsmarknadens efterfrågan sitter fast i en svenskakurs för analfabeter i sex månader. Artikeln pekar också på frustrerande skillnader mellan SFI och dess effektiva motsvarigheter i exempelvis Polen där det tar högst 7 månader för polska läkare att lära sig tillräcklig svenska för att ge patienter i Sverige lika god vård som infödda läkare.

Zarembas artikel pekar på konkreta förbättringsområden och visar hur en konstruktiv integrationsdebatt kan föras om man utgår ifrån möjligheter istället för att låsa sig vid den primitiva reflexen att hålla allt främmande på avstånd.

Vem är skämtet nu?

Sverigedemokraterna anklagar ofta etablissemanget för att deras åsikter inte får komma fram på samma sätt som hos andra politiska partier. Det pratas om att det inte råder en fri åsiktsbildning i Sverige idag. Med bakgrund av det är helgens händelser i Landskrona ännu mer uppseendeväckande. 

Björn Pålsson, förtroendevald politiker för Sverigedemokraterna i Landskrona, skickade i torsdags ett mejl till Republikanska föreningen där han skrev att föreningen är ett hot mot demokratin. Han förklarar det så här för Helsingborgs Dagblad "- Jag, och personen som skrev mejlet, menar att de angriper kungahuset som har mycket status. Monarkin ligger de flesta svenskar varmt om hjärtat och är Sveriges ansikte i världen. Därför är de odemokratiska."

Två dagar senare, lördagen 28 februari, uteslöt Sverigedemokraterna Björn Pålsson ur partiet. "- Vi kan inte ha en förtroendevald politiker som inte vet hur demokratin fungerar, när vi som parti alltid hävdar demokratin när vi själva blir utsatta för påhopp, säger Stefan Olsson." ­, skriver Helsingborgs Dagblad.

Partiet har uppenbara problem med att deras förtroendevalda medlemmar inte håller sin inom den putsade fasaden som måste visas upp, och inte får spricka, för att Sverigedemokraterna ska lyckas ta sig till riksdagen. Medlemmar som uttrycker åsikter som inte passar in gör man sig av med snabbt. Vi kommer att få se fler uteslutningar och ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare blir det för partiet att fasaden inte får spricka. 


För övrigt skrev Björn också i mejlet att Republikanska föreningen är kräk, att de är odemokratiska, att mejlskrivaren tänker kämpa för föreningens avskaffande och att medlemmarna och deras familjer är "ett stort jävla skämt".


RSS 2.0