Det är tydligt att Sverigedemokraternas företrädare inte känner sig särskilt stressade när deras förslag och åsikter ifrågasätts med fakta, rationalitet eller intellektuella resonemang. Begreppsförvirringen kring svenskhet, relativiseringen av Genèvekonventionens betydelse eller nonchalans inför en åldrande befolkning. Hur pinsamt det än kan kännas när Jimmie och de andra tas med byxorna nere i dessa debatter verkar de själva helt oberörda så länge de får fram sitt budskap om "den andres" ondska. Anledningen till detta måste vara att de ser ner på sina potentiella väljare så till den milda grad att de känner sig trygga i att framstå som dumma inför dem.

Vi vet att vi har en del mer eller mindre övertygade sverigedemokratiska läsare. Hur känner ni inför detta?