Banjo har tidigare påpekat Sverigedemokraternas häpnadsväckande brist på intresse för utrikespolitik. Nu har de gått ut med det: SD tänker helt enkelt helt ignorera politik som berör världen utanför Sverige:

"Vi har medvetet valt bort det. Valundersökningar vid förra årets val visar att noll procent av våra väljare tycker att utrikespolitik är en viktig fråga", säger Jimmie Åkesson

Tydligare exempel på populism får man leta länge efter. Men är det inte också lite skrattretande att ett parti som lägger hela sin negativa energi på invandring och invandrare väljer att helt ignorera situationer och relationer i den omvärld där dessa människor kommer ifrån.

Egentligen är det inte så underligt som det kan framstå. Nyanser och komplexitet är Sverigedemokraternas värsta fiende. De lever på förenklingar. Grova förenklingar. Det blir av naturliga skäl svårt att hålla liv i deras gravt simplifierade verklighetsbeskrivning om de är tvungna att prata om eller - gud förbjude - med omvärlden.

Omvärldsanalys riskerar att synliggöra push-faktorer som svält, krig, naturkatastrofer, förföljelse m.m, vilket skulle visa att det inte alltid är Försäkringskassans generositet som får folk att lämna sina hem och familjer för att ta sig till vårt land.

Omvärldsanalys riskerar att visa inspirerande innovationer, företag, litteratur, konstverk, forskning m.m. bortom Sveriges gränser.

Omvärldsanalys riskerar att visa på heterogenitet i de delar av världen som SD vill klumpa ihop och tillskriva mörka egenskaper. Varför krångla till bilden av det ondskefulla Iran med att behöva reflektera över de orädda demonstranterna som vill reformera landet? Nej, hellre blunda och bomba. Ja, Jimmie Åkesson hävdar i en intervju faktiskt att det vore bättre att bomba Teheran jämfört med att bekämpa talibanerna i Afghanistan.

Omvärldsanalys riskerar kanske framför allt att visa likheter mellan människor i olika delar av världen. Att visa hur mycket olika människor i olika länder tar intryck av varandra liksom vi gjort i alla tider. Tänk fasan av att komma till insikt om att Sverige inte är en statisk enhet utan en nation som utvecklats i samspel med andra. Hur ska de då hitta argument för alla murar de vill bygga?

Nej, låt oss istället glömma världen utanför och förtränga det skrämmande faktum att Sverige är en del av världen och att världen är en del av Sverige. För SD:s skull.

Foto: SVT

Idag visade SVT 1 den första delen av ”Kraschen”, där vi får möta några av finanskrisens många offer. I kvällens avsnitt fick vi följa några Volvoanställdas hopp och förtvivlan på vägen mot uppsägning.

Programmet fick mig att tänka på hybrida identiteter, vilket något förenklat kan definieras som när en person kan uppleva många identiteter och hur samma identitet kan upplevas olika av olika personer. För visst är det så att vi ganska sällan identifierar oss själva utifrån nationalitet. Snarare tänker vi nog oftare på oss själva som jurist, industriarbetare, skåning, norrlänning, kvinna, man och/eller andra sociala identiteter som vi upplever som relevanta i vårt vardagliga liv.

Det gick inte att ta fel på den lojalitet och gemenskap som fanns mellan Shahram, Reza, Malin och de andra Volvoarbetarna i kvällens avsnitt av ”Kraschen”. Det fälldes tårar över en förlorad arbetsplats, en förlorad stolthet, en förlorad identitet. Det var arbetstagarna mot arbetsgivarna. Det var industriarbetarna mot finansvalparna. Det var en för alla, alla för en. Och aldrig någonsin ställdes svenskfödd mot utlandsfödd eller mörkhyad mot vit.  

Jag skulle vilja se den sverigedemokrat som vågar ställa sig framför Sveriges varslade bilindustriarbetare och rangordna dem utifrån partiets hemsnickrade definition av svenskhet.

Jimmie Åkessons debattartikel i Aftonbladet fick mig att minnas ett gammalt citat från en annan sverigedemokrat. I anknytning till valet 2006 förklarade Mats Thuresson, Simrishamn, Sverigedemokraternas popularitet med att en miljon muslimer i Sverige lever på bidrag. När Thuresson i en intervju konfronteras angående denna lögn förklarar han:

"Man ska ljuga så det låter sannolikt."

Läste idag nya mätningar om Sverigedemokraternas demografiska väljarkår. Som vanligt är det unga män, ofta arbetslösa, som står för den stora gruppen. En intressant aspekt i sig själv kanske.
Men ännu mer intressant var att läsa om kausaliteten; att ju fler invandrare som finns i en kommun desto lägre stöd hade Sverigedemokraterna. En relation som jag tror de flesta skulle gissat var precis tvärtom. Invandring är skulden till allt ondo enligt Jimmie och hans vänner vilket därför också bör innebära att kommuner där många har utländsk bakgrund också bör ha sett alla de mångtaliga diaboliskt ondskefulla konsekvenserna som invandringen medför!?

Men icke så. Intressant eller hur.

Kanske är det alltså så att det okända är det som leder till den magiska 4 % spärren. Att det är det som vi inte vet om som istället skrämmer oss! 

Ju mer man i sitt dagliga liv stöter på det multikulturella samhället desto mindre benägen är man alltså att rösta på partiet som säger att invandringen är problemet. Det borde kanske ringa en väckarklocka i oss alla.

 =  ?

Jimmie har gjort stora avtryck i debatten sista veckan. Först en kongress där allmän populism nyttjades högt och lågt för att sedan följas av en debattartikel i aftonbladet där han anklagar Islam för att vara roten till allt ont.

Säga vad man vill men man kan inte anklaga mannen för att inte våga säga sin mening.

Så mycket fel. så mycket rasism så lite tid så låt oss istället bara krasst påvisa det som DN Debatt så skickligt gjorde idag. Jimmie har klart påverkats av Geert Wilders, ledare för det holländska partiet PPV, som genom att idogt hävda sin avers (hat) mot Islam gått och blivit i princip Nederländernas näst största parti.

Det finns egentligen ingen logik kring detta. Att gå ut och öppet driva en politik som grundar sig i att säga att andra människor, andra religioner är det som är ont och ska bekämpas bör inte, får inte bli inom all rimlighet en av de största partierna i Europa. Men så är det och så är ju onekligen Jimmies dröm att det ska bli även här i Sverige.

Varför? Roland Zuiderveld skriver i DN att Geert lyckats skapa en känsla av vara underdog och stå utanför etablissemanget. Att de står för något som man som average joe också känner. Att partiet förmedlar en diffus känsla av det finns något ruttet in the state of Denmark.  

Så detta kanske är vart Jimmie är på väg alltså. Mer om detta att komma här på Banjo där vi ser på hur Geert arbetar och vart Jimmie kan vara på väg.

Om inget annat hoppas jag att Jimmie också tar efter frisyren.