Djävular, finns de?



Foto: SF

Vem älskade inte sagor om kampen mellan det goda och onda när de var små? Dessa sagor lärde oss mycket om moral på ett sätt som ingen lärare eller förälder hade kunnat förmana. Men bieffekten blev en skev bild av ondska som lever kvar genom hela livet. Vi vill dela in världen i ont och gott och vi förväntar oss att de onda ska ha någon sorts kännetecken.

Detta har en stor betydelse för hur vi väljer att förstå konflikter i världen och - faktiskt - även för hur vi ser på Sverigedemokraterna. Jag hoppas därför innerligt att hela Sveriges journalist- och väljarkår läste Ronnie Sandahls kolumn i Aftonbladet igår. Han pekar där på hur förväntningarna om ondskans yttre ständigt visas bristfälliga. Det inledande exemplet är Kate Winslet som spelar en "vanlig" SS-vakt, vilket har fått Hollywood att häpna.

Sandahl jämför detta med "när svagt pålästa journalister närmar sig Sverigedemokraterna i tron om att de ska finna Lucifer och hans hantlangare om de bara skrapar lite med nageln. Men så står de där framför Jimmie Åkesson, nyper honom i kinden och inser att hans hud är ungefär som alla andras hud och hans huvud är funtat ungefär som alla andras huvuden. Inga horn där heller."

Sandahl fortsätter:

"I Tyskland glömmer man inte att det bor ett monster i varje människa. Skulden är konstant. Men i Sverige blir vi lika förvånade varje gång. Och det är den föreställningen om ondska, den förbannade blåögdheten, som Sverigedemokraterna går till val på. Bilden av att det okända är det farliga. Någon med albanskt pass. Någon som inte är din arbetskompis. I Sverigedemokraternas värld är hustrumisshandlare svartmuskiga män som slår sina fruar för att det tillhör deras kultur. I den verklighet som grundar sig på statistik och kunnande handlar det däremot oftast om en Larsa eller en Jocke, snubbar i rakt nedstigande led från Birger Jarl, som slår sina fruar för att de råkat salta för mycket på söndagskalopsen. Men den världen är mycket krångligare, den där ondskan kan se ut som Kate Winslet."

Det är denna krångliga värld som vi måste kämpa för att se. För poängen som Sandahl lyfter fram är långt viktigare än förståelsen av ett litet parti som Sverigedemokraterna. Den skapar insikt som förhoppningsvis påverkar våra förväntningar om hur ondska ska se ut. Låt oss sluta prata om ondska och monster helt och hållet och istället fokusera på vad människor säger och gör med den bittra vetskapen om vad "ordinary men" är kapabla till.

Kommentarer
Postat av: Caroline

det är precis det som är mest skrämmande. De ser ut precis som vem som helst utan att man kan se all hat och ondska på utsidan...

2009-03-17 @ 09:41:50
Postat av: Jessica

jag tror verkligen det är "blåögdheten" som finns i Sverige idag är den som har gjort att Sverigedemokraterna har blivit större och större ingen har tagit de direkt på allvar utan mer velat sopat personerna under mattan och på det sättet låtsas som att de inte finns längre, och på det sättet har tyvärr Sverigedemokraterna blivit större än någon trodde från början.

2009-03-17 @ 17:12:18
Postat av: Klas

Alla människor måste förstå att det är inte hudfärgen, kulturen som gör en person till våldtäksman eller en person som misshandlar utan det är andra saker som gör en person kapabel till dessa handlingar.

2009-03-17 @ 17:16:46
Postat av: Roger Svensson

Rent kvasifilosofiskt dravel från Sandahl! Kanske vore dags för lite självrannsakan för den gode Sandahl eftersom han verkar se sig som ”god” till skillnad mot den ”onde” Jimmie Åkesson, som tydligen döljer en bottenlösa ondska bakom ett fryntligt yttre? Eller det kanske är OK för just för den ”gode” Sandahl att dela upp människor i ”goda” och ”onda”, men inte för andra?



Nu tror jag varken på någon metafysisk ondska eller på någon arvsynd, vare sig den klassiska religiösa eller den moderna vänstervarianten där människor, dock enbart vita västerlänningar som t.ex. tyskar, förväntas gå och känna skuld för historiska övergrepp …

2009-03-18 @ 12:56:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0