Visste ni att....okunskapen är grunden till Sverigedemokraterna

Läste idag nya mätningar om Sverigedemokraternas demografiska väljarkår. Som vanligt är det unga män, ofta arbetslösa, som står för den stora gruppen. En intressant aspekt i sig själv kanske.
Men ännu mer intressant var att läsa om kausaliteten; att ju fler invandrare som finns i en kommun desto lägre stöd hade Sverigedemokraterna. En relation som jag tror de flesta skulle gissat var precis tvärtom. Invandring är skulden till allt ondo enligt Jimmie och hans vänner vilket därför också bör innebära att kommuner där många har utländsk bakgrund också bör ha sett alla de mångtaliga diaboliskt ondskefulla konsekvenserna som invandringen medför!?

Men icke så. Intressant eller hur.

Kanske är det alltså så att det okända är det som leder till den magiska 4 % spärren. Att det är det som vi inte vet om som istället skrämmer oss! 

Ju mer man i sitt dagliga liv stöter på det multikulturella samhället desto mindre benägen är man alltså att rösta på partiet som säger att invandringen är problemet. Det borde kanske ringa en väckarklocka i oss alla.


Agenda ikväll

Kolla gärna in kvällens Agenda på SVT 21.15 om Sverigedemokraterna.  En liten reservation kanske är på sin plats med tanke på hur programmet presenteras på hemsidan. Det verkar som om fokus kommer att ligga på uppmärksamheten kring Sverigedemokraterna och betydelsen av denna typ av publicitet. Det kan vara på plats att påminna om Banjos syn på den till synes oändliga debatten om debatten:

"Vi är sedan länge förbi den punkt då det blev irrelevant att diskutera uppmärksamhetens effekt på partiets storlek och styrka. Kanske ligger det något i vildvittrornas logik, men Sverigedemokraterna kommer inte att sluta synas förrän de slutar finnas. Detta ställer dock höga krav på synligheten. Idag behöver varken motståndare eller anhängare motivera sin ståndpunkt då inställningen till partiet baseras på instinkt snarare än kunskap."

Låt oss hoppas att tittarna kommer att veta mer om SD och deras politik efter programmet än före.

Bra vecka för Jimmie - Sämre för Sverige

 =  ?

Jimmie har gjort stora avtryck i debatten sista veckan. Först en kongress där allmän populism nyttjades högt och lågt för att sedan följas av en debattartikel i aftonbladet där han anklagar Islam för att vara roten till allt ont.

Säga vad man vill men man kan inte anklaga mannen för att inte våga säga sin mening.

Så mycket fel. så mycket rasism så lite tid så låt oss istället bara krasst påvisa det som DN Debatt så skickligt gjorde idag. Jimmie har klart påverkats av Geert Wilders, ledare för det holländska partiet PPV, som genom att idogt hävda sin avers (hat) mot Islam gått och blivit i princip Nederländernas näst största parti.

Det finns egentligen ingen logik kring detta. Att gå ut och öppet driva en politik som grundar sig i att säga att andra människor, andra religioner är det som är ont och ska bekämpas bör inte, får inte bli inom all rimlighet en av de största partierna i Europa. Men så är det och så är ju onekligen Jimmies dröm att det ska bli även här i Sverige.

Varför? Roland Zuiderveld skriver i DN att Geert lyckats skapa en känsla av vara underdog och stå utanför etablissemanget. Att de står för något som man som average joe också känner. Att partiet förmedlar en diffus känsla av det finns något ruttet in the state of Denmark.  

Så detta kanske är vart Jimmie är på väg alltså. Mer om detta att komma här på Banjo där vi ser på hur Geert arbetar och vart Jimmie kan vara på väg.

Om inget annat hoppas jag att Jimmie också tar efter frisyren.


Nyfikenheten är SDs värsta fiende

Visst borde vi egentligen skriva om Sverigedemokraternas landsdagar eller om Jimmie Åkessons frontalangrepp mot Sveriges muslimer i dagens Aftonbladet. Och visst kommer vi att göra detta. Men när jag läser Åkessons debattartikel blir jag alldeles mätt av hatet som präglar partiledarens ord och jag tappar - för tillfället – orken att diskutera artikelns inneboende motstridigheter. Kolla gärna in ”SD backar om muslimska män” (SVT) och kvällens Aktuellt för en genomgång av faktafelen i Åkessons artikel.

Men kvällens inlägg tänkte jag ägna åt en tänkvärd krönika av Martin Ådahl i fredagens Fokus. Ådahl slår bland annat ett slag för nyfikenheten som det bästa vapnet mot främlingsfientlighet:

[...]

”Det finns bara en enda politisk taktik som långsiktigt besegrat främlingsfientlighet. Att med entusiasm oförtrutet upprepa berättelsen om dem som kommit hit för att lägga sina livshistorier till våra, ge oss nya band, mångtusenåriga kulturer och fascinerande platser.”

[...]

”Det handlar inte om att vara barmhärtig eller ’generös’ (som det heter om vår flyktingpolitik). Det handlar inte heller om ’omvänd rasism’ att ursäkta brister och fel med kulturell eller etnisk bakgrund. Det handlar om motsatsen. Våra moraliska val står vi för var och en, som individer. För varje stenkastande tonåring finns tiotusentals människor som kommit från världens alla hörn för att bidra, bygga svenska bilar, skriva svenska böcker, rädda svenska liv.”

[...]


Råd till media

Efter att ha lyssnat på gårdagens Nordegren i P1 blir det återigen tydligt att journalisterna famlar i mörkret i sin relation till Jimmie Åkesson. Det känns ofta som att de är så fruktansvärt nervösa och självmedvetna över det kontroversiella i att faktiskt ha bjudit in honom att de helt glömmer sitt journalistiska uppdrag. Alternativt förväntar de sig att få besök av en hetsig tonåring som kommer att börja "heila" så fort han får en öppen fråga om svenskhet. I mötet med en på ytan sansad Jimmie blir de därför sen helt bortkomna.

Sverigedemokraterna hävdar själva att de blir orättvist behandlade av journalister, men denna negativa särbehandling utgörs endast av en förvisso onödigt hård ton. En ton som används för att kompensera för den totala bristen på sakliga och kritiska frågor. De övriga partiledarna skulle jubla om de fick samma typ av breda frågor som utan medieträning kan vändas till en lång presentation av de egna budskapen.

Tre utgångspunkter är centrala i medias relationer med Sverigedemokraterna i allmänhet och Jimmie Åkesson i synnerhet:

  • Alla sverigedemokrater är inte hetsiga, obildade män som uttrycker explicita rasistiska åsikter så fort du slagit på mikrofonen.
  • När du - eller din chef - väl beslutat att intervjua t.ex. Jimmie - lägg undan känslorna och gör ditt jobb! En otrevlig ton är inte bara oprofessionellt utan också kontraproduktivt.
  • Gå in i din roll, gör ordentlig research och ställ frågor som helt enkelt syftar till att tydliggöra för läsaren/tittaren/lyssnaren vad Sverigedemokraterna står för.


SD kapar Hägglunds retorik

Banjo drog för ett par dagar sedan paralleller mellan Göran Hägglunds utspel om "verklighetens folk" och Sverigedemokraternas självpåtagna roll som sanningssägare. I Expressen uttrycker Jimmie Åkesson idag beundran för den talskrivare som kom på begreppet. Han tillkännager också att han kommer att prata på temat under partiets landsdagar.

Personligen är jag förvånad att Åkesson ger Hägglund äran för denna retorik. I all ärlighet så har ju Sverigedemokraterna använt sig av denna klassiska populistiska strategi sen en lång tid tillbaka. De säger ju vad vi tänker och står upp mot ett abstrakt, men allsmäktigt etablissemang vars enda drivkraft är att vilseleda det svenska folket på ett sluttande plan mot en avgrund av hedersmord och terrorism. Visst?


Asyl handlar inte om välgörenhet

Maciej Zaremba gör i söndagskrönikan i DN en mycket pedagogisk insats för att förklara varför så få asylsökande i Sverige beviljas flyktingstatus, jämfört med dem som får stanna av det som tidigare kallades humanitära skäl. Statistiken används ofta för att framhäva migrationspolitiken som präglad av dumsnäll generositet där endast ett fåtal av de som får uppehållstillstånd är "riktiga" flyktingar.

Här följer ett utdrag ur Zarembas krönika:

"Antag att regeringen kommer på ett nytt sätt att begränsa bilismen. I stället för att reta upp folket med nya skatter antyder man för Vägverket att det utfärdas för många körkort. En sådan antydan skulle förvisso strida mot grundlagen. En svensk myndighet är som en domstol. Den skall tillämpa lagen, inte uppfylla politiska mål. Körkort är för övrigt en rättighet. Uppfyller man villkoren skall man få det.

Men låt oss anta att Vägverket går regeringen till mötes. Man sätter upp ett internt mål: högst 70.000 körkort i år, i stället för det dubbla. Alla inspektörer förstår vad det innebär: Av sådana som klarade provet i fjol skall vi i år kugga varannan. Följderna borde inte vara svåra att räkna ut. Folk överklagar, det blir gigantiska köer till uppkörningen, Vägverket dignar under arbetsbördan och kräver mer resurser av regeringen. Som försöker lösa problemet med en ny regel: Den som kuggats tre gånger får inga fler chanser.

Då blir nog somliga desperata. Falska körkort kommer i omlopp, liksom mutor och annat otyg. Någon tar sig av daga efter tredje avslaget, någon annan vinner mot Sverige i Strasbourg. Vägverket är den mest utskällda myndigheten och tidningar bombarderar regeringen med sockersjuka Lisa som har trettio mil till sjukhus, med flera upp­rörande fall.

Nu har trycket blivit för stort, nu finner regeringen en utväg. De riktigt förtvivlade (som har intyg på depression eller som uppviglat någon tidning) kan få lappen ”av humanitära skäl”. Efter tjugo år av sådana krumbukter är läget följande: Vägverket utfärdar lika många körkort som dessförinnan. Men nu är bara vartannat på riktigt, och resten beviljade av ”humanitära skäl”.

Nog skulle en sådan ordning skapa en del misstro i trafiken. ”Hur kör du blindstyre, är du humanitär, eller?” Troligen skulle Vägverkets tjänstemän korrumperas på kuppen. Börja fira kuggningar med champagne, kantänka.

[...]

Efter decenniers tricksande av det slag som antyddes ovan har vi nästan glömt att rätten till asyl inte är någon nåd. Den är en rättighet som tillkommer den som med skäl fruktar förföljelse i sitt hemland (...)"

 


Kampen om att definiera verkligheten



Bild: Berglins i Svenska Dagbladet (090927)


Det är fascinerande hur lätt vi accepterar olika påståenden om verkligheten. Självutnämnda sanningssägare har således en mycket tacksam uppgift. Jan Berglins seriestripp "Verklighetens folk" (i sin helhet på svd.se) tar förvisso avstamp i Hägglunds krigsförklaring mot kultureliten, men med en bredare tolkning har den också bäring på Sverigedemokraternas propaganda. De vill ha Sverige tillbaka. Vi har tidigare frågat oss: Från vem? Gör ett besök i riksdagen, läs om svenskt näringsliv i Dagens Industri, lyssna på testosteronropen på fotbollsläktaren eller kolla in något underhållningsprogram på tv. Om du skärper blicken och tittar noga så kommer du nog snart inse att vi lever i en mångkulturalistisk islamistkramarkultur lika lite som vi lever i en bögfeministisk vänsterdiktatur.

Visste du att

Under 2008 kom 24 353 asylsökande till Sverige, vilket var en minskning jämfört med år 2007 (36 207 personer).

Källa: Migrationsverket

RSS 2.0