Foto: Jan Henriksson/ Scanpix

Igår började Almedalsveckan i Visby. Politikerveckan då politiker, lobbyister, intresseorganisationer, jornalister och företag möts under lite mer avslappnade former än i vanliga fall och där nätverkandet ofta är det främsta syftet.

Delar av Banjo finns på plats från och med i morgon och kommer att rapportera om vad Sverigedemokraterna har för sig. Även förra året var vi där och kunde beskåda Sverigedemokraterna stå och prata och dela ut flyers vid Donners plats. Väldigt få stannade för att lyssna. Äver nationaldemokraterna var där.

Få personer ville ha de flyers de fick tryckta i händerna. Bredvid dem stod en tjej med en sopsäck där det stod "Släng naziskiten här". Sopsäcken var full med ihopknycklade flyers.

Många kände obehagskänslor av de båda partierna förra året och Svenska Kyrkan valde att startade en tyst demonstration när Nationaldemokraterna talade. Det bildades en halvcirkel runt talaren där all stod tysta, med ryggen mot talaren i nån kvart. Något år kom brandkåren med en brandbil, satte på sirerna och stod där ett tag så ingen kunde uppfatta vad talaren sa.

För några veckor sedan skrev Sverigedemokraternas presschef Mattias Karlsson ett blogginlägg på sin SD-Kurirsblogg med rubriken ”Är turkarnas välfärd viktigare än svenskarnas?”. Mattias tycker inte att den är det, så låt oss diskutera rättvisa en stund.

Det finns ingen universell värdesubstantiell definition av det normativa begreppet rättvisa. Till och med en inre kärna om vad begreppet ska innehålla verkar vara svår att finna.

Inom rättvisediskursen har det ända sedan Aristoteles tid traditionellt utgåtts från två olika grundperspektiv; distributiv och kompensatorisk rättvisa. Den distributiva rör hur vi ska fördela resurserna emellan oss för att uppnå rättvisa medan den kompensatoriska handlar om hur vi ska ersätta olika handlingar och ageranden.

I den moderna filosofin tar rättviseperspektiven ofta sats från den distributiva rättvisan och det är utifrån den jag tänker fortsätta diskussionen. Det går att dela in den i fem olika kategorier.

Likhetsprincipen
Denna princip säger, precis som den låter, att alla ska ha lika mycket eller lite oavsett. Det spelar alltså ingen roll vem som är i störst nöd eller behov. Inte heller tas hänsyn till om ambitionen är hög eller låg. Principen är alltså både ambitionsokänslig och behovsokänslig.

Behovsprincipen
Här sätts behovet i främsta rummet och det är den som är i störst behov eller nöd som ska få hjälp. Det innebär att principen är behovskänslig men inte ambitionskänslig.

Ett dilemma med grundsatsen är hur behoven ska värderas. Frågan är hur vi ska kunna veta vems behov som är störst och vem som har tolkningsföreträde.

Meritprincipen
Den tredje principen är behovsokänslig men ambitionskänslig. Den som har gjort sig förtjänt av det eller bidrar med något mer än andra till samhället ska också erhålla mer. Det är alltså den med höga ambitioner och en vilja att göra något som belönas, men det krävs också att ambitioner omvandlas till handling.

Principen om lika möjligheter
Alla ska genom en initial resursfördelning ges lika möjligheter och förutsättningar så att de genom sin ambitionsnivå sedan kan påverka vad de vill göra av resurserna. Tanken är en utav grundstenarna i vårt moderna välfärdssamhälle.

Principen om fritt utbyte
Rättvisa är att fria individer får göra vad de vill med sina resurser. De får ingå avtal och på så sätt själva avgöra vad som är rättvist. Principen ställer sig ambivalent till både merit och behov och den är därför varken konsekvent känslig eller okänslig.

Så var står nu Mattias och Sverigedemokraterna i allt det här? Likhetsprincipen kan vi snabbt stryka tillsammans med behovsprincipen. Människor i nöd är inget som bekymrar partiet, inte heller att alla ska ha lika mycket. Principen om lika möjligheter är inte heller relevant för ett parti som anser att karaktärsdrag sitter i blodet. Kvar har vi meritprincipen och principen om fritt utbyte. Om partiet anser att svenskar har högre ambitioner än turkar så är det här en princip de följer (samtidigt visade en undersökning av Aftonbladet för något år sedan att en stor andel av de aktiva i Sverigedemokraterna går på bidrag). Den sista principen om fritt utbyte skulle däremot kunna vara en ledstjärna. Alla får göra avtal med vem de vill, om båda parterna ger sitt godkännande.

Det som ska kommas ihåg är att detta är applicerat på vad Sverigedemokraterna anser om rättvisa i förhållande till icke-svenskar. För när det kommer till svenskar, så är det helt andra rättviseprinciper som är ledstjärnan. Rawls verkar aldrig ha nått varken Mattias, Jimmie eller Blekinge.

Sveriges U-21 landslag har precis vunnit mot Serbien efter en fantastisk match i Malmö. Redan när det var nästan 30 minuter kvar av matchen ställer sig hela stadion upp  och jublar. 20 000 personer i ett hav av gult och blått applåderar fram sitt landslag. Sina landsmän. Nationalsången dånar ut över Swedbank stadion och man känner hjärtat skälva. 

När man inte får med sig många av våra levande kändisar i marknadsföringen får man väl ta de som har gått bort istället? Ja så är iallafall logiken hos Sverigedemokraterna.

Per Albin Hansson och Astrid Lindgren är två personer som gärna används i retoriken av många partimedlemmar, något som efterlevande av båda dessa har protesterat starkt emot. Per Albin Hansson och Astrid Lindgren är två personer som i mångt och mycket levde hela sitt liv i stark kontrast till allt som Sverigedemokraternas politik grundar sig i, så protesterna kanske har visst fog.

Björn Söder partisekreterare i Sverigedemokraterna har även sagt "Den andra... som i dag med stor sannolikhet skulle varit sverigedemokrat är Värmlands stolthet Selma Lagerlöf"

Lagerlöf var övertygad liberal, intitativtagare av det som sedan blev folkpartiet, högröstad motståndare till förföljese av folkgrupper och stark paneuropé (med andra ord var Selma positiv till ett enat Europa). Utifrån detta är det därför min gissning att hon förmodligen skulle haft ett antal väl valda ord att säga till herr Söder om hon funnits med oss idag.

Pontus Mattsson beskriver i sin reportagebok "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" en incident som på ett tragikomiskt sätt speglar Sverigedemokraternas förvirrade och missriktade nationalism. Mattsson berättar om kvällen den 30 november 1992 och hur han inför de förväntade kravallerna iakttar när SD:s dåvarande partiledare kissar på Nationalmuseum innan han ska få lägga en krans vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården. Två nationalsymboler. Två svenskheter. En värd att hedra.

I Sverigedemokraternas Sverige är det inte alltid lätt att orientera sig bland alla patriotiska budord och glorifierade symboler.

Sverigedemokrat försöker snärja en äldre dam inför Faktums (SVT) filmteam, men den gumman gick inte.

Foto: Okänt

Kommunerna där Sverigedemokraterna fick flest röster i söndags är: Osby (11,45%), Bromölla (11,26%), Hörby (11,26) och Sjöbo (10,96%). Runt Svenköp i Hörby kommun fick SD hela 22% av rösterna. I det gamla SD-fästet Landskrona fick SD 8,86%. 

Lägst andel röster fick de i Vindeln (0,82%), Danderyd (1,01%), Robertsfors (1,06% ) och Piteå (1,08%).

Valdeltagandet i de kommuner där SD fick många röster var överlag lågt - Osby 37,24%, Bromölla 34,23%, Hörby 36,41% och Sjöbo 35,55%. Riksgenomsnittet hamnade på 45,3%.

Vad säger siffrorna egentligen? Det är svårt att dra några slutsatser, men det är tydligt att Sverigedemokraterna är fortsatt starka i Skåne (6,54%) och Blekinge (7,89%).

Det står nu klart att Sverigedemokraterna får 3,3 procent av rösterna i dagens val till Europaparlamentet. Det räcker visserligen inte till ett mandat i parlamentet, men är naturligtvis ändå en stor framgång för partiet. Det ska också noteras att Europaparlementet inte härmed är fritt från främlingsfientliga krafter. Tvärtom går flera främlingsfientliga i Europa starkt framåt. Några exempel är Finland, Slovakien, Ungern, Nederländerna, Österrike och Danmark. Detta visar tydligt att det är ett reellt och nationsöverskridande problem vi pratar om och inte ett fenomen begränsat till den svenska lokalpolitikens periferi.

Enligt SVT:s vallokalsundersökning får Sverigedemokraterna 2,4 procent av rösterna. Om resultatet står sig kan vi dra slutsatsen att Jimmies flört med piraterna inte räckte ända fram. Däremot så innebär resultatet likväl en fördubbling för SD jämfört med förra valet till Europaparlamentet. Om vi får se motsvarande ökning i riksdagsvalet 2010 så kommer SD in i Sveriges lagstiftande församling.

Det var inte ditt fel. Det var inte du som missade straffen och inte du som passade fram till 0-1-målet på Råsunda igår. Det var inte du som inte kunde hålla jämna steg med världens bästa tennisspelare tidigare idag.

Något du däremot har makt att påverka är hur det går i valet till Europaparlamentsvalet. Du har fortfarande någon timme på dig. Gå och rösta! Det är inte bara en ovärderlig rättighet, det är också en plikt som det är minst sagt förmätet att friskriva sig ifrån. Kommer SD in i parlamentet bär soffliggarna lika stort ansvar som partiets väljare. Så kom med i matchen och se till att Sverige vinner matchen om demokratin, för det är något som inte får tas för givet utan måste återerövras i varje val!

Idag firar vi Sveriges nationaldag. Vi lever under en frihet och med en levnadsstandard som miljarder människor endast kommer att uppleva i sina drömmar. Vi lever i ett land värdigt stolthet och fest!

Dhimmi-wannabe utropar väl SD-supportrarna, men talet innehåller centrala budskap om människors likheter och om behovet av partnerskap i en våldsam värld. Någonstans i mitten av talet, när Obama pratar om faror och möjligheter som förenar, kan jag inte låta bli att föreställa mig Jimmie i talarstolen. Vad är hans budskap för att ena en värld? Nej just det ja, det finns inte på hans agenda. Tvärtom är det splittring som är SD-politikens kärna. Och omöjlig sådan. För vem kan  tro att det är möjligt eller önskvärt att separera människor från varandra mot deras vilja i en globaliserad och för alltid sammanlänkad värld?

Foto: Fokus

Samuel Älgemalm, sverigedemokrat i Växjös kommunfullmäktige, är en av de många sverigedemokrater som har pratat sig trötta om hur mycket människor med invandrarbakgrund fuskar i diverse sammanhang. Så här sa han i Smålandsposten 2007:

"Välfärdssystemet fun­gerade i Sverige så länge befolkningen var delaktig och kände en tillhörighet med folket och nationen. Känslan av samhörighet minimerade fusk och utnyttjande av systemet. Med en ständigt ökande invandring luckras denna lojalitet upp då folk från alla världens hörn inte har samma syn på Sverige som svenskarna har."

Nu visar det sig att Sverigedemokraterna verkar vara de som leder vägen till fusket. I Skåne har nämligen partiet skickat ut valsedlar till EU-valet nu på söndag och partitidningen SD-kuriren i Regions Skånes kuvert. Partiinformation får inte skickar ut med regionens kuvert, enligt regions kanslichef.

Regionstyrelsens ordförande, Jerker Swanstein, är inte lika diplomatisk: 

Men vad tycker du om att SD har använt regionposten för valutskick?
- Det är för jävligt helt enkelt, för att uttrycka det på ren svenska. Jag hade hört tidigare att de använt regionens faxar och skickat saker och här vet vi ju inte vem som egentligen har burit portokostnaden.

Sen vi startade Banjo för några månader sedan har vi haft en hel del kommentarer här på bloggen. Vissa positiva, vissa eftertänksamma, några avfärdande och fientliga och flera direkt rasistiska. Ett återkommande tema för många av våra mindre vänskapliga läsare är ett återupprepande av motiveringen till varför invandring är ett problem. I ljuset av den nya sverigedemokraten, den välutbildade och kunniga mannen och kvinnan, har de flesta försökt anamma en faktabaserad argumentation. Olika ism-ord slängs runt och mer än gärna tas det till statistik.

Retoriken är tydlig och ekvationen enkel:
X många procent av våldtäkter, rån och misshandel i Sverige begås av någon med "icke-svensk" etnicitet + Z många kronor kostar invandring / Y många kronor kostar vård,skola,omsorg = Måste stoppa invandringen/ invandringen är dyr och det förstör vår välfärd

Detta genomsyrar nästintill alla argument vi får mot oss dagligen här på Banjo samt genom de budskap vi får matade av Sverigedemokraternas partikansli, partiordförande och partiideolog.  Är den är onyanserad och vinklad? Absolut!
Är den sann? Ibland. Ibland inte. För statistik ljuger ju aldrig, eller hur?. Men den kan vinklas och den kan förvanskas och i vissa av våra kommentatorers fall kan den även starkt överdrivas. Siffrorna kanske stämmer men det förs aldrig en diskussion om varför, eller om orsakerna bakom eller om det i huvud taget kan användas sådana siffror för att motivera ett argument. För helt ärligt, vi förstår väl allihopa att man kan ta en siffra och vrida den precis hur som helst för att få fram sin sak. Men kan verkligen en person och individ vara lika med en procentandel? Kan en hel integrationspolitik verkligen vara lika med en punkt i ett diagram?

Men låt oss göra ett tankeexperiment. Jag är, precis som Jimmie och hans vänner upperbarligen är, en vän av statistiska fakta så jag vill driva deras argument vidare. Om det nu är så att vi ska bygga vår verklighet på statistik och inte se förbi siffrorna, precis som Sverigedemokraterna gör, så vill jag ringa klockan för något jag upptäckte häromdagen.

Det finns en grupp som är mer än välrepresenterade i BRÅ:s statistik över dömda brott. Jag skulle vilja påstå att denna grupp är nästan groteskt överrepresenterade, särskilt när det kommer till våldsbrott. Denna grupp står för en överväldigande andel av rånen och morden som begås i Sverige. De knarkar oftare, de dricker mer och de står för ca 80 % av alla misshandelsfall. Nästintill alla, alltså 100 %, av dömda våldtäktsbrott begås av denna grupp.

Gruppen jag talar om är såklart MÄN. Killar, snubbar, pojkar och gubbar står för i stort sett hela den grupp (82 %) som är dömda brottslingar i Sverige. Det är statistisk fakta. 

För ett parti som är så uppbyggda kring statistik och framförallt brottsstatistik måste väl detta vara en priofråga. Hur ska vi lösa detta? Män är ju onekligen ett jätteproblem för vårt samhälle om man endast håller sig till statistiken. Ska vi kanske skapa särskilda regler för män och kanske återinkalla mäns medborgarskap vid brott? Kanske bör vi ha en familjepolitik som eftersträvar att fler föder tjejer? Kanske bör män avintegreras ur våra städer?

Ni hör själva, logiken kan dras hur långt som helst när man endast bygger allt på en siffra i ett diagram. Politik är mer än så och det tror jag de flesta kommer inse till september 2010.

Enligt Global Peace Index 2009 är Sverige världens sjätte fredligaste land, vilket är en förbättring jämfört med förra året då vi hamnade på trettonde plats. De metodologiska problemen med att gradera fredlighetsnivå är uppenbara, men efter att i GPIs samtliga tre mätningar hamnat i toppskiktet kan vi kanske åtminstone enas om att vi inte galopperar i riktning mot följande framtidsscenarion:

"Om de (svenskarna) vill göra Stockholm, Malmö och Göteborg till skandinaviska Beirut med klankrig, hedersmord och massvåldtäkter så får de göra det. Vi kan alltid stänga Öresundsbron..." (Pia Kjaersgaard, Dansk Folkeparti)

"Jag tror inte man kan utesluta risken att man får se ett lågintensivt inbördeskrig, på kanske hundra års sikt" (Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas presschef i Pontus Mattsons reportagebok Sverigedemokraterna in på bara skinnet).

Det senare citatet är något försiktigare än det förra. Formuleringarna "tror", "inte utesluta" och "lågintensivt" ger Karlsson flera reträttmöjligheter, men budskapet går fram. Inbördeskrig. Det är ett skolboksexempel på "politics of fear", genom vilken etnicitet och kultur används som redskap för politisk vinning.

Foto: Okänt

Visste du att Sverigedemokraterna anser att samerna är icke-svenska befolkningsgrupper, vill att beteckningen ursprungsbefolkning ska tas bort och att Sametinget ska läggas ner?

I grunden handlar det om att samer inte tillhör den svenska nationalstaten, enligt SD.