Glöm omvärlden - för SD:s skull

Banjo har tidigare påpekat Sverigedemokraternas häpnadsväckande brist på intresse för utrikespolitik. Nu har de gått ut med det: SD tänker helt enkelt helt ignorera politik som berör världen utanför Sverige:

"Vi har medvetet valt bort det. Valundersökningar vid förra årets val visar att noll procent av våra väljare tycker att utrikespolitik är en viktig fråga", säger Jimmie Åkesson

Tydligare exempel på populism får man leta länge efter. Men är det inte också lite skrattretande att ett parti som lägger hela sin negativa energi på invandring och invandrare väljer att helt ignorera situationer och relationer i den omvärld där dessa människor kommer ifrån.

Egentligen är det inte så underligt som det kan framstå. Nyanser och komplexitet är Sverigedemokraternas värsta fiende. De lever på förenklingar. Grova förenklingar. Det blir av naturliga skäl svårt att hålla liv i deras gravt simplifierade verklighetsbeskrivning om de är tvungna att prata om eller - gud förbjude - med omvärlden.

Omvärldsanalys riskerar att synliggöra push-faktorer som svält, krig, naturkatastrofer, förföljelse m.m, vilket skulle visa att det inte alltid är Försäkringskassans generositet som får folk att lämna sina hem och familjer för att ta sig till vårt land.

Omvärldsanalys riskerar att visa inspirerande innovationer, företag, litteratur, konstverk, forskning m.m. bortom Sveriges gränser.

Omvärldsanalys riskerar att visa på heterogenitet i de delar av världen som SD vill klumpa ihop och tillskriva mörka egenskaper. Varför krångla till bilden av det ondskefulla Iran med att behöva reflektera över de orädda demonstranterna som vill reformera landet? Nej, hellre blunda och bomba. Ja, Jimmie Åkesson hävdar i en intervju faktiskt att det vore bättre att bomba Teheran jämfört med att bekämpa talibanerna i Afghanistan.

Omvärldsanalys riskerar kanske framför allt att visa likheter mellan människor i olika delar av världen. Att visa hur mycket olika människor i olika länder tar intryck av varandra liksom vi gjort i alla tider. Tänk fasan av att komma till insikt om att Sverige inte är en statisk enhet utan en nation som utvecklats i samspel med andra. Hur ska de då hitta argument för alla murar de vill bygga?

Nej, låt oss istället glömma världen utanför och förtränga det skrämmande faktum att Sverige är en del av världen och att världen är en del av Sverige. För SD:s skull.


Burkan – en icke-fråga


Foto: Henrik Montgomery/ Scanpix

Härom veckan möttes Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i en debatt i SR P1:s Studio Ett. Debatten handlade om jobben, men kom ett tag att handla om burkans vara eller icke-vara i Sverige.

I Frankrike finns ett förslag om att förbjuda kvinnor att bära burka i offentliga miljöer, och det var på frågan om förslaget var något för Sverige eller inte som Reinfeldt och Sahlin började diskutera bärandet av burka.

Vad de båda partiledarna ansåg i frågan är inte relevant, för det här inlägget. Uppskattningsvis bär i dag ca 100 kvinnor burka i Sverige. Att då diskutera huruvida burka bör förbjudas eller inte är trivialt.

Detta är, vad vi på Banjo, hela tiden har hävdat är fel sätt att ”ta debatten”. Medierna, i det här fallet P1, hjälper Sverigedemokraterna på traven i och med att de låter SD sätta agendan för vad som ska diskuteras. Sverigedemokraterna ska bemötas, frågorna ska tas upp, men inte utifrån SD:s världsbild.

Debatten ska tas från andra hållet – från det hållet där riksdagspartierna har definierat sin världsbild, sitt synsätt och sina värderingar. Att låta Sverigedemokraterna får tolknings- och definitionsföreträde är inte önskvärt.

RSS 2.0