"Deras utgångspunkt kommer i förlängningen att utarma den kulturella mångfalden..."

Jimmie Åkesson värnar helt plötsligt den kulturella mångfalden när han, i ett sällsynt populistiskt utspel på Newsmill, pläderar: Ich bin ein fildelare! Med den traditionella SD-akrobatiken försöker han distansera sig från Piratpartiet samtidigt som han försöker flirta med deras väljare.

(Helt orelaterat till detta är naturligtvis den en vecka gamla nyheten om att SD förlorar röster till Piratpartiet).

Fri invandring – inte invandringsfri!
Migrationen är äldre än nationen och att kriminalisera det mest mänskliga av alla beteenden, rörligheten, är ett vansinne som trots allt inte är speciellt gammalt, inte äldre än nationalismens blom på 1900-talet. Fri rörlighet har aldrig besvärat oss tidigare, tvärtom har exempelvis EU byggt sin gemensamma arbetsmarknad på att tillväxt kräver rörlig arbetskraft, och för EU:s del, dessutom ett ökat inflöde av arbetskraft. Det finns de som oroar sig för att avskaffandet av en reglerad invandring, som jag står för, skulle resultera i att det skulle välla in folk över våra gränser. Den som på allvar vill delta i debatten bör dock hitta ett enda empiriskt bevis för att det skulle vara ett troligt scenario.

När Sverige gick med i EU toppade Fredrik Lindström debatten med skämt om 10 000 tyska bögar som skulle strömma hit. Då handlade debatten egentligen om en rädsla för att exempelvis spanjorer skulle komma till Sverige och ”ta våra arbeten” eller ”komma för våra generösa bidragssystem”. Det senare känner vi igen från förra Europavalrörelsen, när Göran Persson efter en tripp till Danmark kom hem med begreppet ”social turism” i bagaget. Trots hotet om övergångsregler för att skydda våra välfärdssystem mot denna flodvåg av fattiga östeuropéer som skulle komma hit blev det för Sveriges del istället oreglerat – fri invandring. Och mycket få kom hit. Människor som rör sig frivilligt, för att söka lycka och försörjning, väljer inte ett land som Sverige att söka jobb i eftersom det är rejält svårt för utomstående och invandrare att få jobb här (och dessutom är svenskan inte ett speciellt spritt språk, och engelskan löjligt underanvänd på svensk arbetsmarknad). De flyttade istället till exempelvis Storbritannien (där nyligen presenterade studier visar att de exempelvis inte påverkat lönenivån, så debatten om lönedumping har mycket att bevisa) och nu flyttar exempelvis många polska rörmockare hem – de har tjänat pengar, skickat hem en del, och nu kan vi se direkt hur snabbt det har påverkat den polska levnadsstandarden. Frivillig migration är win-win.

Mindre nationalstat – mer välfärdsstat!
Personligen tror jag, apropå rädslan för raserandet av svensk välfärd, att svenska trygghetssystem måste bli starkare när rörligheten ökar. Att nationalstaten blir mindre viktig gör att välfärdsstaten blir mer viktig – för att människor ska våga utnyttja rörligheten måste de kunna ta med sig sin pension, och mötas av snabba försäkringar: de måste helt enkelt försäkras och betala skatt omedelbart. På så sätt bör också snacket om s k free riders vara borta – alla bidrar. (Socialförsäkringarna får förstås vara proportionella inledningsvis till hur mycket man jobbat inledningsvis.) Om vi har byggt en välfärd som inte tål att fler kommer hit och jobbat – då har vi byggt den fel, och vi har definitivt inte följt regeringens arbetslinje. Med vår demografiska utveckling, med fler äldre och färre som jobbar, skulle det vara förödande.

De som rör sig av tvång då?
Invändningen mot fri invandring skiftar när exempelvis SD inte kan belägga hotet om social turism. Istället hänvisar man till alla dem som flyr – de skulle kunna välla hit för att få trygghet. Om man anser att det argumentet är relevant måste man först inse att andelen flyktingar av alla dem som rör sig i världen är försvinnande litet. Därför borde ursprungspolitiken vara att inte bara ha ett system som hanterar asyl, ofrivillig migration, utan också hantera den frivilliga. Men dessutom ska man minnas att vi har lovat att ta emot flyktingar oavsett. Asyl handlar inte om att länder av välgörenhet ger flyktingar skydd – det handlar om en rättighet. Därmed blir mängdoron orimlig, men givetvis ska man dessutom veta att de flesta av världens flyktingar föredrar att stanna i anslutning till sitt hem och är inte intresserade av att än mer ryckas upp med rötterna och ta sig till Norden.

De som kommer hit som flyktingar är främst personligt förföljda. En intressant parentes är att SD ofta hävdar att det endast är dessa, de s k Genèvekonventionsflyktingarna, som är ”riktiga flyktingar” (om man får stanna pga hot om dödsstraff eller tortyr är man, exempelvis enligt SD, inte en riktig flykting). Samtidigt hävdar man att flyktingar inte ska få komma hit, utan att det är bättre om vi tar hand om alla flyktingar i läger nära deras hemländer. Det är otroligt inkonsekvent: Det finns få flyktingläger för den flyende iranske homosexuella mannen, som är Genèvekonventionsflykting, men många läger för ex miljökatastrofflyktingar, som inte enligt SD är ”riktiga”. Genèvekonventionen är dessutom hyfsat gammal, sedan 1951, och borde moderniseras eftersom flyktingströmmarna ser annorlunda ut nu. Sverige är ett av de länderna som är mest restriktivt med att ge uppehållstillstånd av konventionsskäl, bara 2 % av alla som kommer till Sverige får det, vilket väl är anledningen till SD:s inställning. Ett intressant faktum är att SD vid tillfälle har sagt att om EU inte inför s k ”safe havens”, dvs att asylsökande ska prövas utanför EU i tredje land, vill partiet riva upp det s k New York-protokollet till Genèvekonventionen, vilket skulle innebära att Sverige bara skulle ta emot flyktingar från resten av EU och därmed bli ett av världens mest flyktingrestriktiva länder.

Reglerad invandring underkänd
EU har i dagsläget nästan, i sin iver att visa medborgarna att man kan kontrollera invandringen och därmed få tillåtelse att släppa in arbetskraftsinvandring, reglerat invandringen så att ingen asylsökande kan komma hit lagligt – man hindras av exempelvis visumtvång och tranportöransvar. Och gällande frivillig migration tillåts väldigt lite. Migrationen minskar inte med regleringen, den försvåras bara och gör människor mer desperata och olagliga. Människor kommer hit och arbetar här svart – det finns en efterfrågan på deras tjänster. Men eftersom de arbetar svart har de ett uselt förhandlingsläge – klagar man kan man anmälas och utvisas – och inga rättigheter. Sverige är ett av de länder som länge kritiserats för att vi inte låter barn gå i skolan eller vuxna söka vård, bara för att de är här illegalt – deras migrationsstatus tar ifrån dem, de papperslösa, deras mänskliga rättigheter.

I grunden har den reglerade invandringen visat att den inte fungerar, däremot bygger det oförsvarbara murar mot asylsökande och gör människor, inte handlingar, illegala. Nej, det enda raka är att lämna pk-debatten, och framför allt SD-retoriken, om att invandringsfri är möjligt och önskvärt och börja förbereda oss på fri invandring. Globalisering är glädje.

Från och med imorgon kommer Banjo regelbundet att ge utrymme för specialinbjudna gästskribenter. Tanken är att våra gäster ska bidra med nya perspektiv utifrån särskild expertis, erfarenhet eller engagemang. Vi hoppas att detta kommer att vara ett välkommet inslag för dig som läsare och tar tacksamt emot tips på personer vars reflektioner du tycker skulle vara intressanta att läsa på Banjo.

Först ut är Frida Johansson Metso, som sedan 2006 är ordförande för Liberala ungdomsförbundet. Frida har även varit med och startat, och varit ordförande för, Liberala flyktingfonden som bland annat ger råd och samlar in pengar till gömda flyktingar så att dessa kan få advokathjälp, medicin m.m. Den trogne läsaren vet också att Frida redan tidigare har figurerat på Banjo i samband med vår rapport från samtalet om islam och identitet på ABF-huset i Stockholm.

Men imorgon är det alltså Frida Johansson Metso själv som skriver på temat "Migrationens utmaningar och möjligheter". Väl mött då!

Foto: Grove Pashley-Corbis

"Sverigedemokraterna får miljoner av rik rasist", skrev Expressen när det avslöjades att belgaren Bernard Mengal skänkte miljoner till Sverigedemokraterna inför förra Europaparlamentsvalet. Mengal beskrivs som besatt av Sverige och har enligt uppgift startat Asarnas söner som sammanträder med vita kåpor. I Pontus Mattssons reportagebok "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" beskrivs belgarens finansiering som lite av ett dilemma för SD bland annat på grund av att Mengal enligt Stephen Roth Institute publicerat "biologisk rasism och abnorm antisemitism". Sverigedemokraternas partiledning ansåg dock att det inte fanns tillräckliga skäl för att tacka nej till pengarna.

Detta har använts som exempel för att peka på Sverigedemokraternas rasistiska kärna. Men för mig är det inte partiledningens beslut att ta emot bidraget som är mest uppseendeväckande. Det som är intressant är finansiärens motiv. Vad fick Mengal, i vars tidskrifter och böcker invandrare bland annat kallats för "negroida barbarer", att skänka sina miljoner till ett parti som Sverigedemokraterna?

Bild: Jan Stenmark

I veckans nummer av FOKUS tas de sju riksdagspartierna samt Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet och Sverigedemokraternas valmanifest och valplattformar upp. Det är inför EU-valet den 7 juni som partiernas politik har ställts upp på ett överskådligt sätt. Sju politikområden tas upp och nedanför kan du se vad SD står i de olika frågorna.

• Arbetsmarknad: Vill inte att EU ska ha något inflytande över arbetsmarknad, arbetsmiljö, arbetslagar eller lönebildning i Sverige
• Brott: För nationell beslutsrätt
• Familj: För nationell beslutsrätt
• Internet/integritet: Har ingen uttalad linje
• Jordbruk/regionstöd: För nationell beslutsrätt
• Klimat: Accepterar EU:s mål om att minska utsläppen med 20 procent till 2020 (samma linje som regeringen)
• Konsument: Har ingen politik på området
• Migration: Vill inte ha en gemensam asylpolitik i EU, däremot positiv till frivilligt samarbete. Förespråkar uppsamlingsläger för flyktingar utanför EU:s gränser. Accepterar viss arbetskraftsinvandring av experter på tillfälig basis. Ingen arbetskraftsinvandring av lågutbildade.
• Sjukvård: Har ingen politik på området.

På sex av de nio områdena ovan har SD ingen europeisk politik alls. Sverigedemokraterna är ett inte-parti. Men inte nog med det, i de frågor där de har en politik är det ett nej-parti.

Sverigedemokraterna har nu blivit av med sin plats i kommunfullmäktige i Trollhättan. Det är SD:s representant Gunilla Löfgren som väljer att lämna Sverigedemokraterna eftersom hon säger sig sakna stöd från partiet, skriver TTELA idag. Det som fick bägaren att rinna över var när Jimmie Åkesson var på valmöte i Trollhättan utan att meddela Gunilla.

Det är inte bara Gunilla som har valt att lämna partiet i Trollhättan. Halva syrelsen har avgått och nu uppges det att flera medlemmar är på väg att lämna. (SD Trollhättans hemsida är dessutom helt tom.)

Kommer det bli så att det nystartade partiet Demokratisk Allians blir uppsamlingsplatsen för avhoppade sverigedemokrater? Ett missnöjesparti för de som redan varit med i ett annat missnöjesparti men var så missnöjda att de hoppade av.

Det var just det där med deppig politik...

Det kanske bara är jag som i svallvågen av Barack Obamas presidentkampanj är naiv. Men för mig handlar en politisk kampanj om att inspirera och motivera sina väljare till att vilja förändra något till det bättre. Det handlar om att "yes we can" och "hope for a better tomorrow". När jag röstar, röstar jag på den och de som har bäst övertygat mig om att de ser möjligheter till att skapa något ännu bättre. Därför tycker jag alltid det är lite deprimerande när enfrågepartier som Sverigedemokraterna tycks leda hela sin kampanj på skräckpropagande och dystopiska liknelser av en ond och bråd framtid.
 
Inför EU-valet har Sverigedemokraterna egentligen helt gått i klinch med två budskap. Sverige bör lämna EU och att Turkiet inte ska få vara med. Det är ett dystert scenario Jimmie Åkesson och hans partikamrater målar upp om hur "monsterstaten EU" kommer öppna upp dörrar för att turkar skulle kunna röra sig helt fritt inom Europa, överallt, obehindrat! Detta skulle vara början på slutet för Sverige då turkar är till 99% av alla fall muslimer, något som Banjo tidigare har skrivit om och som skrämmer Sverigedemokraterna något oerhört.  
 
Banjo vill säga detta till alla er som läser, var inte rädda. Ha lite hopp istället om att vi tillsammans kan göra det bättre för oss alla. Oavsett om vi röstar blått eller rött eller diggar den rödgröna röran så kan vi väl alla vara överens om att det är mycket roligare att leva i ett samhälle som vi alla tror på än ett där vi alla är livrädda.

Foto: Okänt

Fjorton är ett nummer som ofta återkommer i rasistiska och nazistiska kretsar. Det står för de fjorton orden "Vi måste säkra existensen för vårt folk och en framtid för våra vita barn", myntade av amerikanen David Lane.

I Sverige har vi exempelvis tidningen och nätverket Info-14 där Robert Vesterlund, tidigare ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, nu arbetar som redaktör.

Du kanske undrar varför alla - inklusive Banjo - tjatar på Sverigedemokraterna om deras definition av svenskhet. Du kanske själv har refererat till företeelser som svenska eller osvenska. Många refererar frekvent till svenska högtider, svensk mat, svenskt vemod eller andra företeelser som upplevs som svenska. Visst är det viktigt att vara medveten om subjektiviteten och godtyckligheten i dessa beskrivningar, men denna typ av kategorisering innebär naturligtvis inte automatiskt främlingsfientlighet.

Vad gör då Sverigedemokraternas definition av svenskhet så problematisk? SD använder frekvent begreppet "svensk" i sin argumentation och sina politiska förslag. Det är det svenska som ska värnas. Det är de svenska som ska försvaras. Det är när rättigheter villkoras till "svenskar" som definitionen av just dessa människor blir så viktig. Det är då en smal och fördomsfull definition av svenskhet blir så allvarlig.

Foto: CAPA Press

Banjo rekommenderar söndagens Dokument utifrån om extremhögerns framfart och olika skepnader.

Foto: Expressen

Det är den 1 maj 2003 och Gudrun Schyman ska precis hålla ett tal i Kungsträdgården i Stockholm. Tre skinnskallar klädda i bomberjackor, militärbyxor och svarta kängor med höga skaft dyker plötsligt upp. En av dem är Robert Vesterlund, tidigare ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom. Polisen fattar misstankar och kroppsvisiterar de tre männen, det visar sig att en av dem har en skarp handgranat på sig.

Vad den skulle användas till kommer aldrig fram i polisförhören.

Bild: Expo Arkiv

När vi ändå är inne på Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, så låt oss berätta lite om dess tidiga historia.

Partiet startades 1993 men fick läggas ner bara två år senare på grund av att "ideologiskt avvikande personer hade tagit sig in och besatte höga poster". Robert Vesterlund, då känd som Robert Wennerstedt, var ordförande. Han kom senare att nämnas vid mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999. Det var efter att Söderberg hade avslöjat Wennersteds politiska hemvist som ledde till att han förlorade sitt fackliga förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, som Söderberg mördades. Robert är idag redaktör för den nazistiska tidskriften Info-14.

1998 startades SDU upp igen av ett gäng ungdomar som samlades vid Medborgarplatsen i Stockholm. Ståndpunkter antogs och skrevs ner, vilket senare kom att bli deras principprogram. Jimmy Windeskog valdes till ordförande. Jimmy skulle senare bli partisekreterare för moderpartiet mellan 2001-2003. År 2005 uteslöts Jimmy ur partiet efter att ha kritiserat vice partiordföranden Tony Wiklander för att ha en internationellt adopterad dotter. Året efter gick han med i Nationaldemokraterna.

Jimmy ersattes år 2000 av en annan Jimmie, Jimmie Åkesson som sedemera blev Sverigedemokraternas partiledare.

Nyligen nekades Sverigedemokraterna att köpa reklamplats i TV4. Nu säger även tidningen Metro nej till partiet.

- Vi vill erbjuda en attraktiv annonsplats och då måste vi förbehålla oss rätten att stänga ute vissa annonsörer. Sverigedemokraterna är en av dem, säger Metros vd Andreas Ohlson till Dagensmedia.se idag.

Foto: Bild på Johan Rinderheim, Nynäshamns kommun

Det är tre avhoppade Sverigedemorkater som nu väljer att bilda ett nytt parti, Demokratisk Allians, avslöjar Aftonbladet idag. Johan Rinderheim som är en av Sverigedemokraternas grundare föreslås bli partiordförande. Anledningen till avhoppen beror på att SD nu är för likt de övriga riksdagspartierna, vilket inte var tanken när det grundades, enligt Johan.

Skillnaden på det nya partiet är att de inte ska vara lika "anti-islam som SD", säger Johan till Aftonbladet. I övrigt är det i dagsläget oklart om deras övriga politik. De låter också meddela att om det går bra för Sverigedemokraterna i EU-valet är det "inte så stor poäng att starta ett konkurrerande parti".

Visste du att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU), sen den 11 april i år, har över 1 000 medlemmar?

Det innebär att de nu kan ansöka om statligt stöd för sin verksamhet. För innevarande år motsvarar det ca 1.5 miljoner kronor. Kampanjerna "Rör inte min mormor" 2003 och "Vägra kallas rasist" 2004 verkar till slut ha gett resultat.

Idag bjöd tankesmedjorna Timbro och Arena Idé in till ett samtal om det öppna samhället och hoten mot det. Panelen bestod av Sverker Gustavson (professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet), Markus Uvell (opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv) och Björn Fries (tidigare kommunalråd i Karlskrona). Betyder SD:s framgångar att vi går mot ett mer slutet Sverige och vad betyder den ekonomiska krisen i det här sammanhanget?

Frågeställningarna var intressanta, men tyvärr ägnades en stor del av tiden åt att diskutera den klassiska frågan om att ”ta debatten” med SD eller inte. Som vi påpekat flera gånger tidigare är vi sedan länge förbi den punkt då det blev irrelevant att diskutera uppmärksamhetens effekt på partiets storlek och styrka. SD finns i en politisk församling nära dig, på ett internetcommunity nära dig och på ett torg nära dig. Debatten förs redan. Det är upp till oss att bestämma huruvida SD ska få måla sin bild av Sverige på egen hand eller om vi vill ha ett ord med i leken.

Panelen hann trots detta med att diskutera en del konkreta frågor. Den viktigaste kommentaren kom nog från Markus Uvell som påpekade vikten av att inte se ekonomin som ett nollsummespel. Sverigedemokraterna utgår ifrån en verklighetsuppfattning där det finns en enda kaka som vi alla måste dela på. Ju fler som är med och delar, desto mindre blir bitarna. Detta låter säkert logiskt för många, men det är inte så det fungerar. Tvärtom skapas hela tiden nya kakor som fler personer kan vara med och dela på. Förklarar vi detta på ett pedagogiskt sätt kommer SD få svårt med sina klassiska försök att ställa invandringen mot välfärden.

Bild: Zeck Ordway

Att ett parti har inre motsättningar tycker jag är naturligt och jag har absolut inget negativt per sé att säga om att en sådan även finns inom Sverigedemokratin. Så att Gunnar Malmström kommunpolitiker i Halmstad hoppar av partiet på grund av en intern debatt måste inte ses som en indikation på att partiet i sig lider av problem. Dock tycker jag att hans uttalade anledning till sitt avhopp utgör ganska intressant läsning. Även inom partiet verkar de dubbla ansiktena lysa fram.

– Jag vänder mig mot organisationen i Sverigedemokraterna och SD distrikt syd. De påstår att partiet inte är främlingsfientligt. Men de har bara tillfälligt stoppat partiprogrammet i byrålådan för att inte bli anfallna av press och media. Partiledningen hävdar att de inte har den partistrategi de egentligen har. Nu kör de med dubbla budskap. Jag är inte ensam om denna kritik, tillsammans med mig lämnar ordförande för SD Falkenberg, Bernt Andersson, och Rolf Johansson, tidigare revisor för SD Halmstad, och som suppleant i SD syds styrelse, säger Gunnar Malmström. (Banjos fetning)

Foto: På bild Louise Erixson, pressbild Sverigedemokraterna

Louise Erixon är 20 år och är en av Sverigedemokraternas kandidat till Europaparlamentet. För tre år sedan dömdes Lousie för att ha misshandlat och bitit en kvinna i tonåren. Hon dömdes till att genomgå ett vårdprogram på grund av sina alkoholproblem samt att betala 7 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Louise betalade dock inget skadestånd utan Brottsoffermyndigheten fick lägga ut så länge. En överrenskommelse slöts att hon skulle betala 100 kronor i månaden, men inte heller då betalade hon.

Den 5 december 2008, en vecka innan det offentliggjordes att hon skulle vara med på SD:s EU-lista, betalades dock alla pengar in. Louise som tidigare skyllt på att hon inte hade några pengar hade helt plötsligt lite slantar över till en medmänniska hon misshandlat (eller vad det SD som gick in?).

Louise själv säger till Nyheter 24 att hon nu är en trovärdig kandidat på grund av att hon driver frågan med drogtester i skolan.

"Även droger och kriminalitet är viktiga frågor där tull och gränsskydd behöver stärkas för att motverka kriminalitet och öka tryggheten i vårt land", säger hon själv i sin kandidatpresentation.


Louise, jag känner mig inte alls trygg med dig innanför starkare gränskydd.

Foto: Kommunal

Visste du att var femte på SD-listan har ett kommunalaryrke?

Sverigedemokraterna är det parti som har högst andel kandidater med yrken inom Svenska Kommunalarbetareförbundet medlemsgrupper på valsedlarna till EU-valet.

Läs mer här.

Detta är naturligtvis inte tänkt att föranleda några generella slutsatser om Kommunal eller dess medlemmar, utan ska endast ses som ett av många perspektiv ur vilket man kan betrakta Sverigedemokraternas förtroendevalda.

Foto: Sydsvenskan

Det är kanske lite fult att sparka på någon som redan ligger, men jag kan inte låta bli. Under här har vi ett direkt citat från en artikel skriven av Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas pressekreterare, i SD-kuriren nummer 78.

"Det mäktigaste intrycket på hela resan [Färöarna reds anm.], åtminstone ur strikt politisk synvinkel, var det tal som hölls sent på natten på Olavsvakan. Talaren hette Haraldur och var, så vitt vi förstod, en lokal komiker.

Svårt skadade av det mångkulturella Sverige och den självhatiska och hånfulla stämning som råder i det offentliga rummet när Sverige och svensk stolthet avhandlas, så blev vi reflexmässigt oroliga att kombinationen komiker-nationaldagstalare inte skulle bjuda på någon vidare inspirerande upplevelse. Ack vad vi misstog oss.

Vi förstod inte vartenda ord när vi stod där, på ett ganska litet torg, mitt i natten bland femtontusen skandinaviska bröder och systrar, men vi förstod tillräckligt mycket för att stå och le av glädje över detta underbara land och detta stolta folk."

Nu medger Mattias visserligen att han har förstått att mannen som ger talet är komiker. Dock är det tydligt att han missade ironin i komikerns tal. Kanske Mattias också tycker att Borat är den typiska representanten för den kazakstanska mannen?

Tydligen har denna Sverigedemokratiska iver för Färöarna nu blivit lite av ett nationellt skämt på Färöarna. Läs mer om hur Färöarna skrattar åt Sverigedemokraterna.  

Kanske det kan tolkas som ganska signifikativt för hela partiets grundläggande ideologi när Sverigedemokraternas drömsamhälle är skapat som en satir?

Bild: droppingknowledge.org

Sverigedemokraterna hämtar en väsentlig del av sitt existensberättigande i rollen som rikets enda ”sanningssägare”. Myten om den obefintliga debatten om invandring och integration är förvånansvärt seglivad. Vi har redan tidigare pekat på det fullständigt absurda i detta. Invandringen och integrationen ifrågasätts och kritiseras såväl i det offentliga rummet som i fikarummen och vid köksbordet. Ibland är kritiken saklig och resonerande, men ofta baseras protesterna på opportunism eller primitiva instinkter. Otvivelaktigt är dock att debatten förs.

Så här skrev exempelvis migrationsminister Tobias Billström, Ulf Kristersson (ordförande i Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation) och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson på DN Debatt:

”Vi är alltför tafatta när det gäller att klargöra våra krav på människor från andra kulturer. Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige. Vi måste prioritera arbetslinjen redan i asylmottagandet. Vi vill att asylsökande tidigt ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Detsamma ska gälla dem som senare beviljas uppehållstillstånd. Vi måste tydligare klargöra de krav vi ställer på människor som vill leva här i Sverige. Acceptera och bli accepterad.”

Luciano Astudillo i Socialdemokraternas partistyrelse kommenterar migrationsministerns debattartikel så här:

”Det finns all anledning för oss att vara lite ödmjuka inför de stora utmaningar migrationen innebär för Sverige. Dessutom är det svårt att försvara den politik som vi tidigare fört. Flykting- och introduktionspolitiken har varit dåligt organiserad, och klyftorna och segregationen har ökat och tillåtits växa sig fast under vår tid vid makten.”

Så här kan det alltså låta från kärnan av det så kallat politiskt korrekta etablissemanget. Jag tänker inte kommentera substansen i respektive uttalanden, men ingen kan väl påstå annat än att de faller inom ramen för vad som skulle kunna kallas en kritisk debatt om invandring och integration.

Men det är klart. Utser man sig själv till ensam sanningssägare har man väl även rätt att ensam definiera hur sanningen ser ut.

Banjo skrev igår om den debatt som Svenska muslimer för fred och rättvisa anordnade och där bland annat SDU:s ordförande Erik Almqvist närvarade. Under debatten hördes SDU:s ordförande bland annat berätta om hur islam är ett av de största problemen med det mångkulturella samhället. Att Erik själv företräder ett parti vars huvudsakliga agenda är att undergräva och förkasta det mångkulturella tycks däremot inte alls vara av samma vikt.

Denna ofantliga rädsla för islam återkommer ständigt hos Sverigedemokraterna. Vi har pratat om detta innan, en rädsla för det okända som piskar upp ett hat inom partiet som i alla fall vi på Banjo känner ett visst obehag inför.
Nu har även Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk kandidat till EU-parlamentet, givit oss alla sin åsikt på ämnet.

I en ganska hätsk debatt mellan Kent och Kristdemokrater i Stockholm tycks det som att Kent har påstått i sin blogg att "ickesvenskar" ej bör uppmuntras föda fler barn. Kent svarar med att säga att Kristdemokraterna har helt fel, det handlar inte om att medborgare enligt den rent juridiska defintionen inte bör skaffa fler barn. Utan istället ligger problemet i att det föds för mycket muslimer i Sverige och därmed kan sägas ta bort det svenska i svenskhet. Enligt Kent tycks hissen inte gå hela vägen upp hos Kristdemokraterna då de tycks tro att "alla kulturer bör välkomnas i ett samhälle". Kent är som vi har skrivit förr en särdeles sympatisk man. Debatten råder på flera ställen, en av dem här.

Förutsättningar för livlig debatt
Idag bjöd alltså Svenska muslimer för fred och rättvisa in till samtal om islam, fred och identitet på ABF-huset i Stockholm. Erik Almqvist och hans entourage var där och med tanke på att islamofobin är en grundpelare i SD:s förkastande av det mångkulturella samhället fanns anledning att hoppas på en intressant debatt.

SD-kurirens chefredaktör Richard Jomshof har exempelvis uttryckt sitt motstånd mot moskébygget på Hisingen i Göteborg med orden: ”Det hela får mig att, minst sagt, må riktigt, riktigt illa” (Pontus Mattsson, 2009. Sverigedemokraterna in på bara skinnet). Med detta i åtanke kunde jag bara hoppas att dagens diskussioner skulle ha en något mer saklig grund än olika individers varierande förmåga att hålla fikabrödet nere.

Islam som konstant hot mot Europa
Samtalet hölls på en godtagbart saklig nivå utan personpåhopp eller höjda röster - med undantag från några Almqvistsupportrar i publiken som tyckte att Erik hade rätt att få lika mycket talartid som de övriga fyra tillsammans eftersom dessa ändå tyckte ”samma sak”. Men trots svenskfientlig diskriminering av SDU:s ordförande så lyckades han ändå få ut sitt budskap. Han hävdade exempelvis ogenerat att ”islam är ett av de största problemen med det mångkulturella samhället” och målade upp en historisk skräckbild där islam hela tiden utgjort ett hot mot Europa.

Erik visade samtidigt på stor generositet när han påpekade att en muslim rent hypotetiskt skulle kunna bli svensk, men att detta inte visat sig fungera i praktiken. Jag är nyfiken på de källor som får honom att dra denna slutsats om ca 400 000 enskilda individer i Sverige.

Assimilation utan mål
På frågan hur vi kan skapa ett välmående samhälle förutsatt existensen av många identiteter svarade Erik att det finns två alternativ: assimilation eller nedmontering av välfärdsstaten. Den assimileringsvilliga blev dock lämnad utan vägledning då Erik proklamerade att ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. Med tanke på att vår civilisation tycks stå och falla med assimilation kan det kanske vara passande med en något mer pedagogisk definition på vad människor ska anpassa sig till. Anna Waara, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa, fick exempelvis inget svar på frågan om hon som konvertit till islam hade avassimilerat sig.

Beprövad retorik stötte på patrull
Även begreppet svenskfientlighet fick sin stund i rampljuset. Erik exemplifierade med diskrimineringslagstiftningen som han hävdar inte skyddar svenskar. Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso verkade dock ha en något djupare kunskap om svensk lagstiftning och undrade om kvinnor, äldre och funktionshindrade då inte kunde vara svenskar.

Det var i allmänhet mycket tryggt att höra tryggheten i Metsos, Shekarabis och Kaplans argumentation. Kunskapsbaserade och sakliga samtal är främmande mark för Sverigedemokraterna och det är där de måste mötas.

Sten i glashus
Seminariets höjdpunkt måste ändå ha varit när Erik Almqvist vid upprepade tillfällen varnade för riskerna med att politisera nationalitetsbegreppet.

Organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa bjuder imorgon (3 maj) in Sverigedemokraterna till ett samtal om islam, fred och identitet i ABF-huset i Stockholm.  Förutom Anna Waara från Svenska muslimer för fred och rättvisa kommer även Frida Johansson Metso (LUF), Ardalan Shekarabi (S) och Mehmet Kaplan (MP) att delta. SD skickar ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist.

En inbjudan av en muslimsk organisation. Till ett samtal med etablerade partier. I ABF-huset. Detta måste väl ändå bli spiken i kistan för SD:s martyrimage.

På programmet står följande diskussionspunkter:

Hur ser vi på svenskhet idag och på vilket sätt är Sverige en mångkulturell nation? Hur ser den svenskmuslimska identiteten ut och på vilket sätt är muslimer en del av Sverige? Hur motverkar vi strömningar som islamofobi och västfobi?

Jag undrar om Almqvist kan hänga med i ett konstruktivt resonemang om dessa frågor eller om han enbart kommer att inta försvarsposition och spela sårad och missförstådd å partiets vägnar.

Det närmar sig EU-val och det finns flera mätningar som pekar på att Sverigedemokraterna kommer ta en plats till parlamentet. I en demokrati har vi alla makten att förändra och påverka. I våra röster besitter vi en unik makt som ligger till grund för hur vårt samhälle kommer se ut, både här i Sverige som globalt. Använd den makten den 7 juni.

Se Banjos tidigare inlägg, här och här, för att lära er mer om Sverigedemokraternas kandidater och få en bild av hur de kommer representera Sverige, tycker ni att detta ska vara våra män och kvinnor i Bryssel? Som Lars Weiss skriver i dagens DN så är det dags att "varna för sumpdjuren".