För övrigt...

För övrigt undrar vi på Banjo varför det alltid är Afrika och Mellanöstern som står i skottgluggen när Sverigedemokraterna diskuterar invandring? Nyss var det i abortfrågan, igår i våldtäktsfrågan, ibland i anhörighetsinvandringsfrågan och stundvis i arbetsfrågan.

Partikassören som löser arbetslösheten med abortförbud



Foto: H. Armstron Roberts

För några månader sedan fördes det en debatt huruvida blivande föräldrar skulle kunna få reda på fostrets kön eller inte eftersom det framkommit att en kvinna valde att göra en abort eftersom hon fick reda på att hon väntade en flicka. Abortdebatten fick nytt liv tack vare detta och Sverigedemokraterna var inte sena att hoppa på tåget.

Per Björklund sitter i Sverigedemokraternas partistyrelse, är partikassör och kommunpolitik samordnare. Trots att han sitter högt upp i partiet är hans framtoning inte lika slipad som exempelvis Jimmie Åkessons.

Per är bestört över det låga födelsetalet i Sverige och hävdar i sin blogg att riksdagspartierna vill lösa frågan med att massinvandring från Mellanöstern och Nordafrika eftersom de är länder med högt barnafödande. Detta skulle leda till "förödande kulturkrockar som på sikt kommer att bryta ner vårt Sverige".

Per menar alltså att 10 000 mindre aborter om året skulle lösa den arbetskraftsbrist vi kommer att få i Sverige i framtiden. AMS visar att vi kommer att sakna en kvarts miljon arbetare i landet redan om tio-femton år.

Så hur många barn ska vi föda, Per? Och hur snabbt ska de växa upp?

Interndemokrati à la Scientologerna

Tommy Funebo hoppade av Sverigedemokraterna 2004. När han talar om partiets interna struktur och styrning så pekar han ofta på likheter med Scientologerna. Enligt Funebo avfärdas all kritik mot partiet som propaganda och det är omöjligt att utkräva ansvar från partistyrelsen, bland annat på grund av att styrelsens protokoll inte kan granskas av medlemmarna.

Källa: Richard Slätt (red.), 2004. Sverigedemokraterna från insidan – Berättelsen om Sveriges största parti utanför riksdagen.

No black people - no racism

Smålandsposten publicerar idag en intervju med Samuel Älgeman som känner sig kränkt av efterspelet till den heta debatten i kommunfullmäktige.

Samuel Älgeman är SD:s starke man i Växjö. SD har visserligen mandat att fylla en plats till, men eftersom de uppenbarligen har mycket höga krav på sina ledamöter så väljer de att lämna denna plats tom.

När Älgeman på detta tema får frågan hur många sverigedemokrater som är engagerade i Kronoberg, svarar han:

"Det kan jag inte kommentera"

Följdfrågan blir naturligtvis varför han inte kan kommentera detta.

"Det kan jag inte heller kommentera", säger han.

Öppenhetens flagga på halv stång.

Vad är det då Älgeman känner sig så kränkt av? Han tycker naturligtvis att han blivit orättvist anklagad för att vara rasist. Visst finns det både smalare och bredare typer av förståelse för begreppet rasism. Den smalare förståelsen är närmast semantisk och bygger på att rasism per definition måste rikta sig mot en ras. Men upphör då all form av rasism att existera när vi lär oss att raser inte existerar

Den smala och objektsfokuserade förståelsen av rasism har sällan gestaltats så tydligt som i Lonely Planet China där en student proklamerar:

"There's no racism in China. We don't have any black people."

Förmodligen är det även den här typen av definition som Älgeman utgår ifrån när han lättat konstaterar:

 "Vi har inte så mycket judar i Växjö, tack och lov".

Utan judar - ingen antisemitism? Utan muslimer - ingen islamofobi? Utan invandrare - ingen främlingsfientlighet?

Två mandat, noll ledamöter



Sveriges Radio Halland
rapporterar att Gunnar Malmström blir den andre SD-ledamoten som lämnar kommunfullmäktige i Halmstad. Detta innebär att Halmstads politiska församling därmed helt saknar SD-ledamöter. 

Gunnar motiverar sitt utträde med missnöje gentemot sitt parti, som han hävdar uttrycker en åsikt inom partiet och en annan utåt. Huruvida han företräder de interna eller externa åsikterna förtäljer inte historien. Det som däremot är tydligt är att SD-väljarna i Halmstad inte riktigt fått valuta för rösterna.

Samuel Älgemalm gör det igen



Foto: Smålandsposten (med redigering av Banjo)

I tisdags var det fullmäktigemöte i Växjö, där bland annat det ökade missbruket bland ungdomar skulle diskuteras.

- Sanningen till det ökade missbruket är mångkulturell inverkan, de flesta missbrukare är invandrare, sa Samuel Älgemalm.

Flera av ledamöterna blev upprörda och menade att det är ren rasism, rapporterar SR Kronoberg. Jan Aschan (M), polis till yrket, som också var på mötet påpekade Samuels sakfel och sa att det inte finns något som skiljer invandrarungdomar från svenska ungdomar när det gäller missbruk.
 
Samuel ville inte låta sig intervjuas efteråt med orden "Jag säger bara sanningen". Nu har det blivit lite annat ljud i skällan efter att Anders Ljungkvist, en partikollega, också kritiserat Samuels uttalande. Bertil Olsson (KD) har skickat en ljudupptagning till Jimmie Åkesson med ett krav på att Samuel utesluts ur partiet.

Sverigedemokraterna kommer dock inte att vidta några åtgärder eftersom Samuel förklarat vad det var han inte menade, i ett pressmeddelande.

-I samband med en diskussion angående droger och droganvändning vid det senaste kommunfullmäktigemötet blev jag, trots min utländska bakgrund, anklagad för rasism och debatten bröts i förtid på grund av den upprördhet som uppstod bland de etablerade partiernas företrädare, säger Samuel.

Och där drogs det gamla kortet fram igen. Icke-esset.


Se sändningen från kommunfullmäktige här.

De tolererande och de tolererade

Göteborgs-Posten refererar till SOM-institutets undersökning som slår fast att svenska väljare prioriterar ekonomi, sjukvård, sysselsättning, utbildning och miljö medan intresset avtar för flykting- och invandrarfrågor:

"När resurserna minskar begränsas lätt tolerans och generositet. Avundsjuka växer. I värsta fall söks också syndabockar för frustrationen. Mot den bakgrunden kunde man befara att den i höstas inledda ekonomiska krisen skulle kunna leda till ett ökat mått av främlingsfientlighet och upphettad invandrardebatt. Men så är inte fallet. Toleransen har hållit för påfrestningarna."

Det kan vara värt att reflektera över denna slutsats. "Toleransen höll måttet". Med risk för att bli alltför akademisk synliggörs här den underliggande maktstruktur som är ständigt närvarande när vi tänker på integration och invandring.  Professor Ghassan Hage är en av dem som pekar på klyftan mellan de som har makten att tolerera och de som blir tolererade. Samma sak gäller uttalanden om hur den s.k. mångkulturen berikar samhället på olika sätt. "Valuing requires someone to do the valuing and something to be evaluated", skriver Hage.*

Är du redo att bli tolererad och i så fall av vem?

En avslutande not om undersökningens innehåll:

SD har sedan länge insett att de behöver visa en bredd i sin retorik för att kunna få stöd för sin kärnpolitik. Om detta berättar Pontus Mattsson i "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" och det visar sig också i Kalibers reportage som vi har skrivit om tidigare. Men jag vågar gissa att minst 96,1 procent av Sveriges röstberättigade inför riksdagsvalet 2010 kommer att känna rimliga tvivel om vad SD faktiskt står för när det gäller just ekonomi, sjukvård, sysselsättning, utbildning och miljö. Jag vågar gissa att minst 96,1 procent förstår att SD-politik som inte handlar om invandring endast grundar sig på strategi och inte ideologi.

Kan du lita på att SD kommer att hantera dina vardagsproblem på ett ansvarsfullt sätt? Kan du lita på att SD kommer att agera i linje med din övertygelse när det gäller arbetsrätt, skola, skatter, vård eller företagsamhet? När den siste invandraren slängts ut eller assimilerats till en ytterst diffus majoritetskultur - vad står SD för då?

*Ghassan Hage, 1998. "White Nation: Fantasies of White Supremacy in a Multicultural Society".

Jimmie kan bli Sveriges Dr Phil




Bild: carpefactum

Från Sverigedemokraternas idédokument om familjepolitik:

 "Partiet reagerar negativt på landets höga skilsmässotal och anser att samhället i högre grad bör verka för att minska detta."

Det känns som att detta kan bli hur intressant som helst att se i verkligheten. Man undrar ju hur de har tänkt lösa detta, gör man inte det? De skriver själva att detta ska göras via gratis familjerådgivning i varje kommun. Från vart detta skulle finansierias förblir ovisst men kanske kan Jimmie ha egna sessioner à la Dr Phil där han kan berätta mer om det helgade äktenskapet.

Och nej denna välvilja gäller såklart inte för alla.

"Sverigedemokraterna anser att äktenskapet skall vara förbehållet par bestående av man och kvinna."

Det här är ingen pipa (alt. Det här är inget ess i rockärmen)



Bild: Rene Magritte, La trahison des images

Den 16 april skickade Sverigedemokraterna ut ett pressmeddelande om att en tiondel av deras partimedlemmar har invandrarbakgrund. Ungefär 25 procent av deras 3 300 medlemmar valde att svara, vilket gör att svaren inte är helt representativt för hela gruppen.

Dagen efter uttalade sig Marie Demker, statsvetare vid Göteborgs universitet, i DN via TT om undersökningen som hon menar inte säger någonting då svarsfrekvensen är för låg. Hon ifrågasätter också vilka som räknas in i dem som säger sig ha invandrarbakgrund.

Sverigedemokraterna väljer som vanligt att missförstå och Björn Söder skriver på sin blogg att Demker inte kan hantera att de skulle ha ett stort antal medlemmar med invandrarbakgrund. Den gamla vanliga harangen om att SD inte kan vara ett främlingsfientligt parti med så många invandrare som medlemmar drar han också.

Hur stor andel medlemmar SD har som har invandrarbakgrund vet jag ingenting om (då undersökningen inte är tillförlitlig). Det jag däremot vet är att främlingsfientlighet inte är något som endast är förbehållet svenskar. Människor från andra länder, kulturer och religioner kan också, självklart, vara mindre öppna för mångfald och ha främlingsfientliga åsikter.

Retoriken används av partiet lika flitigt som offerrollen, och är precis lika tröttsamt. Som om det vore ett ess i rockärmen när det snarare är ett vakuum. Ett hål av okunskap.

Myten om den svenska debatten



Sverigedemokraternas existensberättigande baseras till stor del på myten om den påstått obefintliga debatten om invandring och integration. Journalister utövar självcensur och den politiska korrektheten genomsyrar etablissemanget, heter det.

Detta stämmer naturligtvis inte. Ett av många exempel på detta är det nya numret av Axess Magasin, vars tema är "Multikulturalismens utmaningar". Ett annat exempel är Zarembas artikelserie i DN Kultur.

Som vi har påpekat tidigare är det stor skillnad mellan främlingsfientlighet och konstruktiv samhällskritik.

Visste du att...



Foto: Martin Tunström

Sverigedemokraternas partimedlemmar har en könsfördelning på 80 procent män och 20 procent kvinnor?

Glöm inte målgruppen

Åsa Linderborg skriver följande i en recension av Pontus Mattssons "Sverigedemokraterna in på bara skinnet":

"SD lockar småföretagare, arbetare, lärare, lägre tjänstemän, arbetslösa, pensionärer [...] SD har svårast att etablera sig i Stockholms innerstad. Där finns överlevarna i det raserade folkhemmet, de som är representerade i rikspolitiken. Och där bor välutbildade människor med sin selektiva humanism: man har hjärta för flyktingar, homosexuella, prostituerade, uteliggare och allsköns avvikare men ingen solidaritet med traditionell arbetarklass – den som nedsättande kallas 'Svennebanan' och utan urskillning uppfattas som patriarkal, okultiverad och reaktionär:

Ska den som föredrar Bingolotto och biff med bea framför Babel och bouillabaisse verkligen få vara med och bestämma? Folkföraktet märks ute i landet och det är den här känslan av underlägsenhet gentemot 'eliten' som SD är mästare på att exploatera – och ­kanalisera i aggressioner mot Ahmed och Ayla."

Tänkvärt om tystnad



När nazisterna hämtade kommunisterna, teg jag; jag var ju ingen kommunist.

När de spärrade in socialdemokraterna, teg jag; jag var ju ingen socialdemokrat.

När de hämtade de fackliga, lät jag bli att protestera; jag var ju inte med i facket.

När de hämtade judarna, lät jag bli att protestera; jag var ju ingen jude.

När de hämtade mig, fanns det ingen kvar som kunde protestera.

(Martin Niemöller, 1892–1984)

Rötter



Precis som Uppsala Nya Tidning skriver i dagarna så är det bara ett par klick mellan Sverigedemokraterna och öppen rasism. Iallafall om man ser till några av de folkvalda Sverigedemokraternas egna bloggar.

Patrick Ohlsson sitter i Ängelholms kommunfullmäktige där han representerar Sverigedemokraterna. På hans blogg finns flera länkar till andra hemsidor och bloggar. En av dessa är bloggen nätverk mot politisk korrekthet som utöver att själva publicera en drös inlägg av dubiös (läs främlingsfientlig) natur också länkar vidare till sidan rakryggad, en blogg skapad av Weine Berg  en man som lämnade Sverigedemokraterna tidigare då han inte tyckte de var tillräckligt höger och som inte riktigt döljer sina rasistiska tendenser likaväl som hans goda vänner i bland annat kommunfullmäktige i Ängelholm. Bland annat finns det på rakryggad ett par olika banners där bloggen visar särskild klass. Den jag fastnar för särskilt är en bild på Zlatan Ibrahimovic där det ovanför bilden står texten " 1,5 miljoner immigranter, 1 Zlatan. Var det värt det?"

Annan klassiker på rakryggad är avsnittet Weine kallar för "mångkulturella erfarenheter". Under denna får vanliga svenskar skriva om sina erfarenheter av det mångkulturella Sverige. Ni kan säkert gissa vad dessa texter ofta handlar om. En av dessa inlägg är skriven av tonåringen Leo som berättar, läs och förfasas över denna orättvisa, att när han gick grundskolan tvingades hans klass med enbart svenskar att besöka klasser i Rosengård och där träffa invandrare i hans ålder. Oavsett om de ville det eller ej. Ack och ve tycker såklart Rakryggad. Leo berättar även om hur han som barn minns att han kunde leka med farfar och sin farmor till hela 2200. Tänk er denna sköna nya värld. Låter helt fantastiskt. Nästan Astrid Lindgrenskt eller hur? Kommentarerna på detta inlägg är bland annat om hur de önskar att de kunde få ett rent land utan sådant djävulskap och att muslimer bör dra dit pepparn växer. Ja det är faktiskt precis det uttrycket som används, jag lovar.

Min poäng är detta. Jimmie och hans vänner försöker dagligen bevisa sitt avstånd från deras rasistiska bakgrund, men de har ändå inte tagit helt avstånd från deras grundläggande rötter. Sverigedemokraterna är ett vanligt parti som kritiserar integration och därför är all kritik mot de för att vara främlingsfientliga orättvis och orättfärdig säger Jimmie. Men samtidigt så länkar partiets egna kommunalpolitiker till dessa sidor som är helt öppet rasistiska efter ordets rätta bemärkelse.

Debatten om dubbla ansikten bör nog inte avskrivas än iallafall.

Sverigedemokraterna och homofobin

Som vi har skrivit om tidigare är Sverigedemokraterna ett konservativt parti som hellre säger nej än ja. Partiet är reaktionära i flera sakfrågor, exempelvis jämställdhet, vilket hänger ihop med deras familjepolitik där SD menar att "förhållandet mellan man och kvinna, och deras barn är den nödvändiga förutsättningen för harmoniska samhällsförhållanden". Det är kärnfamiljen som partiet framhåller som det enda rätta och sanna. (Att vårt samhälle fram till 50-talet istället byggdes på storfamiljen verkar var något partiet har förträngt.)

I augusti 2007 publicerade Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare, ett blogginlägg om homosexualitet i sambande med att Stockholm Pride skulle gå av stapeln. Inlägget var en fortsättning på en artikel som publicerades i SD-kuriren i slutet av juli 2003, författad av samma Björn. Artikeln heter "Det moraliska förfallet förtsätter" och behandlar homosexualitet som ett tecken på Sveriges moraliska förfall. Om homosexualitet skriver Björn att det är "Sjukliga beteenden som skulle få vilken normalt funtad människa att känna avsky och få kväljningar är idag helt plötsligt normala beteenden, enligt massmedierna och våra politiker." Han skriver också att de homosexuella poliserna som går i Pride-tåget varje år är något som borde vara ett brott mot hur en polisuniform får användas. Det vore som att uniformerade poliser demonstrerar för Kuba eller Hitler, fortsätter Björn.

I blogginlägget från 2007 visar Björn sin oro för homosexualiteten med att fråga sig själv "Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall 'normaliseras'? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)?" Han sammanfattar det hela med att "Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala."

Politik efter behov



Foto: Lusaka 2008 (blogg)

Av naturliga skäl fokuserar uppmärksamheten kring Kalibers reportage på de mest löpsedelsvänliga rasistiska kommentarerna. Det har hävdats att Kalibers wallraffande inte rättfärdigas av ett avslöjande om att SD är ett främlingsfientligt parti. Kritikerna menar att detta redan är ett känt faktum och att denna information går att få fram genom research och öppna intervjuer, vilket exempelvis Pontus Mattsson har lyckats med.

Kalibers inspelningar innehåller dock så mycket mer än "avslöjanden" om främlingsfientlighet. Reportagen är också ett ytterst handfast bevis på partiets kameleontpolitik:

På en av de inspelade konferenserna berättar Erik Almqvist att medlemskap i ungdomsförbundet ska göras gratis i syfte att nå 1000 medlemmar och därmed kunna söka statligt bidrag på drygt en miljon kronor. Men...

"Ett kriterium som de kommer att försöka fälla oss på, det är att den statliga bidragsmyndigheten har sagt att organisationen måste vara demokratisk", säger Erik.

För att lösa detta dilemma föreslår SDU:s ordförande att de skrotar sitt nuvarande program till förmån för ett miljöpolitiskt- och ett europapolitiskt program....under det här året. Allt för att göra bidragsmyndigheten belåten.

Detta är ett tydligt exempel på Sverigedemokraternas akrobatiska politik, som ständigt omförhandlas och anpassas efter deras (inte dina) behov.

SD tvingas i kommunfullmäktige att ta ställning till utmaningar och förslag som inte har det minsta med invandring och integration att göra. Det är naturligtvis också dessa spridda politikområden som de skulle tvingas ägna sig åt i Europaparlamentet och riksdagen. Kan du lita på att SD då kommer att hantera dina vardagsproblem på ett ansvarsfullt sätt? Kan du lita på att SD då kommer att agera i linje med din övertygelse när det gäller arbetsrätt, skola, skatter, vård eller företagsamhet?

När den siste invandraren slängts ut eller assimilerats till en ytterst diffus majoritetskultur - vad står SD för då?


Visste du att...

Sverigedemokraternas partisekreterare heter Björn Söder. Han är skåning, gammal vän med Jimmie Åkesson och en av de främsta ideologerna för de "rumsrena" Sverigedemokraterna.

På en direkt fråga från Janne Josefsson i Debatt i tisdags berättade Mister Söder att han  tycker att man ska förbjuda byggandet av alla moskéer i Sverige. Enligt honom är inte moskéer en särskilt viktig symbol för en religion då religion är något som man bedriver privat och därför bör nöja sig med att få göra i hemmets trygga vrå. Undrar om han också tycker man bör förbjuda kyrkor i Sverige av samma anledning. Förmodligen inte, eller hur? Anledningen är nog snarare att islam inte passar in i det som han och hans vänner anser vara den svenska kulturen och därmed per definition bör förkastas.

Samma Söder säger att Sverigedemokraterna inte är ett främlingsfientligt parti.

Svenska muslimer ställer sig troligen tveksamma till det.


Fritt fram för konstruktiv samhällskritik!

Hur många gånger har du hört följande fras: "Man kan ju inte säga någonting utan att kallas rasist"? Jämför detta med hur många gånger du faktiskt hört orden: "Du är ju rasist!". Jag vill hävda att den senare frasen är långt mer sällsynt än den förra.

Många lever alltså med en ogrundad rädsla att de när som helst kommer att bli anklagade för att vara främlingsfientliga eller rasister. Sverigedemokraterna har medvetet kapat denna villfarelse för att i populismens namn kunna hävda att de säger vad alla tänker.

Men skillnaden är avgrundsdjup mellan SD:s grundläggande ideologi och ett allmänt kritiskt synsätt på politik, religion och sociala företeelser. Denna insikt är av central betydelse för att det inte ska uppfattas som att SD får vatten på sin kvarn när exempelvis hedersvåld, kriminalitet eller segregation diskuteras.

Mot denna bakgrund tänkte jag att en kort och högst selektiv checklista kan vara på sin plats för att enklare kunna skilja konstruktiv samhällskritik från propaganda med rasistiska undertoner:

Det är naturligtvis inte per automatik främlingsfientligt att...

- kritisera Sveriges integrationspolitik
- diskutera möjligheter och utmaningar med ett på olika sätt heterogent samhälle
- önska starkare incitament att arbeta
- argumentera för längre straff vid brott
 
Varningsklockorna börjar dock ringa om...

- man refererar till invandrare som en homogen grupp
- invandrare tillskrivs egenskaper som grupp
- grundläggande rättigheter villkoras beroende på en persons nationella ursprung
- begreppet svensk används för att exkludera tusentals svenska medborgare
- alla samhällsproblem tillskrivs invandringen (Ex. Jimmie Åkesson i Sveriges Radios Lördagsintervjun 3 maj 2008)
- diskussioner kring brott och straff fokuserar på invandring och inte kriminalitet


Lite värme



Foto: Anna-Lena Mattson

Redan när jag skriver dessa första bokstäver inser jag att det här inlägget kommer att framstå som antingen naivt eller irrelevant. Men jag vill ändå dela med mig av den vackra historia från verkligheten som jag läste i DN i förra veckan. Artikeln handlar om volontärer och behövande på Sergels torg och om medmänsklighet och generositet mot alla odds.

"Många som just har kommit på fötter igen vill genast vara med och hjälpa andra. Jag tänker till exempel på en ung flicka som jag har haft några samtal med och som nu börjar må bättre efter många års spritmissbruk. Hon har börjat ta sig an en flicka som missbrukar amfetamin", säger diakonen Inga Pagréus.

En av volontärerna sammanfattar:

"Solidaritet handlar om att öppna sitt hjärta. Gör man det klarar man inte längre av att se sin broder lida - då måste man hjälpa till".

Det är i kontrasten av dessa ord som det blir så upprörande att se hur Sverigedemokraterna väljer att lägga all sin tid och energi på att aktivt exkludera och demonisera. Med risk för att bli alltför "Obama", så lever vi i en tid där alla måste sluta samman för att möta klimatproblem, finanskris, fattigdom, sjukdomar, konflikter och annat. Det är då provocerande att se hur Sverigedemokraterna istället väljer att driva en lika ego- som etnocentrisk agenda som underblåser rädsla och hat.

"Inget större problem"



Bra intervju på SVT från 30 mars där Jimmie diskuterar Kalibers reportage. Istället för att ta avstånd går han i försvarsklinsch. Han menar att det som vi får höra under de båda programmen inte är något större problem för Sverigedemokraterna.  Vad säger ni?

Invecklad strategi för att locka S-väljare



Sverigedemokraterna använder sig ofta av en retorik som syftar till att attrahera socialdemokratiska kärnväljare. Exempelvis ägnas ett helt kapitel (av totalt fyra) i deras principprogram åt återskapandet av "folkhemmet". Ett annat exempel på Sverigedemokraternas flirt med socialdemokratiska väljare är Björn Söders tal vid ett SD-möte 2008 där han hävdade att Per Albin Hansson skulle ha varit sverigedemokrat om han hade levt idag.*

En inte fullt lika framgångsrik sossemagnet hördes i dagens Kaliber där Jimmie Åkesson och några andra sverigedemokrater tar ton i en hytt på en Estlandsfärja:

"Olof Palme gick på bio, tjalalalala lalalala
Han kom ut strax efter tio, tjalalalala lalalala
Lisbet såg pistolen blänka, tjalalalala lalalala
Strax därefter blev hon änka, tjalalalala lalalala
Skottet brann, blodet rann. Olof Palme han försvann!"

Det ska i ärlighetens namn sägas att Sverigedemokraterna inte försökt dölja sin kluvna inställning till Socialdemokraterna. Tvärtom är det en medveten strategi att simultant förkasta och hylla utvalda delar av Socialdemokratin i syfte att "framställa sig som de sanna socialdemokraterna"**.

*Anna-Lena Lodenius & Mats Wingborg, 2009. "Slaget om svenskheten - Ta debatten med Sverigedemokraterna"
** ibid.

SD tar ton



Foto: Kaliber/SR

Kalibers andra program i serien om Sverigedemokraterna sändes idag och har återigen väckt stor uppmärksamhet.

Lyssna på hela programmet här eller läs sammanfattningar bl.a. här, här och här.

Att gräva sig ett hål



Foto: Murnan

Det intressanta med Kalibers reportage är inte enbart avslöjandet av de grova verbala övertrampen som många av de aktiva Sverigedemokraterna gav eller känslan av att reportaget visar på det som iallafall jag menar är partiets "true colors". Nej det mest intressanta är efterspelet som nu pågår och den kavalkad av bortförklaringar och försvarstal vi nu hör från alla de möjliga sverigedemokratiska håll.

Att människor i ett politiskt parti uttrycker sig mindre begåvat är en sak. Det händer och har hänt i stort sett hos alla partier och genomgående ser vi att ifall dessa uttalanden varit av exceptionell karaktär så har även dessa individer utesluts och distanseras då de inte ska anses representera hela partiets åsikter. Men så är inte fallet hos våra vänner på Sverigedemokraterna. Nej, istället för att komma ut och erkänna det vi alla tycker, nämligen att det som sades var fantastiskt korkat, rasisikt och väldigt osmakligt säger de istället "ni tolkar ju det fel och det är taget ur sitt sammanhang."

Det senaste som noterades är Mikael Karlsson, presschef för Sverigedemokraterna, som i sin blogg inleder ett försvarstal för Elena Yurkowskaya, Europaparlamentskandidaten som la liknelsen om invandrare och hundar och antalet baktierer de bär på. Mikael som är partiets frontman för PR-relaterade saker skriver på sin blogg ett av de mindre intressanta eller för den delen särskilt bra blogginläggen jag läst, där han går igenom väldigt nogrannt de olika baktierer olika invandrare från olika kontinenter, men särskilt Afrika, kan bära på. Sen berättar han även om hur länge en hund måste sitta i karantän. Ni vet, de där viktiga sakerna som behövs gås igenom lagom till EU-val, finanskris och eftersvallen av G20-mötet. Poängen med Mikaels redovisning av dessa relevanta fakta är för att han ska i slutet av sitt inlägg vill fråga

"Vad var det som var felaktigt, rasistiskt eller fördomsfullt med detta uttalande från Elena Yurkowskaya?"

Banjo skickar en spade till Sverigedemokraternas partikansli och hoppas de fortsätter gräva.


Vem är mest rädd?



Illustration: Jan Stenmark

Fler och fler svenskar har en ”extremt negativ attityd” till mångfald. Ökningen går att se hos både män (från 5,3 procent till 7,5 procent senaste året) och kvinnor (från 2,3 procent till 4,2 procent). Det visar ”Mångfaldsbarometern” som Sociologiska Institutionen på Uppsala Universitet tagit fram varje år sedan 2005.

  • De som har högre utbildning är positivare till mångfalden
  • De som endast har grundutbildning är de som är mest negativa till mångfalden
  • Kvinnor (89,6 procent) är mer positiva än män (81,9 procent) till mångfalden
  • Det är fler yngre svenskar än äldre som uppvisar mindre positiva attityder
  • De som bor i mindre tätort eller landsbygd uppvisar mer negativa attityder än de som bor i storstäder

Jämför man med övriga Europa är svenskarna dock de som är mest positiva till mångfald och invandring.

Vill SD glömma sin barndom?




Blev idag uppmärksammad på en lite kul sak:

Kolla in SD:s jubileumsbok ovan. Ser du något som inte stämmer?



Var tredje Sverigedemokrat har blivit hotad

Tidningen Dagens Samhälle skriver idag om att var femte politiker har blivit utsatt för hot under de senaste tolv månaderna. Av de sittande partierna är det Moderaterna som får flest hot, hela 24 procent har blivit hotade.

Hoten är dubbelt så vanliga i Skåne och Blekinge än i Dalarna, Västmanland, Jämtland och Halland. Det är främst heltidspolitiker som blir hotade men även fritidspolitiker. Av fritidspolitikerna är det Sverigedemokraterna som kraftigt avviker. Så många som var tredje politiker i partiet har blivit hotad.

Att hota politiker är förkastligt och främjar varken demokrati eller samhället i övrigt. Banjo tar kraftigt avstånd från hot och vill uppmana alla att aldrig använda sig av de metoderna. Att hota Sverigedemokraterna blir dessutom möjligtvis ännu mer kontraproduktivt än att hota de andra partierna eftersom de tar hoten och vänder dem till sin fördel. Det är en del av partiets retorik, att alltid slå från underläge som offer och martyrer i dagens politiska Sverige.

Nedan (och här) ser du en del av Banjos deklaration.

"Det kan förefalla självklart, men vi vill ändå här betona att vi tror på en stark yttrandefrihet och organisationsfrihet som naturligtvis även omfattar Sverigedemokraterna. Ingenting som skrivs av oss ska tolkas som att vi motsätter oss Sverigedemokraternas rätt att finnas, synas eller höras som politiskt parti. Vi fördömer naturligtvis också all typ av fysiskt våld mot Sverigedemokrater, deras hem och partilokaler."


Fler vittnesmål inifrån

I Sydsvenska Dagbladet berättar Leo Sundberg om hur han lämnade SD efter att ha besökt Rosengård och insett att partiet endast var ett "gnälligt kafferep där man mest snackade skit om olika invandrargrupper eller socialdemokraterna".

Leo Sundberg har en kritisk inställning till invandring och islam, men blev besviken på rasismen i SD. Han berättar för Sydsvenskan:

"En partimedlem sade att kurder var brottsliga för att det låg i blodet. Att mångkultur bara fungerar om man har en kalasjnikov riktad mot kurderna. Samma kvinna sade att Hitlers grundidé var bra."

Kvinnan som pratade om att kurdernas brottslighet låg i blodet sa också att "tjetjenska barn springer omkring med knivar i munnen".  Enligt Sundberg är hon på Sverigedemokraternas lista av kandidater till Europaparlamentet.

Storebror levererar




Sveriges Radio har nu publicerat filmen från övervakningskamerorna på Estlandsfärjan där Kalibers reporter blir fråntagen sin inspelningsutrustning. De som konfronterar reportern är ordföranden för Sverigedemokraternas ungdomsförbund, Erik Almqvist, William Petzäll från SDU och Christian Westling som kandiderar till Europaparlamentet.

Efter att ha lurat till sig Sveriges Radios reporters nyckel från receptionen visar sedan övervakningskamerorna hur SDU-ordföranden Erik Almqvist och Europaparlamentskandidaten Christian Westling tar sig in i journalistens hytt. Erik har bekräftat för Expressen att de var inne i hennes hytt och letade efter henne.

RSS 2.0