Kunskap och saklighet knepigt för SD
Idag bjöd alltså Svenska muslimer för fred och rättvisa in till samtal om islam, fred och identitet på ABF-huset i Stockholm. Erik Almqvist och hans entourage var där och med tanke på att islamofobin är en grundpelare i SD:s förkastande av det mångkulturella samhället fanns anledning att hoppas på en intressant debatt.
SD-kurirens chefredaktör Richard Jomshof har exempelvis uttryckt sitt motstånd mot moskébygget på Hisingen i Göteborg med orden: ”Det hela får mig att, minst sagt, må riktigt, riktigt illa” (Pontus Mattsson, 2009. Sverigedemokraterna in på bara skinnet). Med detta i åtanke kunde jag bara hoppas att dagens diskussioner skulle ha en något mer saklig grund än olika individers varierande förmåga att hålla fikabrödet nere.
Islam som konstant hot mot Europa
Samtalet hölls på en godtagbart saklig nivå utan personpåhopp eller höjda röster - med undantag från några Almqvistsupportrar i publiken som tyckte att Erik hade rätt att få lika mycket talartid som de övriga fyra tillsammans eftersom dessa ändå tyckte ”samma sak”. Men trots svenskfientlig diskriminering av SDU:s ordförande så lyckades han ändå få ut sitt budskap. Han hävdade exempelvis ogenerat att ”islam är ett av de största problemen med det mångkulturella samhället” och målade upp en historisk skräckbild där islam hela tiden utgjort ett hot mot Europa.
Erik visade samtidigt på stor generositet när han påpekade att en muslim rent hypotetiskt skulle kunna bli svensk, men att detta inte visat sig fungera i praktiken. Jag är nyfiken på de källor som får honom att dra denna slutsats om ca 400 000 enskilda individer i Sverige.
Assimilation utan mål
På frågan hur vi kan skapa ett välmående samhälle förutsatt existensen av många identiteter svarade Erik att det finns två alternativ: assimilation eller nedmontering av välfärdsstaten. Den assimileringsvilliga blev dock lämnad utan vägledning då Erik proklamerade att ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. Med tanke på att vår civilisation tycks stå och falla med assimilation kan det kanske vara passande med en något mer pedagogisk definition på vad människor ska anpassa sig till. Anna Waara, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa, fick exempelvis inget svar på frågan om hon som konvertit till islam hade avassimilerat sig.
Beprövad retorik stötte på patrull
Även begreppet svenskfientlighet fick sin stund i rampljuset. Erik exemplifierade med diskrimineringslagstiftningen som han hävdar inte skyddar svenskar. Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso verkade dock ha en något djupare kunskap om svensk lagstiftning och undrade om kvinnor, äldre och funktionshindrade då inte kunde vara svenskar.
Det var i allmänhet mycket tryggt att höra tryggheten i Metsos, Shekarabis och Kaplans argumentation. Kunskapsbaserade och sakliga samtal är främmande mark för Sverigedemokraterna och det är där de måste mötas.
Sten i glashus
Seminariets höjdpunkt måste ändå ha varit när Erik Almqvist vid upprepade tillfällen varnade för riskerna med att politisera nationalitetsbegreppet.
Fast det är knappast troligt att någon argumentation överhuvudtaget skulle vara tillräckligt för att övertyga er tre. Vad gäller Waara så lyder mitt eget högst personliga svar: ja, det har hon.
Du joakim jag hoppas att det finns många fler personer som delar Banjos åsikter än dina, och att inte fler personer faller för era dåliga argument och främligsfientliga åsikter
Det är intressant det här att det verkar finnas så många människor i Sverige som helt och fullt anser att det är DE ANDRA som ska assimileras till att blir som OSS. Det här vi/andra-tänket är skrämmande, och utgår från att "det svenska" (vad nu det definieras som) är så mycket bättre än "det avvikande". Istället för att se mångkulturalism (vilket för övrigt är ett ord jag starkt ogillar)som något berikande till vårt samhälle, så envisas fortfarande många med att se annan etnicitet och kultur än den svenska som något negativt i sig. Kanske dags att tänka lite utanför boxen?
Vad är det med det mångkulturella samhället som berikar en infödd svensk. Inte ens det förstår jag. Jag känner mig inte ett skit berikad. Men jag behöver nog äta några konstiga svampar som flum-vänsterpartister äter för att förstå det.
