Foto: Anna-Lena Mattson

Redan när jag skriver dessa första bokstäver inser jag att det här inlägget kommer att framstå som antingen naivt eller irrelevant. Men jag vill ändå dela med mig av den vackra historia från verkligheten som jag läste i DN i förra veckan. Artikeln handlar om volontärer och behövande på Sergels torg och om medmänsklighet och generositet mot alla odds.

"Många som just har kommit på fötter igen vill genast vara med och hjälpa andra. Jag tänker till exempel på en ung flicka som jag har haft några samtal med och som nu börjar må bättre efter många års spritmissbruk. Hon har börjat ta sig an en flicka som missbrukar amfetamin", säger diakonen Inga Pagréus.

En av volontärerna sammanfattar:

"Solidaritet handlar om att öppna sitt hjärta. Gör man det klarar man inte längre av att se sin broder lida - då måste man hjälpa till".

Det är i kontrasten av dessa ord som det blir så upprörande att se hur Sverigedemokraterna väljer att lägga all sin tid och energi på att aktivt exkludera och demonisera. Med risk för att bli alltför "Obama", så lever vi i en tid där alla måste sluta samman för att möta klimatproblem, finanskris, fattigdom, sjukdomar, konflikter och annat. Det är då provocerande att se hur Sverigedemokraterna istället väljer att driva en lika ego- som etnocentrisk agenda som underblåser rädsla och hat.