Sverigedemokraternas alibi

I juli 2008 skrev Samuel Älgemalm om moskébygget i Växjö på Sverigedemokraternas lokala hemsida. Det stod då såhär: "ÖVER VÅRA HUVUDEN har politikerna, i största möjliga tysthet, beviljat bygganden av osvenska symboler i våra kommuner. Moskéer kommer inom kort att förfula allt fler av våra stadsbilder. Till Sverige pågår en invasion av främmande människor. På sikt hotas det svenska folket att utrotas till följd av rasblandning, lågt barnafödande, ökade aborter och andra inslag som drabbar vårt folk." Texten är ett utdrag från hela artikeln men kommer ursprungligen från Nationalsocialistisk fronts hemsida.

När Dagens Nyheter ringde upp Samuel och frågade honom hur det kunde komma sig att det samma text låg ute på Sverigedemokraternas hemsida som Nationalsocialistisk fronts hemsida svarade han:

"- Nej, jag har inte använt deras text, om det har skrivits av en slump är en helt annan sak. Jag har inte använt deras åsikter. De står för rasistiska åsikter, jag är emot det. Hur skulle jag kunna vara främlingsfientlig, när jag själv är invandrare? säger Älgemalm."

Det är smidigt att vara Sverigedemokrat när man själv har invandrarbakgrund.

Låt oss presentera Samuel Älgemalm

Samuel Älgemalm, 46, är ledamot i kommunfullmäktige i Växjö kommun för Sverigedemokraterna. Många av de motioner han har lämnat in handlar om hur invandrare ska assimileras in i det svenska samhället. Det är nämligen precis det han själv har gjort. För ca sex år sedan hette han Mohammad Ebrahim Garachorloo. Han kom från Iran till Sverige för 26 år sedan som politisk flykting. Att Samuel bytte namn till just Älgemalm förklarar han för Expressen den 9 augusti 2006, med att det är en "skön kombination av nordisk natur och kultur".

Sånt är livet, tack så mycket

I en intervju i Dagens Arbete den 11 november 2007 berättar Per Björklund, Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitiske talesman och partikassör, om partiets syn på jämställdhet.

Ni har en familjepolitik som vissa skulle säga leder till ett mer ojämställt samhälle mellan kvinnor och män. Ni vill uppmuntra till att vara hemma med barnen i stället för dagis, och då blir det oftast kvinnorna som är hemma. Ni vill att kvinnor ska föda många barn. Ni är mot alla former av positiv särbehandling, ni vill förbjuda abort efter tolfte veckan, osv. Kan du resonera något kring det?
Nja. Jämställdhetspolitik har jag inga större synpunkter på. Men vad gäller familjepolitik ser jag för mig den politik där kristdemokraterna stod för tio år sedan. Jag var själv med i kristdemokraterna tidigare.

Kan en sådan politik leda till ett mindre jämställt samhälle?
Nej, jag tycker inte det. Jag känner inte det.

Vad svarar du den som säger det?
Jag har mycket stor respekt för kvinnor och kvinnors insatser. Men män och kvinnor är inte likadana. Vi har delvis olika förutsättningar, delvis olika roller.

Olika roller hur då?
Du föder barn, det gör inte jag. Du kanske föder sex barn, det gör inte jag. Du kanske kommer efter i någon sorts karriär när du föder sex barn. Ja, men då säger jag:  "sånt är livet". Man ska ge stöd åt män och kvinnor att verka, men komma ihåg att de är olika. Vi är inga vänner av det matematiska jämställdhetsarbete som Birgitta Olsson (FP) och sådana bedriver. Och feminismen, det är inget vi ställer upp på heller, inte på något sätt.



Visste du att...

Sverigedemokraterna anser att "svenskfientlighet" är ett större problem än främlingsfientlighet?


Vad som behövs nu är en ny blogg...

Man kan lätt undra ibland hur det kommer sig att det nya mediala fenomenet av blogg blir så stort. För att vara ärlig är inte många bloggar lidande av ett slags vida världens webb variant av Big brother och dess intensiva dramatik,"Här är min hund, här är mina kläder, här är mitt glas och det här är min t-shirt".

Alla och hans moster har numera en blogg som berättar om deras liv, deras mode och deras problem så frågan man kan ställa sig då är varför behövs det en ny blogg? Svaret är att för att vi inte har startat en blogg för att synas. Vi har startat en blogg för att påverka, för att förändra och för att via ord och kunskap kämpa mot en våg som vi tror förändrar Sverige till det sämre. 

Banjo är en idé och ett projekt som talar klarspråk om Sverigedemokraternas politik. Bloggen är en reaktion till dagens mediala oklarhet i hur man kan tackla partiet, ska vi tysta ner de eller debattera de? Idag behöver varken motståndare eller anhängare motivera sin ståndpunkt då inställningen till partiet baseras på instinkt snarare än kunskap. Banjo vill lyfta fram kunskap via fakta och med det i åtanke visa på ihåligheten i Sverigedemokraternas argument. 

Oavsett om ni älskar oss eller hatar oss finns vi bara här ett kort tag. Den 19 september 2010 stänger vi ner Banjo. Den 19 september 2010 går vi tillsammans till valurnorna för att hålla rasismen borta från vårt gemensamma parlament.   Under tiden lovar vi att aldrig ta bilder på våra kläder, eller våra glas. Men däremot kommer vi alltid att skriva om pudlar.

För dem som orkar tänka efter

Foto: Jesper Waldersten

Foto: Jesper Waldersten

Maciej Zaremba identifierar i Dagens Nyheter väsentliga hinder för en framgångsrik integration. Läsaren tas med på en konstruktiv rannsakan av det svenska systemet som snarare bromsar än underlättar integration.

Zaremba svartmålar inte utan hävdar tvärtom att invandringen till Sverige i huvudsak är en framgångssaga. Artikeln fokuserar istället på byråkratiska och attitydsmässiga murar som gör att många nyanlända hålls utanför arbetsmarknaden.

Zaremba tar bland annat upp exemplet med en narkosläkare från Bagdad som trots arbetsmarknadens efterfrågan sitter fast i en svenskakurs för analfabeter i sex månader. Artikeln pekar också på frustrerande skillnader mellan SFI och dess effektiva motsvarigheter i exempelvis Polen där det tar högst 7 månader för polska läkare att lära sig tillräcklig svenska för att ge patienter i Sverige lika god vård som infödda läkare.

Zarembas artikel pekar på konkreta förbättringsområden och visar hur en konstruktiv integrationsdebatt kan föras om man utgår ifrån möjligheter istället för att låsa sig vid den primitiva reflexen att hålla allt främmande på avstånd.

Vem är skämtet nu?

Sverigedemokraterna anklagar ofta etablissemanget för att deras åsikter inte får komma fram på samma sätt som hos andra politiska partier. Det pratas om att det inte råder en fri åsiktsbildning i Sverige idag. Med bakgrund av det är helgens händelser i Landskrona ännu mer uppseendeväckande. 

Björn Pålsson, förtroendevald politiker för Sverigedemokraterna i Landskrona, skickade i torsdags ett mejl till Republikanska föreningen där han skrev att föreningen är ett hot mot demokratin. Han förklarar det så här för Helsingborgs Dagblad "- Jag, och personen som skrev mejlet, menar att de angriper kungahuset som har mycket status. Monarkin ligger de flesta svenskar varmt om hjärtat och är Sveriges ansikte i världen. Därför är de odemokratiska."

Två dagar senare, lördagen 28 februari, uteslöt Sverigedemokraterna Björn Pålsson ur partiet. "- Vi kan inte ha en förtroendevald politiker som inte vet hur demokratin fungerar, när vi som parti alltid hävdar demokratin när vi själva blir utsatta för påhopp, säger Stefan Olsson." ­, skriver Helsingborgs Dagblad.

Partiet har uppenbara problem med att deras förtroendevalda medlemmar inte håller sin inom den putsade fasaden som måste visas upp, och inte får spricka, för att Sverigedemokraterna ska lyckas ta sig till riksdagen. Medlemmar som uttrycker åsikter som inte passar in gör man sig av med snabbt. Vi kommer att få se fler uteslutningar och ju närmare valet 2010 vi kommer desto viktigare blir det för partiet att fasaden inte får spricka. 


För övrigt skrev Björn också i mejlet att Republikanska föreningen är kräk, att de är odemokratiska, att mejlskrivaren tänker kämpa för föreningens avskaffande och att medlemmarna och deras familjer är "ett stort jävla skämt".


Anständighet är svårt



Foto: Sverigedemokraterna
__________________________________________________________________________________

Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder skriver på sin blogg (7 juni 2007) ett inlägg benämnt "Den svenska förintelsen". Söder förfasas över nationaldagsfirandet och tar upp ett allvarligt exempel från Helsingborg där nationaldagsfirande besökare även fick "ta del av kulturinslag från Makedonien, Kosovo, Kurdistan, Iran, Italien, Kroatien, Gambia, Filippinerna".

När det verkar som om Söder inte kan bli mer upprörd accelererar vreden ytterligare:

"Från politiskt håll har man också hört ambitionen att göra den svenska nationaldagen till en dag då man skall samlas kring nya gemenskaper, som 'de mänskliga rättigheterna'. Det svenska kulturarvet och svenskheten skall alltså offras på mångkulturens altare till förmån för nya värdegrunder!"

Det går bara att spekulera i varför Söder placerar mänskliga rättigheter inom citationstecken. Däremot är det desto tydligare att hans uppfattning om svenskhet står i kontrast till dessa konventioner om frihet, likhet inför lagen och andra hotfulla normer.

Slutsatsen är självklar:

"Svenska folket och vår kultur är utsatt för en långsam förintelse. Det är ingen överdrift att verkligen säga så. Om ingen protesterar och gör något åt detta kommer vi snart vara ersatta med andra folk och andra kulturer."

Den svenska förintelsen.

Förintelsen.


Att definiera det odefinierbara

När man studerar Sverigedemokraterna slås man av tanken av vad som utgör svenskhet. Vad är egentligen typiskt svenskt? Är det en förkärlek för konserverad fisk eller mosad potatis? Är det att aldrig riktigt ta för sig och att oavsett hur pass mycket man gått in i någon på gatan aldrig säga förlåt? Är det att alltid vara lagom och att vara väldigt dålig på konsten att småprata? Att aldrig äta rosen på princesstårtan? DN skrev lite om detta i söndags, om svenskar och svenskhet.  Kontentan var som ofta att vi förmodligen är rätt trista, men samtidigt också ganska trevliga och pålitiliga. Ett folk man gillar men helst inte festar med.

När man läser artikeln och dess sprida skurar om svenskars vanor blir det märkbart att defintionen svenskhet inte tydligt går att definiera, att vara svensk är en känsla, en tillhörighet man känner som inte går att sätta stämpel på. Partidemagogerna i Sverigedemokraterna trycker hela tiden på vikten av att alltid prioritera svensken. Att det är den svenska mannen som ska få jobb, som ska få vård och skola och att inte alla andra ska sno dessa ifrån oss - "our god damn rights as swedes" skulle man ju lätt kunna tycka. Men vem är då svensk? Har det att göra med vart man är född eller vart ens föräldrar växt upp? Har det att göra med hur vi ser ut eller vilken gud vi tillber? Enligt nya Sverigedemokraterna är svensk någon "som av sig själv och av andra uppfattar sig själv som svensk" säger de i sitt principprogram. Som andra uppfattar en....det är det som är kärnan! För vad betyder egentligen det? Innebär inte det att om man inte ser ut som en svensk, pratar som en svensk eller uppför sig som en svensk enligt konstens alla regler så är man, enligt partiets definition, inte heller svensk oavsett hur mycket man själv känner sig som det?

Varför definiera överhuvudtaget tycker jag.


Låt dig inte luras

I den svenska debatten talas det ofta om integration och sällan om assimilation när det gäller invandrings- och flyktingpolitiken. Det sistnämnda användas dock flitigt av Sverigedemokraterna. Skillnaden mellan de båda är stor, så låt dig inte luras när det diskuteras assimilation i invandringspolitiken.

Med integration menas en acceptans av landets lagar och förordningar medan de kulturella reglerna och normerna inte behöver tas upp av alla. Det är en tvåvägsprocess där majoriteten och minoriteten möts och skapar något tillsammans. (Dess motsats är segregation. I ett segregerat samhälle blandas inte kulturer och människor med olika bakgrund utan lever istället parallellt med varandra i samma samhälle.)

Assimilation är till skillnad från integration ingen tvåvägsprocess utan går endast från det enda hållet. Det är minoriteten som ska anpassa sig till majoriteten utan att bevara något av dess kulturella bakgrund. Alla ska ha samma normer, värden och regler att förhålla sig till vilket ger lite utrymme för individen.

När Sverigedemokraterna pratar om assimilering menar de att invandrare i Sverige ska ta till sig hela den svenska kulturen och ta avstånd från den egna. Det viktiga är att den svenska nationalstaten och dess kultur inte blandas ut med influenser utifrån, fortsätter de. Eftersom assimilering lätt slår över i nationalism är det viktigt att vara uppmärksam på när det pratas om assimilering tillsammans med invandringspolitik.


Visste du...



Bild: Expo Arkiv
_________________________________________________________________

Visste du att Sverigedemokraterna bildades 1988 ur organisationen Bevara Sverige Svenskt (BSS)? Visste du då också kanske att det fortfarande står i deras valmanifest "Låt Sverige förbli Sverige!"?

Sverigedemokraterna har inte kommit så långt ifrån BSS som det kan verka.


Sverigedemokrat lämnar en hälsning till SR Örebro

 


Klippet ovanför kan inte visas för många gånger. Lyssna på när Björn Lennartsson, Askersunds kommunfullmäktige 2003, ringer in till telefonsvararen på SR Örebro och får ett utbrott på musiken som spelas.  

Efter händelsen startade Sverigedemokraterna ett uteslutningsärende som ledde till att Björn avgick några månader senare, men det var först efter att han skrivit till ledarredaktionen på Nerikes Allehanda vad de kunde göra när hans partikamrater vann valet i Orsa.  

"Jag har skickat upp kunnigt folk till valet i Orsa. Jag tror att det 'går vägen' i valet. Då kan ni på ledarsidan på Nerikes Allehanda och era djävla gelikar tvingas svälja era unkna spyor som ni så ofta levererar. Tills vidare kan ni dra åt helvete i några veckor."
  

Några år tidigare hade han blivit avskedad från hans arbete som verkstadsmekaniker på Aspa Bruk efter att ha gjort rasistiska utspel på jobbet.  

Läs artikeln på Expo: Sverigedemokrat lämnar fullmäktige

Thoralf Alfsson – Islamofoben

Den 29 november förra året, dagen innan Karl XII:s dödsdag och alla nationalisters heliga dag, meddelade Thoralf Alfsson (kommunalråd i Kalmar kommun) att islam är det största hotet mot världsfreden i sitt blogginlägg Islamofob? Javisst!.

"Islam kan utan tvivel jämställas med nazismen och inte bara jämställas utan den är betydligt mycket värre." 


Islamofobi är ett luddigt begrepp där alla muslimska kulturer och idévärldar bakas samman till ett för att kunna tillskriva muslimer negativa egenskaper. Det är en grov förenkling av den islamska världen där extrema åsikter blir allmängiltiga och får företräda den vanlige muslimen. Islamofobi är en form av kulturrasism. Med det menas att olika kulturer värderas olika och tillskrivs olika egenskaper där den västerländska kulturen hamnar högst upp och islam kommer långt ner på listan. Kulturrasismen kan jämställas med rasism eftersom den gör kulturer och religioner till den funktionella motsvarigheten till ras.  

Retoriken används flitigt av Sverigedemokraterna eftersom de på det sättet försöker komma ifrån rasismstämpeln. Om det handlar om kulturer och värderingar och inte om etnicitet så kan ingen säga att de är rasister, resonerar man. Men det är ingen skillnad, det är bara en annan retorik. Hat är hat är hat.


Läs mer om kulturrasism på Sverige mot Rasism.

Håll avståndet

Rasistiska partier omnämns ju som bekant ofta som missnöjespartier. Visst kan samband identifieras, men det är skillnad på samband och kausalitet. Missnöjet kan i vissa fall fungera som en katalysator, men det krävs mer än så för att en människa ska lägga en röst på ett främlingsfientligt parti.

Med detta sagt är det ändå glädjande att Skops senaste mätning visar att Sverigedemokraterna backar i dessa kristider då missnöje sannerligen inte är en bristvara. Men det tål att sägas redan nu: Ett ökande avstånd i opinionsundersökningar får inte leda till lathet på dagen då allt avgörs. Idol- och melodifestivaltittare har säkert upplevt att den uppenbara favoriten röstats ut till allas förvåning, just på grund av att folk blivit lata i sin trygghet och inte röstat. Det kanske är en dålig jämförelse med tanke på att det är just ute vi vill hålla Sverigedemokraterna. Men ni förstår poängen. Det gäller att hålla avståndet hela vägen in i mål... och gå och rösta när det verkligen gäller!

It´s the economy, stupid!

"Invandring i den omfattning som sker till Sverige ökar arbetslösheten. Antalet nytillkomna människor är mycket större än tillväxten i antal arbetstillfällen. Genom att begränsa invandringen till den nivå vi har åtagit oss i internationella avtal kommer arbetslösheten att sänkas rejält." Citatet kommer från Sverigedemokraternas hemsida och idédokumentet om arbetsmarknadspolitik.
 
Jag tycker denna logik är spännande, en spikrak korrelation mellan arbetslöshet och invandring. Den är ny för mig. Efter 2 år av nationalekonomi minns jag faktiskt ingen som berättat detta för mig förut. Här trodde jag det handlade om saker som tillväxt i kapital, teknologi eller inflationstakt. Men Söder och hans vänner har här givit mig en ny sanning som i dessa dagar känns rykande aktuell. 

Som de flesta påverkas även jag av deppiga nyheter om ekonomin, artiklar om 3 000 personer varslade från Volvo, 2 000 hos Skanska, 1 000 till hos TeliaSonera. Jag tyckte också att Littorin sammanfattade det väl, efter att närmare 12 000 svenskar varslats i januari allena, med de gyllena orden, " ett riktigt skitår". That it is, that it is.  

Men min fråga är då såklart, i Sverigedemokraternas logik: har vi då också samtidigt haft en massiv nästintill apokalyptisk ström av invandrare som jag inte känner till?

Fler av dessa välformulerade såkallade idédokument finns på Sverigedemokraternas hemsida. Läs de gärna, om inte annat så se det som ett gympass i logiska kullerbyttor.

SD-väljare som trasslar in sig




Kolla 1.40 minuter in på klippet och se en av Sverigedmokraternas alla väljare när han berättar för reportern att invandrarna får skulden för dålig politik samtidigt som han anser att invandrare borde flytta.

Konspirationer for Dummies

Jag har alltid haft lätt att fascineras av konspirationsteorier. Rykten om mystiska sammanslutningar som strävar mot hemliga mål berör ofta dagdrömmarimpulsen i mig. Riktigt bra konspirationsteorier förenas inte av dokumenterade bevis eller underbyggda fakta. Det enda som egentligen krävs är motiv. Att Bushregimen var delaktig i attentaten 11 September 2001 är ett exempel på en sån konspirationsteori. Motiven finns där i mängder. Afghanistan, Irak, integritetsskyddets urvattning. Och det är ju allt som krävs.

Med tanke på att ribban ligger så lågt för att få till en snaskig konspirationsteori förvånar det mig att Sverigedemokraterna inte lyckats bättre med sin främsta, nämligen att etablissemanget sprider desinformation och förtrycker partiets och därmed folkets fri- och rättigheter. Ok. Detta är tveklöst en bra början. Men problemet kommer när konspirationen ska motiveras. Vad tjänar etablissemanget på lögnerna? Vilket mål är det som ska uppnås genom att vilseleda folket? Vilken vinst är så attraktiv att det förenar regering och opposition, parlament och myndigheter, media och ideella organisationer och många fler? Det är här den stora svagheten i konspirationsteorin blottas. Bristen på motiv till mörkläggning och förtryck. När Sverigedemokraterna väl formulerat ett svar på den frågan lyssnar jag gärna spänt vidare på fortsättningen om hur denna sammanslutning av maktintressen lyckas orkestrera en så omfattande konspiration utan att det svenska folket genomskådar den.

Bakom Banjo

Vi som driver Banjo heter Maria Hazard, Samuel Holst och David Nilsson. Ingen av oss är knutna till något politiskt parti och Banjo baseras inte på någon partipolitisk agenda. Inte heller tillhör vi någon annan typ av politisk eller ideologisk organisation, förening eller tankesmedja.

 

Banjo är ett projekt som bedrivs på vår fritid och är på inget sätt kopplat till våra respektive anställningar. 

 

Det kan förefalla självklart, men vi vill ändå här betona att vi tror på en stark yttrandefrihet och organisationsfrihet som naturligtvis även omfattar Sverigedemokraterna. Ingenting som skrivs av oss ska tolkas som att vi motsätter oss Sverigedemokraternas rätt att finnas, synas eller höras som politiskt parti. Vi fördömer naturligtvis också all typ av fysiskt våld mot Sverigedemokrater, deras hem och partilokaler.


Välkomna till Banjo!

Vi granskar Sverigedemokraternas politik och ideologi inför riksdagsvalet 2010 och det är ett på samma gång cyniskt och ängsligt parti som växer fram. Banjo är ett projekt som belyser partiets lik i garderoben och dess spöken under sängen.

 

Banjo är en reaktion mot den nuvarande representationen av Sverigedemokraterna. Vi är sedan länge förbi den punkt då det blev irrelevant att diskutera uppmärksamhetens effekt på partiets storlek och styrka. Kanske ligger det något i vildvittrornas logik, men Sverigedemokraterna kommer inte att sluta synas förrän de slutar finnas. Detta ställer dock höga krav på synligheten. Idag behöver varken motståndare eller anhängare motivera sin ståndpunkt då inställningen till partiet baseras på instinkt snarare än kunskap. Banjo talar klarspråk och visar varför Sverigedemokraternas politik är farlig för Sverige.

 

Den 19 september 2010 stänger vi ner Banjo. Den 19 september 2010 går vi tillsammans till valurnorna för att hålla rasismen borta från vårt gemensamma parlament.

 


Nyare inlägg
RSS 2.0