I den svenska debatten talas det ofta om integration och sällan om assimilation när det gäller invandrings- och flyktingpolitiken. Det sistnämnda användas dock flitigt av Sverigedemokraterna. Skillnaden mellan de båda är stor, så låt dig inte luras när det diskuteras assimilation i invandringspolitiken.

Med integration menas en acceptans av landets lagar och förordningar medan de kulturella reglerna och normerna inte behöver tas upp av alla. Det är en tvåvägsprocess där majoriteten och minoriteten möts och skapar något tillsammans. (Dess motsats är segregation. I ett segregerat samhälle blandas inte kulturer och människor med olika bakgrund utan lever istället parallellt med varandra i samma samhälle.)

Assimilation är till skillnad från integration ingen tvåvägsprocess utan går endast från det enda hållet. Det är minoriteten som ska anpassa sig till majoriteten utan att bevara något av dess kulturella bakgrund. Alla ska ha samma normer, värden och regler att förhålla sig till vilket ger lite utrymme för individen.

När Sverigedemokraterna pratar om assimilering menar de att invandrare i Sverige ska ta till sig hela den svenska kulturen och ta avstånd från den egna. Det viktiga är att den svenska nationalstaten och dess kultur inte blandas ut med influenser utifrån, fortsätter de. Eftersom assimilering lätt slår över i nationalism är det viktigt att vara uppmärksam på när det pratas om assimilering tillsammans med invandringspolitik.