Visst borde vi egentligen skriva om Sverigedemokraternas landsdagar eller om Jimmie Åkessons frontalangrepp mot Sveriges muslimer i dagens Aftonbladet. Och visst kommer vi att göra detta. Men när jag läser Åkessons debattartikel blir jag alldeles mätt av hatet som präglar partiledarens ord och jag tappar - för tillfället – orken att diskutera artikelns inneboende motstridigheter. Kolla gärna in ”SD backar om muslimska män” (SVT) och kvällens Aktuellt för en genomgång av faktafelen i Åkessons artikel.

Men kvällens inlägg tänkte jag ägna åt en tänkvärd krönika av Martin Ådahl i fredagens Fokus. Ådahl slår bland annat ett slag för nyfikenheten som det bästa vapnet mot främlingsfientlighet:

[...]

”Det finns bara en enda politisk taktik som långsiktigt besegrat främlingsfientlighet. Att med entusiasm oförtrutet upprepa berättelsen om dem som kommit hit för att lägga sina livshistorier till våra, ge oss nya band, mångtusenåriga kulturer och fascinerande platser.”

[...]

”Det handlar inte om att vara barmhärtig eller ’generös’ (som det heter om vår flyktingpolitik). Det handlar inte heller om ’omvänd rasism’ att ursäkta brister och fel med kulturell eller etnisk bakgrund. Det handlar om motsatsen. Våra moraliska val står vi för var och en, som individer. För varje stenkastande tonåring finns tiotusentals människor som kommit från världens alla hörn för att bidra, bygga svenska bilar, skriva svenska böcker, rädda svenska liv.”

[...]