Ok. Vi vet. Denna blogg är tillägnad Sverigedemokraterna men ibland dyker det upp lite saker som man bara måste få prata om ändå. När dumheten och trångsynheten slår till så slår fantomenklockan till och det blir dags att dyka in i träsket. Det blir dags att avslöja okunnigheten som vår tagline specifierar.

Vellinge kommun vill alltså inte ta emot flyktingbarn. Ortsbefolkningen är rädda för vad som kommer ske. Vad händer med våra barn, undrar de. Vad händer med vår trygghet?

Ja, det kan man ju verkligen undra. För herre min skapare Vellinge har mycket att erbjuda och 30 ensamkommande flyktingbarn kan om något förstöra detta. Vi pratar alltså om 30 ensamma barn som ska komma till Vellinge, en kommun på över 30 000 personer. Alltså kommer dessa barn utgöra 1 promille av hela befolkningen. Detta är barn som har flytt från sina hem och vänner, upplevt krig och fasor och som plåster på såren nu ska finna nya hem utan sin familj. Utan sina föräldrar. Barn som om några behöver en plats på jorden där de kan finna trygghet.

Tyvärr för deras del blir det då Vellinge som de ska bo i. Vellinge där rektorn på gymnasiet tycker att anorexia och dyslexi är påhittade handikapp. En kommun där ifall du är en ovanlig mobbad tonåring klassas som utvecklingsstörd och blir placerad i särskola. En kommun där var tredje tonårskille testat knark. Ett snitt som är dubbelt så högt som resten av landet. Varför? Jo för det finns inget att göra i kommunen enligt kidsen själva. Hur mysigt som helst!

Mobbad blir utvecklingsstörd, knarket flödar och rektorn tror att dyslexi och anorexia är påhittade handikapp. 

På nåt sätt tror inte jag att det är flyktingbarnen som kommunen bör vara rädda för.