Själv tycker jag alltid att det blir komplicerat att definiera och kategorisera, att tillskriva hela grupper och nationer glorifierande eller demoniserande egenskaper. Jag tror att denna inställning är en vanlig orsak till frustration i mötet med Sverigedemokraterna. Vi som har antagit den svåra utmaningen att försöka se livet och världen i all komplexitet och i alla nyanser har svårt att argumentera med dem som hela tiden strävar efter förenklingar som gynnar deras egen agenda, deras egen verklighetsbeskrivning. Vi vill inte sjunka till samma låga nivå av generaliseringar och stereotyper, men samtidigt inser vi att förenklingarna är mer lättillgängliga och säljande.

Gellert Tamas lyckas i dagens DN Boklördag att balansera dessa olika intressen förhållandevis framgångsrikt:

"Och man ska komma ihåg att i förra valet var det 97 procent som inte röstade på Sverigdemokraterna. Verklighetens folk röstar inte på Sverigedemokraterna. I stället är det de som står för de där värderingarna som vi så gärna vill förknippa med svenskhet: generositet, öppenhet och solidaritet."

Som vi så gärna vill förknippa med svenskhet. Gellert Tamas har även han svårt att säga att det är dessa värderingar som faktiskt är svenska. Men visst känns det bra att se en verklighetsbeskrivning som står i motsats till Sverigedemokraternas. För detta krävs förenklingar, men förenklingar som är baserade på fakta och formulerade på ett sätt som gör att det tydliggör en insikt om att det som sägs inte är naturligt inneboende eller för all framtid oföränderligt. Om det görs rätt och om det görs av rätt personer (politiker bör exempelvis undvika att lockas av förenklingar inom detta område) behöver det inte innebära en fördumning av den offentliga debatten. Kanske kan det till och med bidra till ett värdefullt samtal där alla människor i Sverige får vara med och säga sitt om vad de tycker karaktäriserar den svenska folksjälen: intolerans och rädsla eller öppenhet och solidaritet.