[...]

”Det handlar inte om att vara barmhärtig eller ’generös’ (som det heter om vår flyktingpolitik). Det handlar inte heller om ’omvänd rasism’ att ursäkta brister och fel med kulturell eller etnisk bakgrund. Det handlar om motsatsen. Våra moraliska val står vi för var och en, som individer. För varje stenkastande tonåring finns tiotusentals människor som kommit från världens alla hörn för att bidra, bygga svenska bilar, skriva svenska böcker, rädda svenska liv.”

[...]

• Alla sverigedemokrater är inte hetsiga, obildade män som uttrycker explicita rasistiska åsikter så fort du slagit på mikrofonen.
• När du - eller din chef - väl beslutat att intervjua t.ex. Jimmie - lägg undan känslorna och gör ditt jobb! En otrevlig ton är inte bara oprofessionellt utan också kontraproduktivt.
• Gå in i din roll, gör ordentlig research och ställ frågor som helt enkelt syftar till att tydliggöra för läsaren/tittaren/lyssnaren vad Sverigedemokraterna står för.

Banjo drog för ett par dagar sedan paralleller mellan Göran Hägglunds utspel om "verklighetens folk" och Sverigedemokraternas självpåtagna roll som sanningssägare. I Expressen uttrycker Jimmie Åkesson idag beundran för den talskrivare som kom på begreppet. Han tillkännager också att han kommer att prata på temat under partiets landsdagar.

Personligen är jag förvånad att Åkesson ger Hägglund äran för denna retorik. I all ärlighet så har ju Sverigedemokraterna använt sig av denna klassiska populistiska strategi sen en lång tid tillbaka. De säger ju vad vi tänker och står upp mot ett abstrakt, men allsmäktigt etablissemang vars enda drivkraft är att vilseleda det svenska folket på ett sluttande plan mot en avgrund av hedersmord och terrorism. Visst?

Pandoras ask är öppen och "all hell has broken loose".

För lite mer en en vecka sedan gick Aftonbladets chefredaktör ut och förklarade att han kommer inte publicera Sverigedemokratiska annonser i den tidning han chefar över. 

Efter det har debatten verkligen tagit fart och om inget annat måste man verkligen konstatera att inte sedan Kalibers wallraffande har Sverigedemokraterna varit hetare i media och diskursen. Efter Anna Anka har Jimmie varit vanligt förekommande i debattprogram, tidningar och löpsedlar.

Så har Aftonbladet gjort rätt eller ej?

Å ena sidan förstår jag Jan Helins utgångspunkt. En annons som inte kan bemötas i en diskussion trycker på budskapens makt som väcker känslor utan resonemang. Att deras annonser har dubbla budskap, eller ännu värre, dolda budskap om ett Sverige som inte längre går att få på grund av det de säger är invandringens baksidor.

Å andra sidan så kan man diskutera det demokratiska fundamentat av att uttrycka sina åsikter och frihet att göra så. "Jag hatar dina åsikter, men är beredd att dö för din rätt att framföra de" som Voltaire än gång skrev.

Alltså är svaret, vem vet.

Själv tycker jag att Aftonbladets agerande ger partiet en onödig martyrstämpel men jag respekterar samtidigt Jan Helins beslut. Han tycker inte att han eller den tidning han ansvarar för kan på något sätt ställa sig bakom partiet vilket han ändå känner att han gör via att ge de annonsplatser. Men samtidigt motsätter jag mig hans argument om att vi inte kan möta en annons med fakta. En annons kan alltid bemötas med en annan annons. Debatten kan föras vart som, frågorna är alltid desamma men forumen kan förändras. Det viktiga är att alltid debattera med den tydliga inriktningen att "Sverigedemokraterna har fel". 

Precis som Alex Bengtsson skriver i sin krönika så röstar en person på ett parti för att man tror på deras politik. Det är upp till alla oss andra att bevisa för de väljarna att det finns alternativ. Det kan vi göra på bloggar, i debattartiklar och vi kan också göra det med annons.

Jag gillar att Jan Helin är modig och tar ställningarna. Det är det som alla måste göra, ta ställning och visa på att i grunden har Sverigedemokraterna fel. 

 

(foto: Peter Olausson)

Alla som är förvånade över att bränderna i förorten har blivit ett av Sverigedemokraternas bästa argument mot mångkultur och integration räcker upp handen nu....

Ingen...

Säkra...

Nej det var väl rätt givet att detta skulle ganska direkt bli till politisk propagande för Sverigedemokraterna.
 
På internet går debatten hett till om detta där flera prominenta Sverigedemokrater vill yttra sig i frågan. På Newsmill är debatten uppe i över 14 artiklar och tonvis med blogginlägg. Kent Ekeroth som tidigare har lattjat med idén om att invandringen är som HIV är såklart även med i denna diskussion och skriver på Newsmill att bränderna är  ganska direkt korrelation till den ökade islamiseringen i Sverige. Efter denna artikel skriver Kent även en exposé där han genomför en komparativ analys av vilken religion som är jävligast. Resultat: eftersom kristna först hade slavar mycket senare än muslimer är det tydligt att Islam är den mycket värre religionen. Fin analys tycker jag och ett viktigt nytt inslag i debatten.

För övrigt ställer vi oss frågan om det är så att vi ser annorlunda på danskar och norrmän.

I svensk media handlar skrivs det ofta och mycket om Dansk Folkeparti, men mindre om det norska Fremskrittspartiet trots att det norska partiet är större. Vill vi inte inse att norrmännen också hyser främlingsfientliga åsikter? P1:s Godmorgon Världen tog upp frågeställningen i söndagens program. Lyssna här.

Foto: GEIR OTTO JOHANSEN / Scanpix (På bilden: Siv Jensen)

Idag hålls det val i Norge och det främlingsfientliga partiet Fremskrittspartiet (FrP) med deras ordförande Siv Jensen förväntas nå stor framgång. Vallokalerna stänger kl 21.00 och i morgon vet vi hur det gick med säkerhet.

De är de rödgröna som har haft makten de sista åren, men flera mätningar visar att det kan bli de som förlorar idag. Det största partiet på den borgeliga sidan är just Fremskrittspartiet men de andra partierna i opposition har uttalat sig tidigare om att de inte vill samarbeta med det högerpopulistiska partiet. FRP har legat på runt 22 procent i väljarstöd den sista veckan men gått lite trögare de sista dagarna.

Fremskrittspartiet kan liknas med Dansk Folkeparti och Sverigedemokraterna, vilket gör att många tror att SD kan dra nytta av ett lyckat valresultat för deras norska vänner.

De högerpopulistiska partiernas framgångar i våra grannländer påverkar självklart även hur vi röstar här i Sverige. Vi vet bara ännu inte hur, det beror på hur de sköter sig.