En vän berättade idag om en föreläsning som hon hade lyssnat på i veckan på Karolinska. Den behandlade medicinska aspekter och effekter av tortyr. En tortyrmetod som flera flyktingar utsatts för, bland annat i Irak, går visst till som så att din näsa täpps till samtidigt som någon slår till över dina öron. På så sätt framkallas tinnitus. Enkelt och smidigt. Som en liten psykologisk bonus utöver denna behandling placeras du därefter i en cell med en telefon. Vakterna låter dig få veta att en signal kan betyda två saker - antingen vill de bara kolla hur det är med dig eller så är det dags för en ny omgång av tinnitustortyr. Och så fortsätter leken.

I'm just saying. 

 

Foto: Skansen

Björn Söder, Sverigedemokraternas partisekreterare, skriver i sin blogg på SD-Kuriren om Helsingborgs Dagblad som skrivit att han vore den idealiska kulturministern i Göran Hägglunds (KD) värld.

Jo, kanske är det så, med tanke på vad som finns att läsa i SD:s budgetförslag. Orsaken till att Sverigedemokraterna bryr sig om kulturpolitiken är att de anser att man i Sverige i dag prioriterar ”provokativ och samhällsdestruktiv kultur som saknar ett bredare stöd hos verklighetens folk”.

Vad är det då SD vill? Jo, partiet vill att all satsning på det ”svenska och skånska kulturarvet ska prioriteras och subventioneras av staten”. Vårt kulturarv är hårt ansatt från alla håll, enligt de darrande och rädda partikamraterna.

Satsningar på kultur som inte är en del i vårt kulturarv ska däremot vara självfinansierade.  

Som så många gånger tidigare när det gäller SD så kommer vi tillbaka till definitionsproblematiken, i det här fallet kulturarvet. ”Svensk kultur är enkelt uttryckt summan av svenska folkets värderingar, språk, sedvänjor, uppfattningar och traditioner”, säger Sverigedemokraterna.

Det de rädda inte förstår är att kulturen är organisk, levande och föränderlig. Det finns inget svenskt kulturarv som ser likadant ut i dag som det gjorde för tio år sedan. För värderingar, språk, sedvänjor, uppfattningar och traditioner förändras. Men det gör visst inte Sverigedemokraterna.


För övrigt så håller Sverigedemokraterna nationalromantiken högt och ser den som en del i vårt kulturarv (vilket den visserligen är), men mer om hur den skapades och vart ifrån den kommer en annan dag.

Ok. Vi vet. Denna blogg är tillägnad Sverigedemokraterna men ibland dyker det upp lite saker som man bara måste få prata om ändå. När dumheten och trångsynheten slår till så slår fantomenklockan till och det blir dags att dyka in i träsket. Det blir dags att avslöja okunnigheten som vår tagline specifierar.

Vellinge kommun vill alltså inte ta emot flyktingbarn. Ortsbefolkningen är rädda för vad som kommer ske. Vad händer med våra barn, undrar de. Vad händer med vår trygghet?

Ja, det kan man ju verkligen undra. För herre min skapare Vellinge har mycket att erbjuda och 30 ensamkommande flyktingbarn kan om något förstöra detta. Vi pratar alltså om 30 ensamma barn som ska komma till Vellinge, en kommun på över 30 000 personer. Alltså kommer dessa barn utgöra 1 promille av hela befolkningen. Detta är barn som har flytt från sina hem och vänner, upplevt krig och fasor och som plåster på såren nu ska finna nya hem utan sin familj. Utan sina föräldrar. Barn som om några behöver en plats på jorden där de kan finna trygghet.

Tyvärr för deras del blir det då Vellinge som de ska bo i. Vellinge där rektorn på gymnasiet tycker att anorexia och dyslexi är påhittade handikapp. En kommun där ifall du är en ovanlig mobbad tonåring klassas som utvecklingsstörd och blir placerad i särskola. En kommun där var tredje tonårskille testat knark. Ett snitt som är dubbelt så högt som resten av landet. Varför? Jo för det finns inget att göra i kommunen enligt kidsen själva. Hur mysigt som helst!

Mobbad blir utvecklingsstörd, knarket flödar och rektorn tror att dyslexi och anorexia är påhittade handikapp. 

På nåt sätt tror inte jag att det är flyktingbarnen som kommunen bör vara rädda för.
 

Med tanke på den status som monarkin och kungahuset har inom Sverigedemokraternas symbolpolitik är det mycket glädjande att H.M. Konung Carl XVI Gustaf slagit an en positiv och inkluderande ton gällande migration i svensk historia och samtid.

I sitt jultal 2006 säger Sveriges kung bland annat:

"Många har kommit från andra länder till Sverige för att bosätta sig och verka här för kortare eller längre tid. Jag önskar att ni ska känna er välkomna. Jag hoppas att min tillönskan om gemenskap och harmoni i helgtider också ska nå fram till Er. I såväl historisk som modern tid har invandrare från jordens olika hörn kommit till vårt land och i hög grad bidragit till att skapa ett bättre samhälle både materiellt och kulturellt."

I jultalet 2007 framhåller Kung Carl XVI Gustaf följande på samma tema:

"I alla århundraden har Sverige utvecklats genom invandring. Vallonerna, som på 1600-talet byggde upp många av våra bruk och därmed präglade vår tidiga industri är ett exempel. Ett annat är inflödet av konstnärliga talanger från framförallt Frankrike på 1700-talet. Ibland blir vi ängsliga av förändringar men jag ser förändringar som en spegling av den värld vi lever i. Att välkomna förändringen och låta blandningen av kulturer och erfarenheter berika våra liv och vår samhällsgemenskap är vår enda väg framåt."

Enda vägen framåt.

Bild: Mad Comic

Sverigedemokraternas talesman för arbetsmarknadspolitiska frågor heter Per Björklund? Per sitter med i partistyrelsen, är partikassör och har varit aktiv i partiet sen 2002 vilket gör honom till vad man kan kalla en god representant för Sverigedemokraternas politik och idéer. Tyvärr för Jimmie tycks även Per vara en man som lider av tvångssanningsyndrom.

I en intervju fick Per nämligen frågan om han kan sammanfatta Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik och säger kort och koncist "Nja, det vet jag inte...". Inte det svar man kanske direkt väntar sig av en slipad politiker. Men Per slutar inte där utan fortsätter med att  säga några ord på hur han ser på den arbetsmarknadspolicy han företräder för Sverigedemokraterna "Nja. Vi la ner mycket jobb och tid på det här programmet för ett och ett halvt år sedan. Jag tycker att det blev ganska bra, men delvis finns det brister. Det är till viss del en kompromissprodukt, men jag står för helheten".

Låter ju perfekt. Det är tur att arbetsfrågor inte är särskilt aktuella nu i dagens Sverige, eller?

Vänner,

Bloggen har varit dåligt uppdaterad. Vi vet det. Verkligheten kom ifatt oss med dess ansvar och arbetsbörda och denna fina blogg blev lidande. Synd tycker vi, och tydligen även många er också då vi fått flera mail och kommentarer av er som läser.

För att fira vår återkomst så kommer vi publicera ett par "gamla godingar". Vi kommer att publicera inlägg som fått särdeles mycket uppmärksamhet och kommentarer, både från vänner och från anhängare av Jimmie, och inlägg som vi själva är så himla nöjda med så vi tycker de tåls att läsas igen.

Vi tänkte gå vidare nu och bloggen ska bli bättre och större. Hoppas ni fortsätter vara med oss!!