387 dagar

Han kliver in i rummet och allas uppmärksamhet vänds mot honom. Han tar en penna som ligger vid bordet och med nogranna drag skriver han tre siffror och ett ord på tavlan framför de. Han vänder sitt fårade ansikte mot de och med en röst plågad av åratal av cigaretter och whisky säger han högt vad de alla nu kan läsa på tavlan bakom honom.
"365 days"

Mannen som pratar är Leo, presidentens äldsta vän och kompanjon, i TV-serien Vita Huset. Det han vill få fram i detta, av många, otroliga avsnitt är att det bara är 1 år kvar tills en ny President väljs och det börjar bli bråttom för de alla. Bråttom för att skapa den förändring de från början hade sagt sig vilja göra. Bråttom tills tiden för de rinner ut och dagen kommer då de inte längre står i sin makt att kunna förändra eller skapa något mer från Vita Huset.

För oss är dagarna fler men poängen densamma. Vi har 387 dagar kvar tills Sverige går till val. 387 dagar kvar att påverka, att utöva vår skyldighet och rättighet som medborgare i en demokrati och debattera och diskutera för våra åsikter och motbevisa de åsikter som vi inte kan stå för.

Den 19 september 2010 är dagen då det bestäms om Sverigedemokraterna får en plats i riksdagen eller ej. Tills dess kommer Banjo att fortsätta bevisa och belysa partiets politiks logiska kullerbyttor. Deras argumentationers håligheter. Deras värdegrund som trots sin rosiga retorik är i fundamenta baserad på främlingsfientlighet.
Det tycker vi att vi alla bör göra. Det måste vi göra, för att i motsats inte göra något och den 19 september se att Sverigedemokraterna fick 4,1 % kan inte vara helt ok.  


Det är 387 dagar kvar och klockan tickar.


Ge oss Sverige tillbaka...från vem?

Ge oss Sverige tillbaka står det skrivet på en SD-affisch där två vita barn promenerar hem från en fisketur i Bullerbymiljö. Är det bara jag som undrar vem det är som tagit Sverige? Märkte ni något?

Det ständiga talet om att den så kallade mångkulturen hotar Sverige och svensk nationalitet är problematiskt ur ett oräkneligt antal perspektiv. Den centrala svagheten i resonemanget är - som vi tidigare påpekat - den tydliga gränsdragning som bara SD kan göra mellan mångkulturellt och svenskt, mellan invandrare och svensk, mellan utländska värderingar och svenska värderingar. Men utöver detta så synliggör rädslan för mångkulturen också Sverigedemokraternas bristande tro på Sverige. I partiets ängslan ligger nämligen ett antagande att de värden som de upplever som ursvenska är så svaga att de riskerar att försvinna i glömska så snart en flykting korsar gränsen. Det är något motsägelsefullt och lite sorgligt i detta.

Debatt om debatten

Stefan Jonsson problematiserar i dagens DN Kultur den debatt om debatten som uppstått kring Sverigedemokraterna. Jonsson önskar sig en granskande artikel för varje artikel som handlar om hur partiet ska granskas. Banjo har sedan start reagerat mot just denna mediala tendens. De spaltmeter som ägnats åt att diskutera uppmärksamhetens betydelse för SD har sedan länge nått det rimligas gräns. Fler måste dela på ansvaret att sprida konkret information om partiets politik. Vi vill inte att väljarna ska vända Sverigedemokraterna ryggen baserat på instinkt, utan på kunskap.

Kick-off



Foto: Bruce Dale


Nu är Banjo tillbaka igen efter några lugnare sommarmånader. Vi har ett spännande år framför oss och vi ser fram emot att ytterligare granska Sverigedemokraternas ideologi och politik. Hur kommer SD:s valkampanj att gestalta sig och hur kommer deras relation till övriga partier att utvecklas? Kommer de att rikta in sig på bredare väljargrupper genom att tona ned det främlingsfientliga budskapet eller är det just kärntrupperna som ska engageras med hjälp av den traditionella retoriken? Finns det någon ambition från SD att närma sig de vardagsfrågor som människor faktiskt bryr sig om eller kommer det att fortsätta handla om att pressa in alla problem inom ramen för universallösningen "Färre Invandrare"? Hur kommer omvärlden att förändras och vilka människoöden kommer SD att be oss blunda för i sin strävan efter politisk makt?

Vi på Banjo kommer hungrigt att kasta oss över den ena frågan efter den andra och outtröttligt fortsätta vår granskning av detta parti som gör anspråk på en plats i Sveriges riksdag 2010.

Sverigedemokraterna och kyrkovalet



Foto: Fredrik Höglund

Efter framgångarna i valet till Europaparlamentet satsat nu Sverigedemokraterna på kyrkovalet i september. I Lund har de fördubblat antalet kandidater – från 29 personer 2005 till 55 personer i år, rapporterar SR Malmö. Jämförelsevis har Socialdemokraterna nominerat 45 kandidater och Moderaterna 34. Målet för SD är att fördubbla antalet platser.

Partiet visar sin konservatism och pratar om att vi måste tillbaka till kyrkan som den var förr. ”Målet med Sverigedemokraternas kyrkopolitiska engagemang är att återskapa fädernas kyrka och vår önskan är att kyrkan genom att åter betona värden som tradition, trygghet och kontinuitet skall kunna förstärka sin roll som en positiv kraft i samhället och utgöra en fast punkt i en alltmer ytlig och osäker värld.”

”Fädernas kyrka” är namnet på Sverigedemokraternas kyrkopolitiska förbund. (Det är för övrigt namnet på en psalm som komponerades och skrevs 1909. Under 70-talet ansåg man psalmen som nationalistisk och den togs därför bort ur 1986 års version av psalmboken. Under ett kyrkomöte 2003 beslutade man att ta in psalmen i psalmboken igen.)

Orsaken till Sverigedemokraternas engagemang i kyrkovalet säger de själva vara att Svenska kyrkan och kristendomen är alltför tätt sammanflätade med den svenska identiteten. Inget annat religiöst eller icke-religiöst samfund kan likställas med Svenska kyrkan, menar partiet och glömmer att identiteter skapas och omformas varje dag med de förutsättningar som finns just då.

Andra frågor de driver är att kyrkan tydligt ska arbeta med att försvara och stärka moralens, äktenskapets och den traditionella kärnfamiljens ställning i samhället och homoäktenskap ska inte tillåtas. Partiet anser även att anställda inom kyrkan under arbetstid ska avhålla sig från att arbeta för ett mångkulturellt samhällssystem.

Sverigedemokraterna uppmanar sina väljare på sin hemsida att rösta på dem i kyrkovalet. ”Dessutom bidrar du genom din röst på SD till att stärka partiets ställning inför kommande riksdagsval! Ju bättre det går i kyrkovalet ju bättre är förutsättningarna inför riksdagsvalet nästa år!”, står det.

Jimmie Åkesson säger däremot till DN att ”Ett bra resultat i ett val kan påverka resultatet i ett annat, men kyrkopolitiken har ett egenvärde för oss och det är därför vi ställer upp.”.

Som vanligt har de svårt att dölja sina riktiga motiv.


Kyrkovalet hålls den 20 september. Här kan ni läsa om vilka frågor de andra partierna tycker är viktigast i valet.

Skånskans logiska kullerbytta



Bild: Jan Stenmark

I Skånska Dagbladet försökte de förra veckan påvisa hur invandringen leder till massarbetslöshet (som vi skrev om här). Den här gången var det Spanien som fick stå som exempel hur det kan gå när man har en ”ogenomtänkt invandringspolitik”.

Så låt oss då kika lite närmare på Spanien och dess ekonomi.

Sedan krisen på 90-talet har Spanien haft en kraftig ekonomisk tillväxt och gör nu anspråk på att vara världens åttonde största ekonomi. Under det sista decenniet har det funnits perioder där Spanien varit det land i Europa med högst tillväxt. Förklaringsfaktorer som nämns är en expansiv byggsektor, hög konsumtion, stor turistsektor, lågt ränteläge, arbetskraftsinvandring och bidrag från EU. Några av faktorerna är inte långsiktigt hållbara med är ändock förklaringar.

För tio år sedan hade Spanien ungefär en miljon invandrare, nu har de fem miljoner, skriver DN i en artikel. Sedan början av 90-talet har sysselsättningen ökat från 12 till 20 miljoner. Högkonjunkturen och den kraftiga tillväxten hade inte kunnat äga rum utan alla de extra händer och huvuden som hjälpte till.

Spanien går tyvärr inte lika bra idag. Sedan början av förra året har tillväxten varit betydligt lägre och arbetslösheten har börjat stiga igen.

Så vad är det då Skånska Dagbladet menar när det skriver på ledarsidan ”Att öka invandringen till EU innebär med automatik ännu snabbare växande arbetslöshet och hårdare påfrestningar på välfärdssystemen”?

Svårt att veta. Men det är som det brukar. Skånskans, Sverigedemokraternas och andra främlingsfientliga gruppers argument håller sällan till annat än att piska upp rädsla hos de obildade. Vi vet bättre.

Det skånska tidningsbråket



Bild: Sydsvenskan

Det hela började med en ledare i Skånska Dagbladet i tisdags förra veckan där tidningen menade att EU:s gränser inte kan bli öppnare. Ledarskribenten pekade på arbetslösheten i Tyskland, Frankrike och Storbritannien och påpekade att gränserna inte kan vara öppna till EU-länder som inte ens kan försörja sin egen befolkning. Vidare berättades för läsaren att Spanien, minsann, nu står på ruinens brant tack vare en ogenomtänkt invandringspolitik. Inte någonstans nämns den globala finanskrisen som slagit hårt mot flerparten av världens länder som en del av förklaringen till arbetslösheten. Inte heller nämns det att invandringen till landet har hjälpt Spaniens ekonomiska utveckling i högkonjukturen.

Sydsvenska Dagbladet kontrade två dagar senare med en signerad ledare av Per Tedin. Skånskan ägnar sig åt samma retorik som Sverigedemokraterna, menar han. Skånska Dagbladet försöker, precis som SD, visa att alla samhällsproblem går att koppla till ett enda fenomen – ”massinvandring”.

Skånskan
låter inte vänta på sig och publicerar senare samma dag en replik där Sydsvenskan anklagas för att komma dragandes på gamla argument och att EU:s länder måste se om sitt eget hus. Tidningen duckar bakom Sarkozy, Gordon Brown och Barack Obama som man hävdar har samma åsikter som de själva.

Det är sorligt när en tidning som Skånska Dagbladet väljer en främlingsfientlig linje med tillhörande retorik. Argumentet är som så många gånger förr ekonomiska. ”Vi klarar inte av mer invandring nu, det finns inte längre några pengar eller arbetstillfällen” upprepas som ett mantra.

Om det är så att invandringen kostar pengar, spelar det någon roll? Och om det spelar någon roll, var går gränsen, hur mycket får en invandrare kosta? Kika här för ett filosofiskt rättviseperspektiv.

Integrera Skåne



Bild: Status.st

Bara för att Banjo, liksom övriga Sverige, har semester betyder inte det att Sverigedemokraterna eller deras anhängare vilar. Flera opinionsundersökningar har i dagarna visat på SD:s starka stöd.

I söndags publicerade Aftonbladet en opinionsundersökning de låtit göra tillsammans med United Minds. Den visade att Sverigedemokraterna skulle få 4,1 procent av väljarrösterna om det var val idag.

Tre dagar tidigare visade DN/Synovates halvårsmätning att SD bara är 8 000 röster från att komma in i riksdagen. Om ett parti får över 12 procents röster i en valkrets kommer de nämligen in i riksdagen. I det här fallet är det Skåne läns södra valkrets med kommuner som Sjöbo, Kävlinge, Lund och Burlöv.  

Precis som Banjo skrivit om tidigare är det i Skåne och Blekinge som partiet har sitt starka stöd. Frågan är hur det kommer sig. I en ledare i Expressen den 18 juli med rubriken ”Integrera Skåne” försöker man sig på en förklaring utan att riktigt lyckas. Syftet med artikeln i alla fall tydligt och den avslutas med ”Skärp er, skåningar!”


Se utvecklingen för SD:s väljarstöd sen 2006 här.

Det var bättre förr, budskap för 4 %


foto: Fredrik Persson

DN hade i tisdags en mycket bra artikel om Sverigedemokraterna, dess politiska budskap och bildspråk. Artikeln skriven av Kajsa Ekis Ekman är ett vidare steg av det vi på Banjo ofta skrivit och försökt belysa. Att bemöta Sverigedemokraternas politik med att säga att de är rasistiska är ej en vinnande strategi. Man övertygar inte någon med de arguementem. Man förändrar inte någons röst med det budskapet.
Det som behövs göras är att belysa Sverigedemokraternas politik och visa de milsvidda gapen och bristande logiken i deras argument.

Kajsa tar upp flera bra punkter om vilka som är partiets väljare och hur de dras vid näsan av Jimmies retorik. Som hon skriver "Ett parti vars estetik må vara arbetarklass, men vars politik är ultrahöger."

Banjo tillhörde några av de första aktörerna som tog upp debatten och belyste Sverigedemokraterna i en tid då media gärna tystade. Det är kul att se att tiderna och normerna för debatt förändras.

Almedalen



Foto: Jan Henriksson/ Scanpix

Igår började Almedalsveckan i Visby. Politikerveckan då politiker, lobbyister, intresseorganisationer, jornalister och företag möts under lite mer avslappnade former än i vanliga fall och där nätverkandet ofta är det främsta syftet.

Delar av Banjo finns på plats från och med i morgon och kommer att rapportera om vad Sverigedemokraterna har för sig. Även förra året var vi där och kunde beskåda Sverigedemokraterna stå och prata och dela ut flyers vid Donners plats. Väldigt få stannade för att lyssna. Äver nationaldemokraterna var där.

Få personer ville ha de flyers de fick tryckta i händerna. Bredvid dem stod en tjej med en sopsäck där det stod "Släng naziskiten här". Sopsäcken var full med ihopknycklade flyers.

Många kände obehagskänslor av de båda partierna förra året och Svenska Kyrkan valde att startade en tyst demonstration när Nationaldemokraterna talade. Det bildades en halvcirkel runt talaren där all stod tysta, med ryggen mot talaren i nån kvart. Något år kom brandkåren med en brandbil, satte på sirerna och stod där ett tag så ingen kunde uppfatta vad talaren sa.

Utbildning starkaste förklaringsfaktorn för attityden till flyktingmottagning

Den 7 juli presenterar SOM-Institutet i Göteborg en rapport om attityder men redan nu kan de berätta delar av resultatet. Rapporten visar att andelen som anser att det är en är en bra idé att ta emot färre flyktingar minskar från 49 procent i fjol till 45 procent i år, rapporterar TT.


Den stora skillnaden i åsikter ligger mellan de som har universitets- eller högskoleexamen och de som endast gått i grundskola. Av de förra anser 28 procent att det är en god idé att ta emot färre flyktingar och av de senare anser hela 57 procent att det vore en god idé.


-Utbildningen är den enskilda starkaste förklaringsfaktorn till attityd till flyktingmottagning, säger Marie Demker, som är ansvaring för undersökningen.


Låt oss prata rättvisa, du och jag



Foto: Chris Maluszynski

För några veckor sedan skrev Sverigedemokraternas presschef Mattias Karlsson ett blogginlägg på sin SD-Kurirsblogg med rubriken ”Är turkarnas välfärd viktigare än svenskarnas?”. Mattias tycker inte att den är det, så låt oss diskutera rättvisa en stund.

Det finns ingen universell värdesubstantiell definition av det normativa begreppet rättvisa. Till och med en inre kärna om vad begreppet ska innehålla verkar vara svår att finna.

Inom rättvisediskursen har det ända sedan Aristoteles tid traditionellt utgåtts från två olika grundperspektiv; distributiv och kompensatorisk rättvisa. Den distributiva rör hur vi ska fördela resurserna emellan oss för att uppnå rättvisa medan den kompensatoriska handlar om hur vi ska ersätta olika handlingar och ageranden.

I den moderna filosofin tar rättviseperspektiven ofta sats från den distributiva rättvisan och det är utifrån den jag tänker fortsätta diskussionen. Det går att dela in den i fem olika kategorier.

Likhetsprincipen
Denna princip säger, precis som den låter, att alla ska ha lika mycket eller lite oavsett. Det spelar alltså ingen roll vem som är i störst nöd eller behov. Inte heller tas hänsyn till om ambitionen är hög eller låg. Principen är alltså både ambitionsokänslig och behovsokänslig.

Behovsprincipen
Här sätts behovet i främsta rummet och det är den som är i störst behov eller nöd som ska få hjälp. Det innebär att principen är behovskänslig men inte ambitionskänslig.

Ett dilemma med grundsatsen är hur behoven ska värderas. Frågan är hur vi ska kunna veta vems behov som är störst och vem som har tolkningsföreträde.

Meritprincipen
Den tredje principen är behovsokänslig men ambitionskänslig. Den som har gjort sig förtjänt av det eller bidrar med något mer än andra till samhället ska också erhålla mer. Det är alltså den med höga ambitioner och en vilja att göra något som belönas, men det krävs också att ambitioner omvandlas till handling.

Principen om lika möjligheter

Alla ska genom en initial resursfördelning ges lika möjligheter och förutsättningar så att de genom sin ambitionsnivå sedan kan påverka vad de vill göra av resurserna. Tanken är en utav grundstenarna i vårt moderna välfärdssamhälle.

Principen om fritt utbyte
Rättvisa är att fria individer får göra vad de vill med sina resurser. De får ingå avtal och på så sätt själva avgöra vad som är rättvist. Principen ställer sig ambivalent till både merit och behov och den är därför varken konsekvent känslig eller okänslig.

Så var står nu Mattias och Sverigedemokraterna i allt det här? Likhetsprincipen kan vi snabbt stryka tillsammans med behovsprincipen. Människor i nöd är inget som bekymrar partiet, inte heller att alla ska ha lika mycket. Principen om lika möjligheter är inte heller relevant för ett parti som anser att karaktärsdrag sitter i blodet. Kvar har vi meritprincipen och principen om fritt utbyte. Om partiet anser att svenskar har högre ambitioner än turkar så är det här en princip de följer (samtidigt visade en undersökning av Aftonbladet för något år sedan att en stor andel av de aktiva i Sverigedemokraterna går på bidrag). Den sista principen om fritt utbyte skulle däremot kunna vara en ledstjärna. Alla får göra avtal med vem de vill, om båda parterna ger sitt godkännande.

Det som ska kommas ihåg är att detta är applicerat på vad Sverigedemokraterna anser om rättvisa i förhållande till icke-svenskar. För när det kommer till svenskar, så är det helt andra rättviseprinciper som är ledstjärnan. Rawls verkar aldrig ha nått varken Mattias, Jimmie eller Blekinge.


Det verkar vara en utav fixpunkterna i våra genomtänkta omdömen att ingen 
förtjänar sin plats i fördelningen av naturliga begåvningar,
inte mer än man förtjänar sin ursprungliga utgångspunkt i samhället.

John Rawls

I sporten är vi alla enade

Foto: Pontus Lundahl / Scanpix

Sveriges U-21 landslag har precis vunnit mot Serbien efter en fantastisk match i Malmö. Redan när det var nästan 30 minuter kvar av matchen ställer sig hela stadion upp  och jublar. 20 000 personer i ett hav av gult och blått applåderar fram sitt landslag. Sina landsmän. Nationalsången dånar ut över Swedbank stadion och man känner hjärtat skälva. 

I staden som Sverigedemokraterna ofta vill måla ut som baksidan av integration. I ett landsskap där Sverigedemokraterna har sitt starkaste fäste. För ett lag vars bästa spelare idag hette Emir. För ett landslag där flera har invandrarbakgrund

Ikväll var vi enade om att vi alla var svenskar. 

Det är ofta så med sport. 

Det var en vacker syn. Jag hoppas vi ska se den i mer än bara fotboll. 

Synd att inte Jimmie kan se den också. 

Inte ens i döden är man säker från förtal...

När man inte får med sig många av våra levande kändisar i marknadsföringen får man väl ta de som har gått bort istället? Ja så är iallafall logiken hos Sverigedemokraterna.

Per Albin Hansson och Astrid Lindgren är två personer som gärna används i retoriken av många partimedlemmar, något som efterlevande av båda dessa har protesterat starkt emot. Per Albin Hansson och Astrid Lindgren är två personer som i mångt och mycket levde hela sitt liv i stark kontrast till allt som Sverigedemokraternas politik grundar sig i, så protesterna kanske har visst fog.

Björn Söder partisekreterare i Sverigedemokraterna har även sagt "Den andra... som i dag med stor sannolikhet skulle varit sverigedemokrat är Värmlands stolthet Selma Lagerlöf"

Lagerlöf var övertygad liberal, intitativtagare av det som sedan blev folkpartiet, högröstad motståndare till förföljese av folkgrupper och stark paneuropé (med andra ord var Selma positiv till ett enat Europa). Utifrån detta är det därför min gissning att hon förmodligen skulle haft ett antal väl valda ord att säga till herr Söder om hon funnits med oss idag.

Symbolpolitik



Pontus Mattsson beskriver i sin reportagebok "Sverigedemokraterna in på bara skinnet" en incident som på ett tragikomiskt sätt speglar Sverigedemokraternas förvirrade och missriktade nationalism. Mattsson berättar om kvällen den 30 november 1992 och hur han inför de förväntade kravallerna iakttar när SD:s dåvarande partiledare kissar på Nationalmuseum innan han ska få lägga en krans vid Karl XII:s staty i Kungsträdgården. Två nationalsymboler. Två svenskheter. En värd att hedra.

I Sverigedemokraternas Sverige är det inte alltid lätt att orientera sig bland alla patriotiska budord och glorifierade symboler.

En klassiker



Sverigedemokrat försöker snärja en äldre dam inför Faktums (SVT) filmteam, men den gumman gick inte.

Är Osby nya Landskrona?



Foto: Okänt

Kommunerna där Sverigedemokraterna fick flest röster i söndags är: Osby (11,45%), Bromölla (11,26%), Hörby (11,26) och Sjöbo (10,96%). Runt Svenköp i Hörby kommun fick SD hela 22% av rösterna. I det gamla SD-fästet Landskrona fick SD 8,86%. 

Lägst andel röster fick de i Vindeln (0,82%), Danderyd (1,01%), Robertsfors (1,06% ) och Piteå (1,08%).

Valdeltagandet i de kommuner där SD fick många röster var överlag lågt - Osby 37,24%, Bromölla 34,23%, Hörby 36,41% och Sjöbo 35,55%. Riksgenomsnittet hamnade på 45,3%.

Vad säger siffrorna egentligen? Det är svårt att dra några slutsatser, men det är tydligt att Sverigedemokraterna är fortsatt starka i Skåne (6,54%) och Blekinge (7,89%).

Ge oss Sverige tillbaka


Valresultat: Stödet för SD tredubblas

Det står nu klart att Sverigedemokraterna får 3,3 procent av rösterna i dagens val till Europaparlamentet. Det räcker visserligen inte till ett mandat i parlamentet, men är naturligtvis ändå en stor framgång för partiet. Det ska också noteras att Europaparlementet inte härmed är fritt från främlingsfientliga krafter. Tvärtom går flera främlingsfientliga i Europa starkt framåt. Några exempel är Finland, Slovakien, Ungern, Nederländerna, Österrike och Danmark. Detta visar tydligt att det är ett reellt och nationsöverskridande problem vi pratar om och inte ett fenomen begränsat till den svenska lokalpolitikens periferi.

Prognos: SD får 2,4 procent

Enligt SVT:s vallokalsundersökning får Sverigedemokraterna 2,4 procent av rösterna. Om resultatet står sig kan vi dra slutsatsen att Jimmies flört med piraterna inte räckte ända fram. Däremot så innebär resultatet likväl en fördubbling för SD jämfört med förra valet till Europaparlamentet. Om vi får se motsvarande ökning i riksdagsvalet 2010 så kommer SD in i Sveriges lagstiftande församling.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0