Sverigedemokraterna nominerar fd nationaldemokrat
Sverigedemokraternas presschef, Mattias Karlsson, kommenterar nomineringen med ett tydligt:
"Vi ser inga problem med hans fall"
387 dagar
Han kliver in i rummet och allas uppmärksamhet vänds mot honom. Han tar en penna som ligger vid bordet och med nogranna drag skriver han tre siffror och ett ord på tavlan framför de. Han vänder sitt fårade ansikte mot de och med en röst plågad av åratal av cigaretter och whisky säger han högt vad de alla nu kan läsa på tavlan bakom honom.
"365 days"
Mannen som pratar är Leo, presidentens äldsta vän och kompanjon, i TV-serien Vita Huset. Det han vill få fram i detta, av många, otroliga avsnitt är att det bara är 1 år kvar tills en ny President väljs och det börjar bli bråttom för de alla. Bråttom för att skapa den förändring de från början hade sagt sig vilja göra. Bråttom tills tiden för de rinner ut och dagen kommer då de inte längre står i sin makt att kunna förändra eller skapa något mer från Vita Huset.
För oss är dagarna fler men poängen densamma. Vi har 387 dagar kvar tills Sverige går till val. 387 dagar kvar att påverka, att utöva vår skyldighet och rättighet som medborgare i en demokrati och debattera och diskutera för våra åsikter och motbevisa de åsikter som vi inte kan stå för.
Den 19 september 2010 är dagen då det bestäms om Sverigedemokraterna får en plats i riksdagen eller ej. Tills dess kommer Banjo att fortsätta bevisa och belysa partiets politiks logiska kullerbyttor. Deras argumentationers håligheter. Deras värdegrund som trots sin rosiga retorik är i fundamenta baserad på främlingsfientlighet.
Det tycker vi att vi alla bör göra. Det måste vi göra, för att i motsats inte göra något och den 19 september se att Sverigedemokraterna fick 4,1 % kan inte vara helt ok.
Det är 387 dagar kvar och klockan tickar.
Ge oss Sverige tillbaka...från vem?
Det ständiga talet om att den så kallade mångkulturen hotar Sverige och svensk nationalitet är problematiskt ur ett oräkneligt antal perspektiv. Den centrala svagheten i resonemanget är - som vi tidigare påpekat - den tydliga gränsdragning som bara SD kan göra mellan mångkulturellt och svenskt, mellan invandrare och svensk, mellan utländska värderingar och svenska värderingar. Men utöver detta så synliggör rädslan för mångkulturen också Sverigedemokraternas bristande tro på Sverige. I partiets ängslan ligger nämligen ett antagande att de värden som de upplever som ursvenska är så svaga att de riskerar att försvinna i glömska så snart en flykting korsar gränsen. Det är något motsägelsefullt och lite sorgligt i detta.
Debatt om debatten
Kick-off
Foto: Bruce Dale
Nu är Banjo tillbaka igen efter några lugnare sommarmånader. Vi har ett spännande år framför oss och vi ser fram emot att ytterligare granska Sverigedemokraternas ideologi och politik. Hur kommer SD:s valkampanj att gestalta sig och hur kommer deras relation till övriga partier att utvecklas? Kommer de att rikta in sig på bredare väljargrupper genom att tona ned det främlingsfientliga budskapet eller är det just kärntrupperna som ska engageras med hjälp av den traditionella retoriken? Finns det någon ambition från SD att närma sig de vardagsfrågor som människor faktiskt bryr sig om eller kommer det att fortsätta handla om att pressa in alla problem inom ramen för universallösningen "Färre Invandrare"? Hur kommer omvärlden att förändras och vilka människoöden kommer SD att be oss blunda för i sin strävan efter politisk makt?
Vi på Banjo kommer hungrigt att kasta oss över den ena frågan efter den andra och outtröttligt fortsätta vår granskning av detta parti som gör anspråk på en plats i Sveriges riksdag 2010.
