Bild: Expo Arkiv

När vi ändå är inne på Sverigedemokratisk Ungdom, SDU, så låt oss berätta lite om dess tidiga historia.

Partiet startades 1993 men fick läggas ner bara två år senare på grund av att "ideologiskt avvikande personer hade tagit sig in och besatte höga poster". Robert Vesterlund, då känd som Robert Wennerstedt, var ordförande. Han kom senare att nämnas vid mordet på syndikalisten Björn Söderberg 1999. Det var efter att Söderberg hade avslöjat Wennersteds politiska hemvist som ledde till att han förlorade sitt fackliga förtroendeuppdrag på sin arbetsplats, som Söderberg mördades. Robert är idag redaktör för den nazistiska tidskriften Info-14.

1998 startades SDU upp igen av ett gäng ungdomar som samlades vid Medborgarplatsen i Stockholm. Ståndpunkter antogs och skrevs ner, vilket senare kom att bli deras principprogram. Jimmy Windeskog valdes till ordförande. Jimmy skulle senare bli partisekreterare för moderpartiet mellan 2001-2003. År 2005 uteslöts Jimmy ur partiet efter att ha kritiserat vice partiordföranden Tony Wiklander för att ha en internationellt adopterad dotter. Året efter gick han med i Nationaldemokraterna.

Jimmy ersattes år 2000 av en annan Jimmie, Jimmie Åkesson som sedemera blev Sverigedemokraternas partiledare.

Nyligen nekades Sverigedemokraterna att köpa reklamplats i TV4. Nu säger även tidningen Metro nej till partiet.

- Vi vill erbjuda en attraktiv annonsplats och då måste vi förbehålla oss rätten att stänga ute vissa annonsörer. Sverigedemokraterna är en av dem, säger Metros vd Andreas Ohlson till Dagensmedia.se idag.

Foto: Bild på Johan Rinderheim, Nynäshamns kommun

Det är tre avhoppade Sverigedemorkater som nu väljer att bilda ett nytt parti, Demokratisk Allians, avslöjar Aftonbladet idag. Johan Rinderheim som är en av Sverigedemokraternas grundare föreslås bli partiordförande. Anledningen till avhoppen beror på att SD nu är för likt de övriga riksdagspartierna, vilket inte var tanken när det grundades, enligt Johan.

Skillnaden på det nya partiet är att de inte ska vara lika "anti-islam som SD", säger Johan till Aftonbladet. I övrigt är det i dagsläget oklart om deras övriga politik. De låter också meddela att om det går bra för Sverigedemokraterna i EU-valet är det "inte så stor poäng att starta ett konkurrerande parti".

Visste du att Sverigedemokratisk Ungdom (SDU), sen den 11 april i år, har över 1 000 medlemmar?

Det innebär att de nu kan ansöka om statligt stöd för sin verksamhet. För innevarande år motsvarar det ca 1.5 miljoner kronor. Kampanjerna "Rör inte min mormor" 2003 och "Vägra kallas rasist" 2004 verkar till slut ha gett resultat.

Idag bjöd tankesmedjorna Timbro och Arena Idé in till ett samtal om det öppna samhället och hoten mot det. Panelen bestod av Sverker Gustavson (professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet), Markus Uvell (opinionsanalyschef på Svenskt Näringsliv) och Björn Fries (tidigare kommunalråd i Karlskrona). Betyder SD:s framgångar att vi går mot ett mer slutet Sverige och vad betyder den ekonomiska krisen i det här sammanhanget?

Frågeställningarna var intressanta, men tyvärr ägnades en stor del av tiden åt att diskutera den klassiska frågan om att ”ta debatten” med SD eller inte. Som vi påpekat flera gånger tidigare är vi sedan länge förbi den punkt då det blev irrelevant att diskutera uppmärksamhetens effekt på partiets storlek och styrka. SD finns i en politisk församling nära dig, på ett internetcommunity nära dig och på ett torg nära dig. Debatten förs redan. Det är upp till oss att bestämma huruvida SD ska få måla sin bild av Sverige på egen hand eller om vi vill ha ett ord med i leken.

Panelen hann trots detta med att diskutera en del konkreta frågor. Den viktigaste kommentaren kom nog från Markus Uvell som påpekade vikten av att inte se ekonomin som ett nollsummespel. Sverigedemokraterna utgår ifrån en verklighetsuppfattning där det finns en enda kaka som vi alla måste dela på. Ju fler som är med och delar, desto mindre blir bitarna. Detta låter säkert logiskt för många, men det är inte så det fungerar. Tvärtom skapas hela tiden nya kakor som fler personer kan vara med och dela på. Förklarar vi detta på ett pedagogiskt sätt kommer SD få svårt med sina klassiska försök att ställa invandringen mot välfärden.

Bild: Zeck Ordway

Att ett parti har inre motsättningar tycker jag är naturligt och jag har absolut inget negativt per sé att säga om att en sådan även finns inom Sverigedemokratin. Så att Gunnar Malmström kommunpolitiker i Halmstad hoppar av partiet på grund av en intern debatt måste inte ses som en indikation på att partiet i sig lider av problem. Dock tycker jag att hans uttalade anledning till sitt avhopp utgör ganska intressant läsning. Även inom partiet verkar de dubbla ansiktena lysa fram.

– Jag vänder mig mot organisationen i Sverigedemokraterna och SD distrikt syd. De påstår att partiet inte är främlingsfientligt. Men de har bara tillfälligt stoppat partiprogrammet i byrålådan för att inte bli anfallna av press och media. Partiledningen hävdar att de inte har den partistrategi de egentligen har. Nu kör de med dubbla budskap. Jag är inte ensam om denna kritik, tillsammans med mig lämnar ordförande för SD Falkenberg, Bernt Andersson, och Rolf Johansson, tidigare revisor för SD Halmstad, och som suppleant i SD syds styrelse, säger Gunnar Malmström. (Banjos fetning)

Foto: På bild Louise Erixson, pressbild Sverigedemokraterna

Louise Erixon är 20 år och är en av Sverigedemokraternas kandidat till Europaparlamentet. För tre år sedan dömdes Lousie för att ha misshandlat och bitit en kvinna i tonåren. Hon dömdes till att genomgå ett vårdprogram på grund av sina alkoholproblem samt att betala 7 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Louise betalade dock inget skadestånd utan Brottsoffermyndigheten fick lägga ut så länge. En överrenskommelse slöts att hon skulle betala 100 kronor i månaden, men inte heller då betalade hon.

Den 5 december 2008, en vecka innan det offentliggjordes att hon skulle vara med på SD:s EU-lista, betalades dock alla pengar in. Louise som tidigare skyllt på att hon inte hade några pengar hade helt plötsligt lite slantar över till en medmänniska hon misshandlat (eller vad det SD som gick in?).

Louise själv säger till Nyheter 24 att hon nu är en trovärdig kandidat på grund av att hon driver frågan med drogtester i skolan.

"Även droger och kriminalitet är viktiga frågor där tull och gränsskydd behöver stärkas för att motverka kriminalitet och öka tryggheten i vårt land", säger hon själv i sin kandidatpresentation.


Louise, jag känner mig inte alls trygg med dig innanför starkare gränskydd.

Foto: Kommunal

Visste du att var femte på SD-listan har ett kommunalaryrke?

Sverigedemokraterna är det parti som har högst andel kandidater med yrken inom Svenska Kommunalarbetareförbundet medlemsgrupper på valsedlarna till EU-valet.

Läs mer här.

Detta är naturligtvis inte tänkt att föranleda några generella slutsatser om Kommunal eller dess medlemmar, utan ska endast ses som ett av många perspektiv ur vilket man kan betrakta Sverigedemokraternas förtroendevalda.

Foto: Sydsvenskan

Det är kanske lite fult att sparka på någon som redan ligger, men jag kan inte låta bli. Under här har vi ett direkt citat från en artikel skriven av Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas pressekreterare, i SD-kuriren nummer 78.

"Det mäktigaste intrycket på hela resan [Färöarna reds anm.], åtminstone ur strikt politisk synvinkel, var det tal som hölls sent på natten på Olavsvakan. Talaren hette Haraldur och var, så vitt vi förstod, en lokal komiker.

Svårt skadade av det mångkulturella Sverige och den självhatiska och hånfulla stämning som råder i det offentliga rummet när Sverige och svensk stolthet avhandlas, så blev vi reflexmässigt oroliga att kombinationen komiker-nationaldagstalare inte skulle bjuda på någon vidare inspirerande upplevelse. Ack vad vi misstog oss.

Vi förstod inte vartenda ord när vi stod där, på ett ganska litet torg, mitt i natten bland femtontusen skandinaviska bröder och systrar, men vi förstod tillräckligt mycket för att stå och le av glädje över detta underbara land och detta stolta folk."

Nu medger Mattias visserligen att han har förstått att mannen som ger talet är komiker. Dock är det tydligt att han missade ironin i komikerns tal. Kanske Mattias också tycker att Borat är den typiska representanten för den kazakstanska mannen?

Tydligen har denna Sverigedemokratiska iver för Färöarna nu blivit lite av ett nationellt skämt på Färöarna. Läs mer om hur Färöarna skrattar åt Sverigedemokraterna.  

Kanske det kan tolkas som ganska signifikativt för hela partiets grundläggande ideologi när Sverigedemokraternas drömsamhälle är skapat som en satir?

Bild: droppingknowledge.org

Sverigedemokraterna hämtar en väsentlig del av sitt existensberättigande i rollen som rikets enda ”sanningssägare”. Myten om den obefintliga debatten om invandring och integration är förvånansvärt seglivad. Vi har redan tidigare pekat på det fullständigt absurda i detta. Invandringen och integrationen ifrågasätts och kritiseras såväl i det offentliga rummet som i fikarummen och vid köksbordet. Ibland är kritiken saklig och resonerande, men ofta baseras protesterna på opportunism eller primitiva instinkter. Otvivelaktigt är dock att debatten förs.

Så här skrev exempelvis migrationsminister Tobias Billström, Ulf Kristersson (ordförande i Moderaternas arbetsgrupp mot utanförskap och segregation) och riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson på DN Debatt:

”Vi är alltför tafatta när det gäller att klargöra våra krav på människor från andra kulturer. Det finns ingen rättighet för just invandrare att vara arbetslösa i någon speciell del av Sverige. Vi måste prioritera arbetslinjen redan i asylmottagandet. Vi vill att asylsökande tidigt ska bosätta sig där jobb och bostäder finns. Detsamma ska gälla dem som senare beviljas uppehållstillstånd. Vi måste tydligare klargöra de krav vi ställer på människor som vill leva här i Sverige. Acceptera och bli accepterad.”

Luciano Astudillo i Socialdemokraternas partistyrelse kommenterar migrationsministerns debattartikel så här:

”Det finns all anledning för oss att vara lite ödmjuka inför de stora utmaningar migrationen innebär för Sverige. Dessutom är det svårt att försvara den politik som vi tidigare fört. Flykting- och introduktionspolitiken har varit dåligt organiserad, och klyftorna och segregationen har ökat och tillåtits växa sig fast under vår tid vid makten.”

Så här kan det alltså låta från kärnan av det så kallat politiskt korrekta etablissemanget. Jag tänker inte kommentera substansen i respektive uttalanden, men ingen kan väl påstå annat än att de faller inom ramen för vad som skulle kunna kallas en kritisk debatt om invandring och integration.

Men det är klart. Utser man sig själv till ensam sanningssägare har man väl även rätt att ensam definiera hur sanningen ser ut.

Banjo skrev igår om den debatt som Svenska muslimer för fred och rättvisa anordnade och där bland annat SDU:s ordförande Erik Almqvist närvarade. Under debatten hördes SDU:s ordförande bland annat berätta om hur islam är ett av de största problemen med det mångkulturella samhället. Att Erik själv företräder ett parti vars huvudsakliga agenda är att undergräva och förkasta det mångkulturella tycks däremot inte alls vara av samma vikt.

Denna ofantliga rädsla för islam återkommer ständigt hos Sverigedemokraterna. Vi har pratat om detta innan, en rädsla för det okända som piskar upp ett hat inom partiet som i alla fall vi på Banjo känner ett visst obehag inför.
Nu har även Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk kandidat till EU-parlamentet, givit oss alla sin åsikt på ämnet.

I en ganska hätsk debatt mellan Kent och Kristdemokrater i Stockholm tycks det som att Kent har påstått i sin blogg att "ickesvenskar" ej bör uppmuntras föda fler barn. Kent svarar med att säga att Kristdemokraterna har helt fel, det handlar inte om att medborgare enligt den rent juridiska defintionen inte bör skaffa fler barn. Utan istället ligger problemet i att det föds för mycket muslimer i Sverige och därmed kan sägas ta bort det svenska i svenskhet. Enligt Kent tycks hissen inte gå hela vägen upp hos Kristdemokraterna då de tycks tro att "alla kulturer bör välkomnas i ett samhälle". Kent är som vi har skrivit förr en särdeles sympatisk man. Debatten råder på flera ställen, en av dem här.

Förutsättningar för livlig debatt
Idag bjöd alltså Svenska muslimer för fred och rättvisa in till samtal om islam, fred och identitet på ABF-huset i Stockholm. Erik Almqvist och hans entourage var där och med tanke på att islamofobin är en grundpelare i SD:s förkastande av det mångkulturella samhället fanns anledning att hoppas på en intressant debatt.

SD-kurirens chefredaktör Richard Jomshof har exempelvis uttryckt sitt motstånd mot moskébygget på Hisingen i Göteborg med orden: ”Det hela får mig att, minst sagt, må riktigt, riktigt illa” (Pontus Mattsson, 2009. Sverigedemokraterna in på bara skinnet). Med detta i åtanke kunde jag bara hoppas att dagens diskussioner skulle ha en något mer saklig grund än olika individers varierande förmåga att hålla fikabrödet nere.

Islam som konstant hot mot Europa
Samtalet hölls på en godtagbart saklig nivå utan personpåhopp eller höjda röster - med undantag från några Almqvistsupportrar i publiken som tyckte att Erik hade rätt att få lika mycket talartid som de övriga fyra tillsammans eftersom dessa ändå tyckte ”samma sak”. Men trots svenskfientlig diskriminering av SDU:s ordförande så lyckades han ändå få ut sitt budskap. Han hävdade exempelvis ogenerat att ”islam är ett av de största problemen med det mångkulturella samhället” och målade upp en historisk skräckbild där islam hela tiden utgjort ett hot mot Europa.

Erik visade samtidigt på stor generositet när han påpekade att en muslim rent hypotetiskt skulle kunna bli svensk, men att detta inte visat sig fungera i praktiken. Jag är nyfiken på de källor som får honom att dra denna slutsats om ca 400 000 enskilda individer i Sverige.

Assimilation utan mål
På frågan hur vi kan skapa ett välmående samhälle förutsatt existensen av många identiteter svarade Erik att det finns två alternativ: assimilation eller nedmontering av välfärdsstaten. Den assimileringsvilliga blev dock lämnad utan vägledning då Erik proklamerade att ”svensk är den som av sig själv och som av andra uppfattas som svensk”. Med tanke på att vår civilisation tycks stå och falla med assimilation kan det kanske vara passande med en något mer pedagogisk definition på vad människor ska anpassa sig till. Anna Waara, ordförande för Svenska muslimer för fred och rättvisa, fick exempelvis inget svar på frågan om hon som konvertit till islam hade avassimilerat sig.

Beprövad retorik stötte på patrull
Även begreppet svenskfientlighet fick sin stund i rampljuset. Erik exemplifierade med diskrimineringslagstiftningen som han hävdar inte skyddar svenskar. Liberala ungdomsförbundets ordförande Frida Johansson Metso verkade dock ha en något djupare kunskap om svensk lagstiftning och undrade om kvinnor, äldre och funktionshindrade då inte kunde vara svenskar.

Det var i allmänhet mycket tryggt att höra tryggheten i Metsos, Shekarabis och Kaplans argumentation. Kunskapsbaserade och sakliga samtal är främmande mark för Sverigedemokraterna och det är där de måste mötas.

Sten i glashus
Seminariets höjdpunkt måste ändå ha varit när Erik Almqvist vid upprepade tillfällen varnade för riskerna med att politisera nationalitetsbegreppet.

Organisationen Svenska muslimer för fred och rättvisa bjuder imorgon (3 maj) in Sverigedemokraterna till ett samtal om islam, fred och identitet i ABF-huset i Stockholm.  Förutom Anna Waara från Svenska muslimer för fred och rättvisa kommer även Frida Johansson Metso (LUF), Ardalan Shekarabi (S) och Mehmet Kaplan (MP) att delta. SD skickar ungdomsförbundets ordförande Erik Almqvist.

En inbjudan av en muslimsk organisation. Till ett samtal med etablerade partier. I ABF-huset. Detta måste väl ändå bli spiken i kistan för SD:s martyrimage.

På programmet står följande diskussionspunkter:

Hur ser vi på svenskhet idag och på vilket sätt är Sverige en mångkulturell nation? Hur ser den svenskmuslimska identiteten ut och på vilket sätt är muslimer en del av Sverige? Hur motverkar vi strömningar som islamofobi och västfobi?

Jag undrar om Almqvist kan hänga med i ett konstruktivt resonemang om dessa frågor eller om han enbart kommer att inta försvarsposition och spela sårad och missförstådd å partiets vägnar.

Det närmar sig EU-val och det finns flera mätningar som pekar på att Sverigedemokraterna kommer ta en plats till parlamentet. I en demokrati har vi alla makten att förändra och påverka. I våra röster besitter vi en unik makt som ligger till grund för hur vårt samhälle kommer se ut, både här i Sverige som globalt. Använd den makten den 7 juni.

Se Banjos tidigare inlägg, här och här, för att lära er mer om Sverigedemokraternas kandidater och få en bild av hur de kommer representera Sverige, tycker ni att detta ska vara våra män och kvinnor i Bryssel? Som Lars Weiss skriver i dagens DN så är det dags att "varna för sumpdjuren".

För övrigt undrar vi på Banjo varför det alltid är Afrika och Mellanöstern som står i skottgluggen när Sverigedemokraterna diskuterar invandring? Nyss var det i abortfrågan, igår i våldtäktsfrågan, ibland i anhörighetsinvandringsfrågan och stundvis i arbetsfrågan.

Foto: H. Armstron Roberts

För några månader sedan fördes det en debatt huruvida blivande föräldrar skulle kunna få reda på fostrets kön eller inte eftersom det framkommit att en kvinna valde att göra en abort eftersom hon fick reda på att hon väntade en flicka. Abortdebatten fick nytt liv tack vare detta och Sverigedemokraterna var inte sena att hoppa på tåget.

Per Björklund sitter i Sverigedemokraternas partistyrelse, är partikassör och kommunpolitik samordnare. Trots att han sitter högt upp i partiet är hans framtoning inte lika slipad som exempelvis Jimmie Åkessons.

Per är bestört över det låga födelsetalet i Sverige och hävdar i sin blogg att riksdagspartierna vill lösa frågan med att massinvandring från Mellanöstern och Nordafrika eftersom de är länder med högt barnafödande. Detta skulle leda till "förödande kulturkrockar som på sikt kommer att bryta ner vårt Sverige".

Per menar alltså att 10 000 mindre aborter om året skulle lösa den arbetskraftsbrist vi kommer att få i Sverige i framtiden. AMS visar att vi kommer att sakna en kvarts miljon arbetare i landet redan om tio-femton år.

Så hur många barn ska vi föda, Per? Och hur snabbt ska de växa upp?

Tommy Funebo hoppade av Sverigedemokraterna 2004. När han talar om partiets interna struktur och styrning så pekar han ofta på likheter med Scientologerna. Enligt Funebo avfärdas all kritik mot partiet som propaganda och det är omöjligt att utkräva ansvar från partistyrelsen, bland annat på grund av att styrelsens protokoll inte kan granskas av medlemmarna.

Källa: Richard Slätt (red.), 2004. Sverigedemokraterna från insidan – Berättelsen om Sveriges största parti utanför riksdagen.

Smålandsposten publicerar idag en intervju med Samuel Älgeman som känner sig kränkt av efterspelet till den heta debatten i kommunfullmäktige.

Samuel Älgeman är SD:s starke man i Växjö. SD har visserligen mandat att fylla en plats till, men eftersom de uppenbarligen har mycket höga krav på sina ledamöter så väljer de att lämna denna plats tom.

När Älgeman på detta tema får frågan hur många sverigedemokrater som är engagerade i Kronoberg, svarar han:

"Det kan jag inte kommentera"

Följdfrågan blir naturligtvis varför han inte kan kommentera detta.

"Det kan jag inte heller kommentera", säger han.

Öppenhetens flagga på halv stång.

Vad är det då Älgeman känner sig så kränkt av? Han tycker naturligtvis att han blivit orättvist anklagad för att vara rasist. Visst finns det både smalare och bredare typer av förståelse för begreppet rasism. Den smalare förståelsen är närmast semantisk och bygger på att rasism per definition måste rikta sig mot en ras. Men upphör då all form av rasism att existera när vi lär oss att raser inte existerar? 

Den smala och objektsfokuserade förståelsen av rasism har sällan gestaltats så tydligt som i Lonely Planet China där en student proklamerar:

"There's no racism in China. We don't have any black people."

Förmodligen är det även den här typen av definition som Älgeman utgår ifrån när han lättat konstaterar:

 "Vi har inte så mycket judar i Växjö, tack och lov".

Utan judar - ingen antisemitism? Utan muslimer - ingen islamofobi? Utan invandrare - ingen främlingsfientlighet?

Sveriges Radio Halland rapporterar att Gunnar Malmström blir den andre SD-ledamoten som lämnar kommunfullmäktige i Halmstad. Detta innebär att Halmstads politiska församling därmed helt saknar SD-ledamöter. 

Gunnar motiverar sitt utträde med missnöje gentemot sitt parti, som han hävdar uttrycker en åsikt inom partiet och en annan utåt. Huruvida han företräder de interna eller externa åsikterna förtäljer inte historien. Det som däremot är tydligt är att SD-väljarna i Halmstad inte riktigt fått valuta för rösterna.