Smålandsposten publicerar idag en intervju med Samuel Älgeman som känner sig kränkt av efterspelet till den heta debatten i kommunfullmäktige.

Samuel Älgeman är SD:s starke man i Växjö. SD har visserligen mandat att fylla en plats till, men eftersom de uppenbarligen har mycket höga krav på sina ledamöter så väljer de att lämna denna plats tom.

När Älgeman på detta tema får frågan hur många sverigedemokrater som är engagerade i Kronoberg, svarar han:

"Det kan jag inte kommentera"

Följdfrågan blir naturligtvis varför han inte kan kommentera detta.

"Det kan jag inte heller kommentera", säger han.

Öppenhetens flagga på halv stång.

Vad är det då Älgeman känner sig så kränkt av? Han tycker naturligtvis att han blivit orättvist anklagad för att vara rasist. Visst finns det både smalare och bredare typer av förståelse för begreppet rasism. Den smalare förståelsen är närmast semantisk och bygger på att rasism per definition måste rikta sig mot en ras. Men upphör då all form av rasism att existera när vi lär oss att raser inte existerar? 

Den smala och objektsfokuserade förståelsen av rasism har sällan gestaltats så tydligt som i Lonely Planet China där en student proklamerar:

"There's no racism in China. We don't have any black people."

Förmodligen är det även den här typen av definition som Älgeman utgår ifrån när han lättat konstaterar:

 "Vi har inte så mycket judar i Växjö, tack och lov".

Utan judar - ingen antisemitism? Utan muslimer - ingen islamofobi? Utan invandrare - ingen främlingsfientlighet?